av Simon Caldwell

En nästan okänd engelsk nunna som hjälpte till att gömma judar från nazisterna i krigets Rom kanske kommer att bli helgonförklarad.

Moder Ricarda Beauchamp Hambrough sägs ha spelat en viktig roll när mer än 60 judar räddades till livet genom att de smugglades in i hennes kloster.

Birgittinernas centrum vid Piazza Farnese, mitt i Rom.

Birgittinersystrarna, som var den orden till vilken hon hörde, har nu ansökt hos Vatikanen om tillåtelse att sätta igång hennes helighetsprocess.

Om detta beviljas så kommer hon att bli en av fyra brittiska kvinnor vars kanoniseringsprocesser håller på att undersökas av Kyrkan.

De tidiga etapperna av hennes process kommer att innehålla en undersökning av hennes liv för att få fram bevis på att hon utövat ”hjältemodiga dygder”. Därefter måste det till två mirakel för att bekräfta hennes heliga status.

Men om processen får ett snabbt förlopp, då kan hon bli den första brittiska kvinna som helgonförklaras alltsedan påven Paulus VI år 1970 kanoniserade tre kvinnor i en grupp på fyrtio engelska och walesiska helgon som dog som martyrer under den protestantiska reformationen.

Moder Ricarda föddes som Madaleina Catherine i London den 10 september 1887 och blev mottagen i den romersk-katolska kyrkan i Brighton vid fyra års ålder efter det att hennes anglikanska föräldrar, Windsor och Louise, hade konverterat till denna trosbekännelse.

Man känner föga till om hennes barndom men som ung kvinna kom  hon att bli påverkad av fader  Benedict Williamson, en benediktinmunk som verkade i London, och år 1912, vid en ålder av 24 år, reste hon till Rom för att låta sig vigas till nunna.  

Hon följde i fotspåren av en grupp av tre andra engelska flickor, som ett år tidigare, med en stark önskan att bli birgittinernunnor, hade begivit sig dit. Birgittinordern härstammar från 1300-talet och var nästan i utdöende när den år 1911 återupprättades och fick nytt liv genom den saliga moder Maria Elisabeth Hesselblad, en svensk kvinna som konverterat från  lutherdomen.

Som nunna tog hon namnet Ricarda och blev snart vald till assistent åt generalabbedissan, den saliga moder Maria Elisabeth.

Under de följande årtiondena stod hon vid sin överordnades sida när ordern begåvades med kanoniskt erkännande av påven och fick ta emot ett stort antal kallelser, varefter  nya kloster grundades i Sverige, England, Indien och Italien.
Ordern hade också lyckan att få ett moderhus på Piazza Farnese i den historiska delen av Rom, en stor byggnad som står på grundvalarna av den  heliga Birgitttas hus,  hon som är  för Europas. skyddshelgon.

Men bara några år efter det att man flyttat in i det nya hemmet utbröt krig, och Moder Ricardas och de andra nunnornas verksamhet kom snart att inrikta sig helt och hållet på att hjälpa offren för konflikten.

Påven Pius XII befallde i  hemlighet Roms alla kloster att ta emot judar och att ge dem skydd, sedan Gestapo hade gripit 1007 judar under ett svep över staden den 16 oktober, 1943.

Påven hade protesterat energiskt hos tyskarna om denna razzia, men ingen av de gripna frigavs.  

Saliga Moder Maria Elisbeth Hesselblad

Moder Ricarda och moder Maria Elisabeth gav villigt en fristad åt mängder av italienska judar, kommunister och polacker som flydde undan nazisternas terror.
En källa hos birgittasystrarna i Rom har bekräftat att det var moder Ricarda som var medelpunkten i  företaget som gick ut på att gömma flyktingar.

Denna nunna sade: ”Vi  hjälpte många judar under kriget och moder Ricarda var den som hjälpte moder Elisabeth att gömma dem.”

Moder Ricardas ansträngningar att rädda judiska liv kommer att väga tungt i Vatikanens bedömande ifall hon bör helgonförklaras eller ej – liksom detta även var den avgörande faktorn när det gällde hennes generalabbedissas egen snabba upphöjelse till att bli saligförklad.

Detta kom också till uttryck när påven Johannes Paulus II saligförklarade Maria Elisabeth år 1999,  varvid han i sin homilia noterade ”vilken omsorg och aktsamhet” Ricardas tidigare chef  hade haft om ”det förföljda judiska folket” och om ”dem som fick lida på grund av raslagarna”.

Ett år efter kriget konverterade Roms huvudrabbin, Israel Zolli, god vän till både Ricarda och den saliga moder Maria Elisabeth, till den katoliska tron – till en del berodde detta på att han tagit sådant intryck av hur katolikerna räddade judiska liv. Som kristet namn tog han namnet Eugenio – efter påven Pius, som i sitt tidigare liv burit namnet Eugenio Pacelli.

Påven Pius kritiserades strängt efter sin död och sades inte tillräckligt ha protesterat mot förintelsen, men han var övertygad att om han gjort det så skulle detta ha slagit tillbaka såväl mot judarna  som mot kyrkan.

Emellertid var det denna hans kloka policy, att öppna kyrkorna för dem som flydde undan förföljelsen, som ledde till att så mycket som 85 procent av judarna i Rom uppskattas ha kunnat fly undan nazisterna.

Den saliga moder Maria Elisabeth dog år 1957 och moder Ricarda blev hennes efterträdare som generalabbedissa fram till sin egen död den 26 juni 1966 vid en ålder av 79 år.

De båda abbedissorna ligger begravda i samma grav i den klosterkyrka där de gömde så många människor undan förföljelse.
När en gång nunnorna har lyckats fastställa att moder Ricarda levde ett liv fullt av hjältemodiga dygder, kommer dossiern om hennes liv att överflyttas till Vatikanen.

Sedan behövs det två mirakel innan hon kan helgonförklaras – det första miraklet gäller hennes saligförklaring, när hon kommer att förklaras för salig, och det andra för hennes slutgiltiga helgonförklaring.

En liknande dossier håller också på att läggas upp för Katherine Flanagan, ursprungligen londonbo, som anslöt sig till birgittinerna ett år före Ricarda.

Fader Ray Blake, församlingspräst i den heliga Maria Magdalena-kyrkan i Brighton, Ricardas dopkyrka, sade att han var ”glatt förväntansfull” inför utsikten att ha ett helgon förknippat med sin kyrka.

ur Mail Online
den 8 februari 2009

Övers.: NH