av Gerald Warner

Det har blivit inne att säga att sexskandalerna som nyligen drabbat den katolska kyrkan är ”den största krisen i kyrkan sedan Reformationen”. Jaså, det är det? Berätta för mig om det. Övergreppen är bara en liten del av en mycket större kris som drabbat kyrkan alltsedan Andra Vatikankonciliet och den är mycket allvarligare än Reformationen.

Avskaffa prästcelibatet? Det sista en präst som förgriper sig på ministranter vill eller behöver är en hustru. Celibatet är inte obligatoriskt i den anglikanska kyrkan men det har inte hindrat kyrkoherdar och pojkscouter att ge kvällspressen ymnigt material under det senaste århundradet. Celibatet är något som motsätter sig dagens ”ohämmade”, ”icke-fördömande”,  ”allt-är-tillåtet”-attityd till sex. Att celibatet får fortsätta att existera upplever den hedonistiska västvärlden som en skam. Därför måste Rom övertygas om att avskaffa det – och även avskaffa sitt fördömande av skilsmässor, aborter, preventivmedel, homosexualitet och alla de andra fetischerna som omhuldas av det liberala samhället. Fortsätt att drömma, ni världens barn.

“De irländska offren för sexövergreppen besvikna på Påvens brev.” Så klart att de är det. De var besvikna på det innan de ens läst det, innan det ens hade skrivit. Vilket svaret än blivit skulle det betytt ett försvagande av makten de hade i sin hand att få styra den katolska kyrkan. Har de rätt att klaga? I de flesta fallen har de det. Deras våldsamma klagan mot ”smutsen” (Benedikt XVI:s egen term, långt innan han hamnade under offentliga påtryckningar) som besudlade dem och behandlade dem som djur.

Hur kunde präster synda så svårt mot kyrkans läror? Vilka läror? Dessa överträdelser begicks i Andra Vatikankonciliets kölvatten när lärorna kastades ut som gammal bråte. De som syndade var barn till Paulus VI och ”aggiornamento”. När du en gång har vänt dig ifrån Kristi mystiska kropp blir det en lätt match att förgripa sig på korgossar.

De ”försummade” sakramenten och andaktsstunderna som påven säger hade kunnat förhindra detta lämnades inte endast att förtvina på vinstocken. De motarbetades aktivt av biskopar och präster. Under den period då övergreppen pågick som mest, fanns det bara en dödssynd inom katolska kyrkan – och det var att fira eller närvara vid den latinska eller tridentinska mässan.  En präst som förgrep sig på korgossar kunde förflyttas till en annan församling. Men en präst som vågade fira den gamla mässan – han blev utkastad fortare än kvickt.

Hos biskoparna rådde en fast övertygelse att man måste vägra att ge en meningsfull troslära åt de unga. Det är den generationen – fullkomligt okunniga om tron – som i Irland skapade det materiella välstånd som går under namnet ”keltiska tigern”-ekonomin. Till en början besökte de ännu söndagsmässan (eller det som gick under namnet mässa) på grund av önskan till social anpassning. Men så gav sexövergreppen de irländska post-Vatican II agnostikerna ett utmärkt svepskäl för att bli avfällingar. Tiotusentals unga katoliker som aldrig hade blivit utsatta för övergrepp, ej heller träffat påt någon som hade det, fann en ursäkt för att inte stiga upp ur sängen på söndagsmorgnarna.

Prästerna som begått dåden är inte de enda som hycklar. ”Jag är så chockerad av denna skandal att jag utträder ur Kyrkan.” OK. Så det faktum att några dåliga människor som aldrig borde ha blivit prästvigda bär sig illa mot ungdomar – en avskyvärd synd i sig – betyder det att Guds Son inte kom ner till jorden, frälste mänskligheten och grundade Kyrkan? Denna hemska skandal är inte mera komprometterande för Trons sanningar än Alexander VI:s framfart var det eller någon annan korrumperad renässanspåve.

Bör man tvinga biskopar att utträda ur tjänsten? O ja – många av dem skulle kunna lämna dessa ämbeten. Dessa pajasar i pseudo-etniska mitror och polyesterkläder med låtsas-naivistiska kristna symboler, babblande sitt ekumaniska biskopsdravel, har översett med mera än sexuella övergrepp. De har nästintill släckt den katolska tron med sina modernistiska enfaldigheter. De borde dra sig tillbaka till kloster och tillbringa sina resterande år genom att fundera över hur de kan gottgöra Skaparen för att de misslyckats med styrandet av skeppet, vilket gjort att miljontals själar gått förlorade.

Benedikt XVI borde dra nytta av den folkliga våg av motvilja mot de misslyckade biskoparna och avskeda var och en av de 60-talshippies som sätter en käpp i hjulet för Summorum Pontificum. Detta är ett unikt tillfälle att gallra bland de mutbara herdarna och röja undan lite torra grenar efter Andra Vatikankonciliet. Det är dags att sätta stopp för ursäkterna och återinsätta försvaret för den sanna kristna läran. Dags att bygga upp det som förstörts under de senaste 40 åren. Att göra upp med dem som blivit förvärldsligade  som så många generationer katoliker gjorde i det förflutna. Att på nytt förkunna den enda kyrkans omutliga sanningar.

20100325

Gerald Warner är författare, radiopratare, kåsör och en polemisk kommentator som skriver om politik, religion, historia, kultur och samhället i allmänhet