Maj anses ofta vara den vackraste månaden på året, för det är i denna månad som naturen visar upp sin allra största skönhet och prakt. I april är visserligen våren redan här, men vädret är opålitligt och frost kan ibland förekomma, det som lantbrukaren är så rädd för, för den skadar de unga plantorna gör att skörden blir svag. Sådana  faror har vi lyckligen undkommit i maj, vädret har stabiliserat sig och människorna kan äntligen skaka av sig vintern. Under denna tid då alla blir gladare till mods, växer också feststämningen och det allra bästa sätt vi har att fira våren på är att fira den tillsammans med Maria, vår himmelska moder.

När vi betraktar den vackra naturen kanske vi börjar sjunga någon vacker hymn, så som de följande versraderna, samtidigt som vi tänker på Guds moder:

Ingen skönhet har någonsin varit som din,
inget liknat dina dygders glans,
nu lyser du, som är det ljuvligaste smycket
i de heligas blomsterkrans,
i de heligas blomsterkrans.

Den äkta och starkaste skönheten finner vi i dygden, i ett rent och ärbart liv. Om vintern får stå som en symbol för döden, så står våren för livet. Döden har övervunnits genom vår herre Jesus Kristus och Maria var den första nya människan, hon som är frälst från alla synder. Och vad mera är: Hon avlades utan synd och genom henne kom vår Frälsare till världen, hon var Frälsarens moder och på samma gång hans första nådegåva. Maria står i början av en ny tid i frälsningshistorien, i Guds plan för mänskligheten. Detta har vi i tankarna när vi nu i månaden maj njuter av den nya och daggfriska men dock helt utslagna våren prakt.

Maria du vår Majdrottning, 
vi kommer för att hälsa dig.
O du  hulda glädjespridare,
låt oss samlas vid Dina fötter,
o du hulda glädjespridare,
låt oss samlas vid Dina fötter.

Under denna månad beger vi oss till Maria för att visa henne hur glada vi är över att vara hennes barn. Hon är vår moder och och det är just för att hon avlades utan synd och förblev ren och syndfri som vi kan skänka henne vårt helhjärtade förtroende, som vi kan lita på att hon kommer att hjälpa oss i all vår nöd, oberoende av vilken situation vi hamnat i. Henns godhet kan jämföras med naturen i denna glädjerika månad. Den är allomfattande och ofantligt rik. Ofta under denna månad måste vi fråga oss varför Gud skapade en så överväldigande rik natur för oss människor. Det skulle ju ha räckt med lite mindre. Men om vi tänker så glömmer vi bort att skälet var att Gud ville visa oss sin oändliga godhet. När han skapade stjärnorna för att vi skulle kunna beundra dem under natten, var det inte ett futtigt hundratal stjärnor han strödde ut, utan med en enda viljeakt flödade ur hans hand miljarder och miljarder av stjärnor. Och ändå är alla under och all skönhet i världsalltet ingenting jämfört med det största nådeundret, Maria. Och därjämte är hon också vår moder. Hon är för oss en aldrig sinande källa till glädje och det vill vi uttrycka alldeles särskilt i denna månad, som är hennes månad framför de andra:

Vi skulle vilja, o jungfru mild,
även våra hjärtan smycka,
och din rena och ljuva bild,
i våra sinnen avtrycka.

Den man beundrar liknar man mer och mer. Ju mer vi betraktar Maria, ju mer vi ber till  henne och sjunger hymner till hennes ära, desto mera kommer vi att likna henne, desto mera kommer man att kunna säga att vi är den himmelska moderns barn. När vi betraktar den friska grönskan i trädens nya blad, då tänker vi på Marias godhet, på hur hon alltid bistår oss i sin nåd. När vi känner de första morgonsträlarnas värme tänker vi på hennes varma hjärta och på den moderliga kärlek hon skänker oss. Allt påminner oss om Maria, allt för oss till Maria och genom Maria leder det oss till Jesus.



Paul, hertig av Oldenburg