Sankt Nikolaus av Myra, även känd som Nikolaus undergöraren, är ursprunget till den figur som vi idag känner som jultomten. Ordet ”nisse” är en variant av Nils, som är den nordiska formen av Nikolas. Det finns andra helgon som heter Nikolas, men ingen av dem är ”Jule-Nils” eller jultomten på samma sätt som han är. I Nederländerna kallas han Sinterklaas, vilket blev Santa Claus på engelska. Den röda biskopsdräkten och en röd biskopsmössa med vit brätte blev så småningom en tomtedräkt och en tomtemössa. Det är därför man med fog kan säga att jultomten finns.

När legenden om Sankt Nikolaus kom till olika länder blandades den också med lite olika folkloristiska traditioner. I Norge blandade man in tron på ”vetter” (övernaturliga väsen) som bodde på gårdarna och tog hand om dem, och på så sätt fick vi idén om ladugårdsnissar. En version av legenden spreds i USA av holländska invandrare och dikten ”A Visit from St Nicholas” (1823), men det var inte förrän på 1930-talet som Coca-Cola Company lanserade bilden av den runda, rödklädda mannen som idag är så starkt förknippad med jultomten.

S:t Nikolaus liv och arbete

IKONEN AV ST. NIKOLAS: Okänd konstnär.
Sankt Nikolaus föddes mot slutet av 300-talet, omkring år 270 (enligt traditionen den 15 mars), i hamnstaden Patara i Lykien. Detta är en region på sydkusten av det som nu är Turkiet. Han växte upp i en kristen familj, och det sägs att han var mycket from redan som spädbarn. Till exempel ammades han inte mer än en gång på kvällen på onsdagar och fredagar, i enlighet med kyrkans gällande regler för fastedagar.

När Nikolas var nitton år gammal prästvigdes han av sin farbror, som var biskop och också hette Nikolas. Samma farbror utsåg honom till abbot i ett kloster. Efter sina föräldrars död ärvde Nikolas en stor förmögenhet, som han valde att dela ut till de fattiga i tysthet så att ingen skulle få veta om det. Detta var ett tidigt exempel på den ödmjuka generositet och generositet som Nikolas visade under hela sitt liv och som kristna är kallade att efterlikna: ”Gud älskar en glad givare” (2 Korinthierbrevet 9:7).

Nikolas återvände till Lykien efter en fyra år lång pilgrimsfärd till det Heliga landet och valdes till biskop i Myra år 300. Under sin pilgrimsfärd sägs Nikolas ha bott i den lilla staden Beit Jala på Västbanken, för vilken han är skyddshelgon och där han fortfarande firas i den grekisk-ortodoxa Sankt Nikolaus-kyrkan. Myra, som idag är den turkiska staden Demre, omnämns i Apostlagärningarna. Det var där som aposteln Paulus gick ombord på det fartyg som så småningom sjönk vid Malta.

”Sedan korsade vi havet utanför Kilikien och Pamfylien och kom till Myra i Lykien. Där fann officeren ett fartyg från Alexandria på väg till Italien, och han lät oss gå ombord på det.”
Apostlagärningarna 27:5-6

I början av 300-talet präglades det romerska riket av förföljelse av kristna under kejsarna Diocletianus och Maximianus. Det sägs att Nikolaus fängslades och torterades i omkring fem år som en del av dessa förföljelser. Om så var fallet måste han ha släppts fri under kejsar Konstantin, som legaliserade kristendomen genom Milano-ediktet år 313. På så sätt kan Nikolas vara en förebild och en hjälp för alla dem som förföljs för sin tro eller fängslas av orättvisa skäl.

Senare sägs Nikolas ha deltagit i kyrkomötet i Nicaea år 325 och argumenterat häftigt mot den arianska irrläran, som förnekade att Jesus är ”av samma natur” som Fadern. Han sägs till och med ha slagit heresiarken (ärkeheretikern) Arius i ansiktet. Han blev sedan fråntagen sin mitra och palliat (biskopens ullstola) och satt i en fängelsecell, där Jesus och Maria uppenbarade sig för honom. De befriade honom och gav honom tillbaka tecknen på hans biskopliga värdighet. Detta fick de andra biskoparna att inse att Nikolas hade handlat för att försvara tron.

Nikolas dog en fridfull död den 6 december omkring år 343, efter att ha utfört många mirakel. Redan på 400-talet byggdes en kyrka över hans grav i Myra och han blev ett av de mest populära helgonen i Europa. År 1087 överfördes (translaterades) hans reliker till staden Bari i sydöstra Italien, där de fortfarande finns i kryptan i S:t Nikolausbasilikan. De utsöndrar en väldoftande vätska som samlas i flaskor varje år på translationshögtiden den 9 maj och som sägs ha helande egenskaper.

Julklappsutdelningen är tänkt att efterlikna Nikolas generositet, och man kan säga att gåvorna ges för hans räkning. Nikolas sägs ha gett säckar med guldmynt (eller guldkulor) till en fattig familj i Patara för att de inte skulle behöva sälja sina ogifta döttrar. Han ville att endast Gud skulle få äran för gåvorna, så han kastade in dem genom fönstret eller ner i skorstenen. Resultatet blev att gåvorna hamnade i skor eller strumpor som placerades eller hängdes upp på tork framför eldstaden. Det är lätt att förstå att detta har inspirerat till berättelser om jultomten.

En ovanlig jultradition har uppenbarligen sitt ursprung i Tyskland och inspirerades av en legend om Nikolas. Tre unga pojkar tog in på ett vandrarhem och blev mördade av värdarna. De styckades sedan och gömdes i en tunna med saltlake eller vinäger. Nikolas gick in på vandrarhemmet förklädd till tiggare och återupplivade de tre pojkarna. För att minnas detta kommer någon att gömma en glasprydnad i form av en gurka i sin julgran. Den som hittar gurkan först kan få en extra liten gåva.

”Sannerligen säger jag er: Om ni inte vänder om och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som gör sig liten som detta barn är den störste i himmelriket. Och var och en som tar emot ett sådant litet barn i mitt namn, han tar emot mig.”
Matteus 18:3-5

Traditioner som dessa kan skänka glädje till både vuxna och barn, precis som Nikolas var känd för att göra. Ett annat sätt att ”fira” honom eller göra hans namn hederligt är att visa generositet mot de fattiga. Kanske ska man inte bara ge julklappar till dem som redan har tillräckligt, utan också ge något till dem som verkligen behöver det. Ett stort antal anonyma gåvor till de fattiga tillskrevs Nikolas, både under och efter hans livstid på jorden. Så småningom började andra människor ge gåvor till de fattiga och skriva att de var från S:t Nikolas. Detta ansågs förmodligen särskilt lämpligt på hans minnesdag, den 6 december.

Förslag till böner

Okänt ursprung
Åh, gode St Nikolas,
du som skänker glädje åt barnen,
lägg i mitt hjärta barndomens anda
som evangeliet talar om,
och lär mig att så glädje omkring mig.

Du, vars festmåltid förbereder oss för julen,
öppna min tro för mysteriet
om Gud som blev människa.

Du, gode biskop och herde,
hjälp mig att finna min plats i kyrkan
och inspirera kyrkan att vara trogen evangeliet.

Åh, gode St Nicholas,
skydda barn, sjömän och de hjälplösa,
vaka över alla som ber till Jesus,
din och deras Herre,
och även över dem som jag ödmjukt anförtror dig idag.

Led oss alla i vördnad till det heliga barnet i Betlehem,
där sann glädje och frid finns.

Amen.

Från en tidegärd från 1500-talet:

Ant: S:t Nikolaus, Guds vän, som var prydd med biskopens mitra, visade kärlek till alla.
V: Be för oss, salige Nikolas.R: Att vi skall bli värdiga Kristi löften.

Låt oss bedja:

O Gud, som gav den välsignade biskopen Nikolas otaliga underverk, ge oss, vi ber dig, att vi genom hans förtjänster och böner må bli befriade från helvetets eldar. Genom vår Herre Jesus Kristus, din Son, som lever och regerar med dig i den helige Andes enhet, Gud från evighet till evighet. Amen.

Fakta om St Nikolas
Minnesdag: 6 december.
Skyddshelgon för sjömän, köpmän, ångerfulla tjuvar, fattiga, barn, ogifta flickor, ölbryggare, Ryssland, Grekland och studenter i flera städer i Europa.
Många namnformer: Nikolas, Nikolaus, Nicholas, Nicolas, Nicolaus, Niklas, Niklaas, Klaus, Claus, Klaas, Klaes, Claes.

Från https://www.katolsk.no/nyheter/2023/12/gavmildhetens-helgen-den-hellige-nikolas-av-myra

Övers. Red.

20241206