Av John Hooper

För första gången i historien blir en yrkesjournalist helgon. Vad för slags människa var då denne Manuel Lozano Garrido?

Jag tror vi alla är överens om hur journalister är – inte särskilt heliga. Mera kända för sitt fräcka språkbruk och att de gillar starka drycker än för att de är särskilt dygdiga. Det enda mirakel som vi journalister tros om att göra är att samla ihop tillräckligt med fakta och citat för att sedan sätta ihop en historia just innan deadline går ut.

Och ändå kan vi kanske snart få se katoliker vörda en journalist – inte någon teolog eller präst som då och då skriver en lärd artikel i en religiös tidskrift utan en yrkesjournalist – som tjänade sitt levebröd genom det han skrev och till och med vann ett pris för det. Manuel Lozano Garrido från Linares i södra Spanien arbetade bland annat för Associated Press.

Biskop Ramón del Hoyo López som tillhör Lozano Garridos stift Jaën tillkännagav förra helgen att Vatikanens statssekretariat hade satt ett datum för den avlidne journalistens saligförklaring. Den ska äga rum i hans hemstad den 12 juni.

En salighetsförklaring är det sista stadiet före kanonisering. Fastän inte alla som betraktas som ”saliga” sedan fortsätter och blir helgonförklarade, kan de vördas av de troende. I december i fjol bemyndigade påven Benedikt att några mirakel som hänfördes till förmedling av denne skribent, mera känd under smeknamet ”Lolo” skulle godkännas. Den personal inom Vatikanen som sysslar med helgonförklaringar hade tidigare förklarat botandet av en tvåårig pojke som år 1972 led av mångsidiga organfel på grund av gramnegativ blodförgiftning var  ”oförklarligt med vetenskapliga mått mätt”.
Men trots att Lozano Garrido kommer att bli den första lekmannajournalist som har salighförklarats, har han väg mot helighet knappast blivit dokumenterad av hans yrkesbröder. Den enda rapport om saken denna veckan var en artikel författad av den katolska nyhetsbyrån Zenit.

Lozano Garrido blev medlem i Acción Católica redan som pojke och under inbördeskriget i Spanien bar han i hemlighet eukaristin till de troende ända tills det att han blev arresterad och satt i fängelse. Efter kriget skrev han för ”Ya”, den nu inte längre existerande tidningen för den spanska biskopskonferensen och för två katolska tidskrifter, Telva och Vida Nueva. Han grundade en tidskrift för sjuka människor och var författare till nio böcker.

Men de ”hjältemodiga dygder” som påven erkände år 2007 hänger mera samman med hans sinnesstyrka under smärta och lidande än med hans litterära arbete. År 1942 började han lida av spondylit vilket gjorde att han blev tvungen att sitta i rullstol resten av livet.

När hans högra hand blev förlamad lärde han sig att skriva med vänster. Och när han förlorade rörelseförmågan i den handen också, började han skriva sina artiklar genom att diktera dem. År 1962 nästan 10 år före sin död förlorade Lozano Garrido synen men uppenbarligen aldrig sitt goda humör.

Man skulle kunna resonera som så att detta borde göra honom till ett bra exempel för ett yrke där tålamod och självbehärskning är viktiga egenskaper. Men journalism handlar också om att stå emot alla försök att gömma eller förvränga sanningen och det kan noteras att den för sina egenskaper så beundransvärde Lozano Garrido levde hela sitt yrkesverksamma liv under en diktatur – den som general Francisco Franco utövade – i vilken journalister förväntades göra båda dessa ting.

Hur väl till mods den snart blivande saligförklarade Manuel Lozano Garrido var med denna situation är svårt att utläsa ur de berömmande beskrivningarna av hans liv som skrivits av dem som stöder hans helgonförklaringsprocess. Enligt en sådan beskrivning var den första artikeln han skrev för en tidskrift som hette Cruzada (korståg), för vilken han sedan blev redaktör. Detta var ett ganska känsloladdat namn på en publikation på den tiden, för ”cruzada” var namnet på den kampanj Franco med skoningslös och blodig beslutsamhet förde  mot varje spanjor som vågade ha åsikter som låg för långt till vänster om fascismen.

Mången intellektuell som backade upp Franco under dennes tidiga år, blev sedan desillusionerad. ”Ya” var forum för en stor mängd åsikter och blev under diktaturens senare stadier nästan något av en oppositionstidning.

Kanske en läsare kan ge närmare upplysning om var Lozano Garrido passade in, för genom att godkänna hans salighetsförklaring, sänder påven Benedikt ut ett budskap till hela världen om vilket slags journalism som han anser vara värdefull.

20100301

Övers. NH