”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till”, säger aposteln Paulus i sitt tal till atenarna på aeropag.

Vem är Han?

Han är lik den ogripbara rymden som omfattar allt –

han är Skaparen

som omfattar allt och kallar allt att vara från Intet,

inte bara i begynnelsen

utan i evigheters evighet.

Allting består, allt är i beständig rörelse.

”I begynnelsen fanns Ordet och

allt blev till genom det.”

Begynnelsens mysterium föds med Ordet, kommer sig ur Ordet.

Ordet – det är det eviga seendet som tar sig evigt uttryck.

Den som skapade, Han såg – såg ”att det var gott”,

Han såg men det var på ett annat sätt än vi ser.

Han – den förste som såg –

Han såg, och fann i allt ett avtryck av sitt Väsen,

av sin fullhet –

Han såg och ”Omnia nuda et aperta sunt ante oculos Eius” (allt avslöjades och blev tydligt inför Hans ögon)

Avslöjades och blev klart –

blev äkta, sant och gott .

Gud såg men det var på ett annat sätt
än vi.

Eviga syn, eviga uttryck:

”I begynnelsen var Ordet, och allt blev till genom det.”

Dåvarande kardinal Ratzinger gjorde följande uttydning av just detta diktavsnitt:

Bild nummer II i diktboken behandlar världens slut och begynnelse och hur Gud ser på dem

Jag anser detta avsnitt vara nyckeln till de två följande bilderna i diktboken och på samma gång i Michelangelos bildverk. De leder oss ju ”uppför strömmen” , till källan. Den andliga pilgrimsfärd som vi företar i texten för oss till ”Begynnelsen”. När vi kommer fram blir den verkliga överraskningen att ”begynnelsen” också visar oss på ”slutet”.

Den som känner till ursprunget kan också urskilja hela ”varats” rörelse som är svar på frågorna ”varför” och ”varthän”. Varat är något som är i beständig rörelse: ”Allting består, allt är i beständig rörelse”. Namnet på källan som pilgrimen upptäcker är framför allt ”Världen”, enligt Bibelns första ord: ”Gud sade”, som aposteln Johannes i sitt evangelium tog upp och formulerade om på ett oöverträffade sätt: ”I begynnelsen var Ordet”. Men det allra viktigaste nyckelordet som sammanfattar hela pilgrimsfärden i den andra delen av Triptyken är inte ”Ordet” utan ”att se”. Ordet har ett ansikte. Ordet – källan – är något vi kan se. Skapelsen, ja hela universum, föddes ur en vision.