Efter en kampanj som pågått sedan 2009, där medel från olika EU-organisationer pumpats in på ja-sidan, så röstade alltså Irland (nåja - 40 % var emot!) för att homosexuella relationer ska jämställas civilrättsligt med äktenskapet mellan man och kvinna. Är det inte en folkets röst för att kärleken ska vinna över kyrkans trångsynthet?

Av reaktionerna att döma handlar det om något helt annat. Ty det är de grupper och organisationer som minst av allt visat någon som helst sympati med evig trohet och fasta band människor emellan, som dansar på gator och torg. I själva verket jublar man åt att äktenskapet äntligen inte betyder mer än en fest, en happening för släkt och vänner som kan upprepas hur många gånger som helst. Det sexuella inslaget i kampanjen har varit påtagligt.

Men äktenskapet handlar inte om fester och sex. Istället är det ett uppfyllande av det uppdrag Gud gav oss att uppfylla jorden och vara trogna och självuppoffrande gentemot varandra. Paulus är mycket klar, men i den berömda liknelsen där äktenskapet mellan man och kvinna framställs som en bild av Jesu förening med kyrkan så öppnar han också en port mot ett hisnande perpektiv; förstår man inte vad sakrament betyder, ska man meditera över just dessa Pauli ord!

”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat Kyrkan (…). På samma sätt skall männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru, älskar sig själv. Ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött: utan man ger det näring och vårdar det, så som Kristus gör med Kyrkan (…). Denna hemlighet (sacramentum) är stor, ty jag talar om Kristus och Kyrkan. Men vad er angår, skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man aktning.” (Ef  5:25, 28-29, 32-33).

De katoliker och andra som gläds åt Irlands väg måste vara medvetna att de då också avlägsnar sig från allt vad kyrkan lärt i denna fråga, alltsedan begynnelsen, ja, sedan Första Moseboken och i synnerhet i det Andra Vatikankonciliets definitioner:

”Äktenskap och äktenskaplig kärlek är enligt sitt väsen inriktade på tillblivelsen och fostran av barn. Barn är förvisso äktenskapets förnämsta gåva och den bidrar i hög grad till föräldrarnas eget bästa.”

(Andra Vatikankonciliet: Pastoralkonstitutionen Gaudium et spes, 50)

Alla vet vi vad som menas med ett äktenskap. Det är inte en sexuell förbindelse, det kan inte ens likställas vid enbart en vänskaps- eller kärleksrelation. Alla vet vi att inget kan ersätta det. Alla vet vi att barn behöver mor och far. Det behövs inte ens en utbildning eller tro för att inse dessa saker.

Irlands folkomröstning är därför inte bara en prestigeförlust för kyrkan. Det är ett nederlag för det mänskliga förnuftet.

20150529