Det råder inget tvivel om, mina älskade, att Guds Son har så fast förbundit sig med den mänskliga naturen, att Kristus är en och densamme inte endast i den människa som är den förstfödde av allt skapat [Kol. 1: 15], utan även i alla sina heliga. Ty liksom huvudet inte kan skiljas från lemmarna, så kan inte heller lemmarna skiljas från huvudet. Fastän han inte tillhör detta livet utan det eviga, för att såsom Gud bli allt i al­la [jfr 1 Kor. 15: 28], så bor han dock redan nu odelad i sitt tempel, som är kyrkan, i enlighet med sitt eget löfte, där det heter: "Se, jag är med er alla dagar till tidens slut" [Matt. 28: 20]. Med detta stämmer överens vad aposteln säger: "Han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och försona allt med sig genom honom" [Kol. 1: 18-20]. [...]

Allt som Guds Son gjorde och lärde för att åter försona världen med sig själv är för oss alltså inte endast en historia om förgångna händelser utan – genom Andens verkan – något närvarande. Han som kom till genom helig Ande av den jungfruliga modern är den som genom att utgjuta samma Ande skänker fruktsamhet åt den obefläckade kyrkan [jfr Ef. 5: 27], så att genom dopets födsel en oräknelig skara av  Guds barn kommer till. Om dem är det sagt: "De har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud" [Joh. 1: 13]. Han är den, i vilken Abrahams säd - genom en adoption av hela skapelsen - välsignas [jfr 1 Mos. 22: 18], och i vilken patriarken blir en fader för alla folk [jfr 1 Mos.. 17: 4], i det att löftets barn föds genom tron, inte genom köttet. Han är den som, genom att inte utesluta något folk, av alla folkslag under himmelen [jfr Apg. 2: 5] gör en enda hjord av alla de heliga fåren och dagligen uppfyller vad han lovade, när han sade: "Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde" Joh. 10: 16]. [...]

Han är den, i vilkens lidande inte endast de ärorika och ståndaktiga martyrerna har del, utan även alla de som föds på nytt genom tron i dopet. När man nämligen av­svär sig djävulen och bekänner sin tro på Gud, när man går över från det gamla livet till det nya, när man lägger av den jordiska människans bild och tar på sig en himmelsk gestalt, så är det liksom ett avbildande av Kristi död och uppståndelse: Den som upptagits av honom och mottar honom är inte densamme efter dopet som före, ty den som föds på nytt blir ett enda kött med den Korsfäste. […]­

Han är det sanna ljus som rättfärdiggör och upplyser varje människa [jfr Joh. 1: 14]. Han är det ljus som räddar oss från mörkrets välde och för oss över till Guds Sons rike [jfr Kol. 1: 13]. Han är det ljus som, genom det nya livet [jfr Rom. 6: 4], ger riktning åt själens längtan och släcker ut köttets begärelser.

Detta är att på rätt sätt fira Herrens påsk med uppriktighetens och sanningens osyrade deg [jfr 1 Kor. 5: 8]. Sedan den gamla ondskans surdeg kastats bort, hämtar den nya skapelsen berusande dryck och näring från Herren själv. Ty att bli delaktig av Kristi kropp och blod har ingen mindre verkan än den, att vi går över till det som vi mottar och att vi, andligen och kroppsligen, i allt bär honom i oss, honom med vil­ken vi har dött, begravts och uppstått. Aposteln säger ju: "Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom" [Kol. 2: 3], han som med Fadern och den helige Ande lever och råder i evighet. Amen.

Ur De passione sermo l2: SC 74, 80, 82-84

Översättning från orginalspråk: Alf Härdelin

Katobs.se med exklusiva rättigheter