ROM, den 27 juni 2006 (www.chiesa)– Steg för steg håller Benedikt XVI på att sätta en ny prägel på den universella kyrkans styrning.

Under de senaste dagarna förbluffade han alla genom att tillkännage en förändring på statssekreterarens plats, Angelo Sodano byttes ut mot Tarcisio Bertone.

Men ett inte mindre viktigt tecken på förändring bevittnade vi vid en annan akt som påve Ratzinger låg bakom: direktkonserten från Sixtinska kapellet, lördagen den 24 juni, med maestro monsignore Domenico Bartolucci som körledare. Till artikeln

Bertone tar Sodanos post. Men det sker också en viktig förändring inom den liturgiska musiken. En konsert med påven i Sixtinska kapellet, dirigerad av maestro Bartolucci, anger den nya färdriktningen. Med denna konsert har Benedikt XVI symboliskt återställt Sixtinska kapellet till dess forna storhet. För detta kapell är inte bara den heliga platsen där Michelangelos verk befinner sig, utan också namnet på kören som i flera århundraden ackompanjerade den påvliga liturgin.

Maestro Bartolucci blev av Pius XII utnämnd till ”ständig” dirigent för ”Capella Sistina” från och med 1956. I denna position och med de olika på varandra följande påvarnas gillande var han en stor uttydare av den liturgiska musiken, grundad på den gregorianska sången och den sakrala polyfonin. Men efter att för en längre tid ha blivit motarbetad blev han år 1997 avskedad och ersatt av en en körmästare som ansågs vara mera lämpad att leda den ”populära” musik som var så kär för Johannes Paulus II.

Utytet av Bartolucci var symptomatiskt för att den gregorianska musiken, och polyfonin så gott som eliminerades efter det att Andra Vatikankonciliet genomfört en liturgisk reform.

År 1997, var det ceremonimästaren för de påvliga ceremonierna, Piero Marini, som låg bakom Bartoluccis entledigande. Han är ännu i Benedikt XVI:s tjänst men befinner sig även han nära ett avskedande. Till dirigent för ” Cappella Sistina” utsåg Marini monsignore Giuseppe Liberto, som han upptäckt var en god körledare under Johannes Paulus II:s resa till Sicilien. Det var lätt att få påve Wojtylas medgivande till företaget.

Vid denna tidpunkt var den ende försvararen av Baratolucci Ratzinger, av musikaliska likaväl som liturgiska skäl, som han förklarat i essäer och böcker.

Ratzingers position i saken var vid den tidpunkten en isolerad företeelse. Men när han blev påve visade han plötsligt att han inom det liturgiska och musikaliska området önskade göra en ”reform av reformen”.

Invigningsmässan för hans pontifikat på Petersplatsen kännetecknades av en sober klassicism som hade tappats bort under företrädarens massevenemang.

I samma anda har Benedikt XVI sedan vid flera tillfällen fortsatt med att omskola sina biskopar, präster och troende i vad den eukaristins äkta mysterium består.

Och i samma anda utförde han en av sina första förändringar av den romerska kurian, när han bytte ut sekreteraren för Vatikanens Kongregation för den gudomliga kulten.

När det gäller liturgin och den liturgiska musiken vet Benedikt XVI att de gällande dekreten inte räcker till. Det han har för avsikt att göra är att omskola snarare än att städa upp. Konserten som leddes av maestro Bartolucci i Sixtinska kapellet är en av dessa akter som påven vill skall vara uttryck för Läroämbetets inställning.

Koncerten bestod av ett offertorium, två mottetter och ett “Credo” av Giovanni Pierluigi da Palestrina, den romanska sakrala polyfona musikens furste och själv körledare i Sixtinska kapellet i slutet av femtonhundratalet.

Men Bertolucci har också komponerat egna verk, tre mottetter, en antifon, en hymn och ett verk ”Oremus pro Pontifice nostro Benedicto” (Låt oss be för vår påve Benedikt) som han komponerade år 2005 i samband med valet av Ratzinger till påve.

Sammanförandet mellan den gamla och den moderna polyfonin var inte en tillfällighet. I slutet av koncerten tog Benedikt XVI till orda och sade:

”Alla styckena vi har hört där vi märker hur femtonhundratalet kan ses som en parallell till 1900-talet, gör att vi kan bekräftas i vår uppfattning att den sakrala polyfona musiken, särskilt den som skapats av den s.k. ”romanska skolan”, utgör ett arv som vi bör vinnlägga oss om att bevara, att hålla levande och att låta andra få lära känna. Den är inte bara till nytta för forskarna och förståsigpåarna, utan för hela den kyrkliga gemenskapen. [...] En äkta uppdatering (aggiornamento) av den sakrala musiken kan inte ske om det inte är i förbindelse med den stora traditionen i det förflutn, den som omfattar den gregorianska sången och den sakrala polyfonin.”

Tidigare hade maestro Bartolucci vänt sig med följande tal till Benedikt XVI:

“Helige Fader, alla känner vi till Ers helighets stora kärlek till liturgin och sålunda till den sakrala musiken. Musikkonsten är den som mer än alla andra dragit nytta av kyrkans liturgi. Körmedlemmarna har varit trogna denna liturgi och tack vare detta har den kunnat bilda det språk som vi idag beundrar. De vackraste exemplen som gångna seklers tro har skapat och som vi bör hålla levande är just hämtade från gregorianiken och den polyfona musiken. Av detta följer att om vi ständigt praktiserar dessa musikformer kan detta på ett värdigt sätt vara till godo för och stimulera den gudomliga kulten”.

Marini och Liberto fanns också med bland prästerna från den romerska kurian. Men Benedikt XVI:s hela uppmärksamhet var riktad till maestro Bartolucci – 89 år fyllda och ännu vid full vigör – på grund av hans kör och den utomordentliga kvaliteten i det som kören uppförde.

Det som påven har kallat ”evangeliseringens hjälpmedel” berör inte bara några koncerter utan är också något som tjänar till att försköna liturgin och så göra den mera tillgänglig för mässbesökarna. Och detta från och med detta pontifikat..

Detta är vägen som vi har att följa. Detta har Benedikt XVI på ett omemotsägligt sätt visat oss genom att för en kväll maestro Bartolucci tillbaka det Sixtinska kapellet.

__________


På www.chiesa kan man om musik och liturgi läsa följande artiklar (på italienska):

> Il canto gregoriano ritorna dall’esilio. Forse (7.12.2005)

> Canto gregoriano. Come e perché fu soffocato nella sua stessa culla (25.11.2003)

> Musica liturgica. “Ecco la riforma di cui la Chiesa ha bisogno” (6.8.2003)

> Musica polifonica e gregoriano. L¿ultimo bastione è a Santa Maria Maggiore (20.5.2003)

> Caso Bartolucci. Maestro, qua si cambia musica (3.6.2002)

__________


Men när det gäller bytet på statssekreterarposten...


Torsdagen den 22 Vatikanens informationsservice utfärdade kommunikén om att statssekreterarposten skulle tillsättas med en ny person, låg det nya inte i nämnandet av namnet på kardinal Angelo Sodanos efterträdare, kardinal Tarcisio Bertone – vars namn redan cirkulerat en tid – utan att bytet kommer att äga rum 83 dagar längre fram – den 15 september.

På liknande sätt är det med bytet för ordföranden för kommissionen för Vatikanstaten, där ärkebiskop Giovanni Lajolo efterträder kardinal Edmund Casimir Szoka som utropades samma dag men som också det kommer att träda i kraft den 15 september.

Vad gäller statssekreterarposten ville Benedikt XVI meddela beslutet i god tid innan för att på det viset möta motståndet som en del av kurian uppsätter mot beslutet att utnämna Bertone.

Påve Ratzinger hade beslutat sig för Bertone – som var hans förste medarbetare i Troskongregationen mellan åren 1995 till 2003 – redan för några månader sedan. Och för några månader sedan (åtminstone från februari månad) hade han även beslutat om Sodanos uppsägning från statsssekreterarposten.

Men Sodano ville inte så lätt finna sig i att lämna scenen. Formellt säger han att ”jag är beredd att åt andra överlämna mina åtaganden när den helige Fadern så önskar” och upprepar denna disponibilitet än en gång i en intervju den 18 juni. Men på samma gång har en kampanj satts igång för att kräva att han stannar kvar tills han fyllt 80 år, vilket sker den 23 november 2007. Å sin sida gömmer sig kardinal Szoka, som har samma ålder som Sodana, bakom mottot: ”Så länge som han stannar, stannar även jag”.

Det är några äldre kardinaler som varit karriärdiplomater som står bakom kampanjen. Det är Achille Silvestrini, Pio Laghi, Giovanni Cheli. Deras argument är att Bertone saknar diplomatisk erfarenhet, vilket enligt deras bedömande är nödvändigt för den främste ministern för den heliga Stolen, särskilt med en påve som inte heller han kommer från den diplomatiska världen.

Förhållandet mellan den heliga Stolen och media är ett annat område där Benedikt XVI skulle vilja sätta lite ordning med tillsättandet av sin nye statssekreterare.

Enligt statuterna är det nämligen statssekreteraren som har att ”vaka över kommunikationerna som kommer från den Heliga Stolen”, vilket innefattar institutioner som Informationstjänsten, tidningen “L’Osservatore Romano”, Vatikanradion och den officiella hemsidan.

Men till och med när det gällde tiden för meddelandet rådde förvirring.

Kungörelsen hade uppskjutits till klockan 12. Men Roms borgmästare, Walter Veltroni, hade redan officiellt lyckönskat kardinal Bertone klockan 10.46. Och ANSA-agenturen hade meddelat händelsen klockan 10.01. Även Benedikt XVI:s brev till Genuas stift där Bertone är ärkebiskop sedan år 2003, kom in en dag senare i Vatikanens informationstjänsts bulletin än i agenturerna.

__________




Tidigare artiklar hittar ni under:

> www.chiesa.espressonline.it

Sandro Magisters epost-adress är s.magister@espressoedit.it

__________