Kära bröder och systrar,

Jag tackar Gud som har låtit mig komma till er och företa denna så länge motsedda resa. Jag hälsar biskop Dionisio García Ibáñez, ärkebiskop av Santiago de Cuba, och tackar honom för hans varma ord av välkomnande som han gav mig i allas namn. Jag hälsar Kubas biskopar och de som har kommit från andra länder samt prästerna, vigda män och kvinnor, seminarister och lekmän som är närvarande vid detta firande. Jag kan inte glömma alla dem som på grund av sjukdom, ålderdom eller andra skäl inte kunnat sälla sig till oss. Jag hälsar också de civila myndigheterna som haft vänligheten att förena sig med oss.

Den första heliga mässa som jag har glädjen att få fira under mitt pastorala besök i detta land, äger rum i samband med det marianska jubileumsåret som äger rum för att ära Vår Fru av El Cobre, Kubas skyddshelgon, under detta det fjärde århundradet efter upptäckten och närvaron av hennes vördnadsvärda staty i detta välsignade land. Jag kan inte glömma de offer och den hängivenhet som föregick detta jubileum och de även andliga förberedelser som ägnats det. Jag blev rörd när jag hörde talas om den brinnande iver som välkomnat jungfru Maria under hennes resa runt till varje hörn av denna ö.

Dessa viktiga händelser inom kyrkan i Kuba får en särskild lyster på grund av den fest som idag firas inom hela den universella kyrkan: Bebådelsen av vår Herres födelse som gjordes till jungfru Maria. Guds sons människoblivande är huvudmysteriet i den kristna tron och Maria har den främsta platsen i detta mysterium. Men vad menas med detta mysterium? Och vad betyder det för vår våra egna liv?   

Låt oss först av allt se vad Människoblivandet betyder. I Lukas evangelium lyssnade vi på ängelns ord till Maria: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son” (Luk 1:35). I Maria blir Guds son till människa och uppfyller därmed profetian hos Jesaja: ”Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med  oss” (Jes 7:14). Jesus, Ordet som blev kött, är verkligen Gud-med-oss, som har kommit för att bo bland oss och dela våra mänskliga villkor. Aposteln Johannes uttrycker det så här: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss”  (Joh 1:14). Uttrycket ”blev människa” (övers.anm. ”blev kött” i äldre bibelöversättningar) visar på vår mänskliga verklighet på det mest konkreta och påtagliga sätt. I Kristus har Gud verkligen kommit till världen, har stigit in i vår historia, bott hos oss och därmed uppfyllt mänsklighetens djupaste önskan att denna värld verkligen kan bli ett hem som är den värdig. Å andra sidan blir världen när Gud inte längre ges en plats en obeboelig plats för människan och sviker skapelsens sanna kallelse att vara den plats där förbundet uppfylls, det förbund där kärleken mellan Gud och mänskligheten som ger sitt svar till Honom bekräftades.  Maria var den första av de troende som sade så när hon utan minsta tvekan gav sitt  JA till Herren.

När vi därför betraktar Människoblivandets mysterium kan vi inte annat än vända blicken mot henne och då fyllas av under, tacksamhet och kärlek när vi ser hur Gud när Han kom till världen önskade göra detta endast om ett av hans skapande varelser gav sitt oreserverade JA. Det var endast från det ögonblick då Jungfrun gav sitt svar till ängeln: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38), som det eviga Ordet från Fadern började sin mänskliga existens i tiden. Det är rörande att bevittna hur Gud inte endast respekterar den mänskliga friheten, utan till och med tycks behöva den. Och vi ser hur början av Guds sons liv på jorden som förutsättning hade ett dubbelt JA till Faderns frälsningsplan – både Kristi Ja och Marias Ja. Denna lydnad inför Gud är det som öppnar dörrarna till sanningen och till frälsningen. Gud har skapat oss som en frukt av sin oändliga kärlek. Om vi alltså lever i enlighet med Hans vilja så möter vi vår äkta identitet, sanningen i vårt inre, medan vi om vi fjärmar oss från Gud blir skilda från oss själva och utkastade i tomheten. Att lyda tron ger oss frihet, äkta återlösning vilka låter oss förena oss med Jesu kärlek när Han önskade foga sig i Faderns vilja. Återlösning är den process som lyfter upp den mänskliga viljan till full samstämmighet med den gudomliga viljan (jfr. Lectio Divina med församlingsprästerna i Rom, den 18 februari  2010).

Kära bröder och systrar, idag prisar vi den Allraheligaste Jungfrun för hennes tro och säger med den heliga Elisabeth: ”Salig  hon som trodde”  (Luk 1:45). Som den helige Augustinus sade: Maria avlade Kristus genom tron i sitt hjärta innan hon avlade honom fysiskt i sitt sköte. Maria trodde och det som hon trodde skulle komma att finnas i henne (jfr. Sermo 215, 4: PL 38, 1074). Låt oss be Herren att stärka vår tro, att göra den aktiv och fruktsam i kärlek. Låt oss be honom att vi liksom hon må ta emot Guds ord i våra hjärtan och bära det med oss i ståndaktig lydnad.

Genom sin unika roll i Kristi mysterium är Jungfru Maria en exemplarisk modell för Kyrkan. Liksom Kristi moder är Kyrkan kallad att i sig själv uppta mysteriet av Gud som kommit för att bo i henne. Kära bröder och systrar, jag vet hur stor kraft, djärvhet och självuppoffring ni ådagalägger varje dag så att Kyrkan i ert land och i detta historiska ögonblick och under de konkreta omständigheterna som råder här arbetar på att låta kyrkan visa sitt sanna ansikte som en plats där Gud kommer nära och visar sitt ansikte för mänskligheten. Kyrkan är Kristi levande kropp och hon har till uppdrag att på jorden visa på Guds frälsningsbringande närvaro och öppna världen mot något som är större än hon själv, öppna den mot Guds kärlek och ljus. Det är värt alla ansträngningar, kära bröder och systrar, när ni ägnar era liv åt Kristus och växer till i vänskapen med Honom för varje dag när ni känner er kallade att förkunna skönheten och godheten i Hans liv för alla våra bröder och systrar. Jag stöder er i denna uppgift som det är att så Guds ord i världen och att till alla erbjuda den sanna födan som är Kristi kropp. Påsken närmar sig redan. Låt oss i beslutsamhet och utan att känna någon tvekan följa Jesus på hans väg till Korset. Låt oss med tålamod och tro acceptera allt motstånd och hemsökelse som kanske kommer, i sann övertygelse om att Han med  sin uppståndelse har krossat det ondas makt som förmörkar allt och att Han därmed låtit en ny gryning komma i världen, Guds värld som består av ljus, sanning och lycka. Herren kommer att med rika frukter belöna ert ädla engagemang.

Människoblivandets mysterium i vilket Gud kommer oss närmre visar oss också på den ojämförliga värdighet som ligger i varje mänskligt liv. I sin kärleksfulla plan – från början av skapelsen – har Gud givit familjen som bygger på äktenskap det höga uppdraget att vara samhällets grundläggande cell och en äkta hemkyrka. Kära makar och hustrur, ni kan vara säkra på att ni – särskilt för era barn – utgör ett tydligt tecken på Kristi kärlek till sin Kyrka. Kuba behöver få se vittnesbördet av er trohet, er enhet och er möjlighet att ta emot mänskligt liv, särskilt de allra svagaste och mest behövandes liv.

Inför Vår frus av El Cobre blick, kära bröder och systrar, uppmanar jag er att stärka er tro så att ni kan leva i Kristus och för Kristus och i frid, förlåtelse och förståelse sträva efter att bygga ett nytt och förnyat samhälle, ett bättre samhälle, ett samhälle som är mänskligheten värdigt  och som bättre återspeglar Guds godhet. Amen.

Inofficiell översättning från italienska: NH

20120331