Herr President,
kära kardinaler och bröder biskopar,
ärade representanter för myndigheterna,
medlemmar av den diplomatiska kåren,
damer och herrar,
kära kubanska folk,

Tack, herr President, för ert välkomnande och vänliga ord vilka visade vilken respekt Kubas regering och landets folk har för Petri efterträdare. Jag hälsar de civila myndigheter som är närvarande här och alla medlemarna av den diplomatiska kåren. jag hälsar hjärtligt ordföranden för biskopskonferensen, Dionisio Guillermo García Ibáñez, ärkebiskop av Santiago de Kuba; ärkebiskopen av Havanna, kardinal Jaime Ortega y Alamino, och mina övriga bröder biskopar på Kuba och tillförsäkrar dem om min djupa andliga närhet. Slutligen hälsar jag med stor tillgivenhet alla de troende som tillhör den katolska kyrkan på Kuba, det älskade folket på denna vackra ö och alla kubanska invånare, varhelst de befinner sig. Ni finns alltid närvarande i mitt hjärta och mina böner, särskilt under de dagar som föregick mitt besök  hos er, som jag såg mycket fram emot och som Guds nåd och godhet gjort möjligt.

När jag står nu inför er, måste jag erinra mig det historiska besök på Kuba som min företrädare, den salige Johannes Paulus II, avlade här och vilket gjorde ett outplånligt intryck i alla kubanska människors hjärta. För  många, vare sig de är troende eller ej, står dennes exempel och läror som en lysande ledstjärna för deras eget liv och offentliga verksamhet när det gäller att gynna denna nations allmänna bästa. Hans besök på denna ö var som en mild bris av frisk luft som gav kyrkan på Kuba ny kraft och i många väckte ett nytt medvetande om hur viktig deras tro är och gav dem inspiration så att de ville öppna sina hjärtan mot Kristus, på samma gång som de fick hopp och uppmuntran till att oförfärat arbeta för en bättre framtid. En av de viktigaste resultaten av det besöket var att en ny era av god relation bellan kyrka och stat kom att inledas, i en ny anda av samarbete och förtröstan, trots att det återstår en del områden där det går att göra större framsteg, särskilt när det gäller att inse vilket stort och viktigt bidrag religionen kan ge till samhällslivet.

Jag är glad att få dela Er glädje när ni nu firar fyrahundraårsjubileet av upptäckandet av den heliga statyn på Vår fru av välgörenheten i El Cobre. Denna staty har alltsedan begynnelsen varit starkt närvarande i många kubaners personliga liv liksom i nationens stora händelser, särskilt sedan självständighetsförklarandet. Hon äras som det kubanska folkets sanna moder. Vördnaden för Jungfru Mambisa har givit stöd och inspiration till försvaret för de mänskliga värdena och det gör så än med ännu större styrka och blir till ett synligt vittnesbörd på hur fruktbart förkunnandet av Evangeliet har visat sig vara i detta land och på hur djupa de kristna rötterna är som skapar den kubanska själens djupaste identitet. Jag önskar följa i alla de pilgrimers fotspår vilka besökt henne under århundradenas lopp, och ämnar bege  mig, även jag, till El Cobre för att falla på knä inför Guds moder och tacka henne för att hon tar hand om Kubas barn. Jag ska också be henne leda denna kära nations öde även i framtiden när det gäller rättvisa, fred, frihet och försoning.

Jag har kommit till Kuba som en kärlekens pilgrim för att stödja mina bröder och systrar i deras tro och stärka det hopp i dem som bär vittne om Guds kärlek i våra liv. Jag bär i hjärtat det kubanska folkets legitima strävanden och längtan, deras lidanden och glädjeämnen, deras bekymmer och ädlaste önskningar, de som vi finner hos både de unga och de äldre, hos tonåringar och barn, de sjuka och arbetarna, fångarna och deras familjer och de fattiga och behövande.

I många delar av världen finner vi idag särskilt svåra ekonomiska förhållanden och många människor tror att dessa beror på en djup andlig och moralisk kris som gjort att mänskligheten nu saknar värden och inte har något att sätta emot vissa institutioners maktmedel vilka alls inte bryr sig om att ta hänsyn till individers och familjers bästa. Vi kan inte längre fortsätta i den kulturella och moraliska riktning som skapat en så plågsam situation som skapar så mycket  lidande hos många. Å andra sidan, kräver verkligt framåtskridande att det finns moraliska värden som vänder sig till människan själv och som tar hänsyn till hennes djupaste mänskliga behov, särskilt hennes andliga och religiösa dimension. I så många personers hjärtan och sinnen, öppnas alltså vägen till en allt större förståelse för att samhällets pånyttfödelse kräver rakryggade män och kvinnor som bekänner sig till fasta moraliska övertygelser, som äger ädla och starka värden och inte låter sig manipuleras av tvivelaktiga intressen och som respekterar människans transcendenta väsen som är oföränderligt.  

Kära vänner, jag är övertygad om att i detta särskilda ögonblick i sin historia ser Kuba redan fram emot framtiden och försöker att förnya och vidga sina horisonter. Det kommer att bli till stor hjälp för denna nation att vända sig till det andliga arvet bestående av moraliska värden som skapade nationens sanna identitet och som vi finner i så många framstående män i detta land, för att bara nämna den salige José Olallo y Valdés, Guds tjänare Félix Varela och den hyllade hjälten José Martí. Kyrkan har å sin sida genom sin frikostiga och osjälviska pastorala uppdrag även hon flitigt bidragit till odlandet av dessa värden och förnyar sitt engagemang när hon lovar att oförtrötterligen arbeta på att ännu bättre tjäna det kubanska folket.

Jag ver Herren att ge i överflöd av sin välsignelse till detta land och dess barn, särskilt till dem som känner sig missgynnade, uteslutna och till alla dem som lider till kropp och själ. På samma gång ber jag att Han genom Vår frus av El Cobre medling ger alla en framtid som består av hopp, solidaritet och  harmoni.  

Tack.

Inofficiell översättning från italienska: NH

Originaltext utgiven av © Copyright 2012 - Libreria Editrice Vaticana