(katobs.se) År 2006 sade påven att det var sammanstötningen med det nazistiska systemets brutalitet – denna ’omänskliga kultur’ – som fick honom att bli helt säker på att han ville bli präst.

Det var nazismens ”brutalitet” och råa styrka, denna ”omänskliga kultur” som hjälpte den unge Joseph Ratzinger att upptäcka sin kallelse till det prästerliga ämbetet. Under en utfrågningsstund med fem ungdomar från Roms biskopsstift, under ett förberedande möte inför Världsungdomsdagen sade Benedikt XVI:

Det gjorde att jag blev helt säker på att Evangeliet visar oss den rätta vägen, att vi måste hjälpa till och göra allt vi kan så att denna väg blir den som segrar”,

Denna kallelse växte sedan i honom ”tillsammans med liturgins skönhet” och ”kärleken till kunskap”, dvs. med kärleken till den teologiska vetenskapen. Som svar på en fråga om hans kallelse sade påven:

”Jag växte upp i en värld som var så annorlunda mot den vi lever i nu, men slutligen var många saker liknande. Vid den tiden var det vanligt att gå i kyrkan och att säga ja till Uppenbarelsen. Å andra sidan var vi omgivna av nazistregimen som sade att Tyskland inte längre skulle behöva präster. Men det var just denna sammanstötning med systemets brutala ansikte som gjorde mig säker på att Evangeliet visar oss den rätta vägen, och att vi själva måste hjälpa till för att denna väg skall segra. Min kallelse var något som kan sägas väcktes som en helt naturlig följd av mitt resonerande, och inte i och med någon stor omvändelse. Mina föräldrar och församlingsprästen hjälpte mig sedan att upptäcka liturgins skönhet, vilken är något som på sätt och vis öppnar himlen för oss.

Å andra hand, fick jag hjälp genom att jag såg kunskapens skönhet, genom att jag försökte förstå den Heliga Skrift så bra som möjligt, genom försöket att träda in i denna dialog med Gud som går under benämningen teologi. Det fanns förstås också svårigheter, och jag frågade mig själv om jag skulle kunna leva i celibat under hela mitt liv, och jag insåg också att det inte räckte med att älska teologi för att bli en bra präst. Det krävdes också att jag alltid skulle finnas till hands för de sjuka, de fattiga och ungdomen. Att vara enkel och vara till för de enkla. Jag frågade mig själv om jag skulle vara i stånd att leva på detta vis. Men jag fick hjälp i detta genom att tala med goda vänner och goda präster.”

Från olika källor.

20090211

Övers. NH