Franciskus och den heliga ikonens undergörande verkan

 


Varför påven placerade den vördade bilden av Guds moder i centrum under vigilian för fred som hölls den 7 september på Petersplatsen i Rom. En troshistoria som går tillbaka till Gregorius den Store, med en kommentar av fader Innocenzo Gargano


av Sandro Magister

Rom, den 12 september, 2013 - Allt medan dagarna går blir vi alltmer varse om hur förunderlig den vigilia var som påve Franciskus höll på kvällen den 7 september och detta på många sätt.

Först av allt, skälet: en dag då påven kallade till fasta och bön för fred i Syrien, Mellanöstern och alla platser där det råder krig. Han inbjöd inte bara katoliker att delta, utan alla troende och även alla ”människor av god vilja”. Och inte bara i Rom utan i hela världen.

Därefter längden på vigilian: En så lång offentlig bönestund (den varade i fyra timmar, från solnedgången till långt in på natten i påvens ständiga närvaro).

Och så tystnaden: Under hela vigilians längd var de hundratusentals människorna som uppfyllde Petersplatsen och omgivande område tysta, i intensiv känsloladdad tystnad som ytterligare framhävdes av påvens närvaro.

Och framför allt den form bönen fick. Det började med rosenkransen, den allra mest universella av alla ”folkliga” böner, följd av en meditation av påve Franciskus . Därefter följde tillbedjan av det Allraheligaste sakramentet och därefter de kyrkliga läsningarna i form av den nattliga psalmsången som brukas i klostren och vilka denna dag utgjordes av stycken ur Jeremia, den helige Leo den store och Johannes evangelium. Den avslutades med ”Te Deum” och med att påven gav de närvarande den eukaristiska välsignelsen.

Men det som kanske var det allra mest gripande var när Maria-ikonen ”Salus Populi Romani” buren av fyra hillebardiärer tillhörande schweizergardet och föregången av två små flickor med blombuketter, infördes på torget. Ikonen placerades framför påve Franciskus som i andakt visade den sin vördnad.

Man vet inte hur gammal denna Gudsmoderikon är. Den bevaras i basilikan Sta. Maria Maggiore och den går sedan 1800-talet under namnet Salus Populi Romani . Man gissar den tillkom någon gång mellan 600-talet och 1100-talet. Enligt traditionen skulle det röra sig om en avskrivningfrån en ikon av aposteln Lukas, som denne skulle ha skapat genom att måla av en syn av Maria med Jesusbarnet som på ett mirakulöst sätt visade sig i en kyrka byggd av apostlarna Petrus och Johannes i staden Lydda.

Den bevarades först i det byzantinska riket och anlände därifrån, sägs det, till Rom över havet, där den välkomnades av påven Gregorius den Store på stranden av Tibern.

En kyrkohistoriker, kardinal Cesare Baronio, skrev att det var påve Gregorius som förde ikonen till S:ta Maria Maggiore-basilikan år 590 i en procession och att därefter en av de värsta farsoterna i stadens historia upphörde. Vid det tillfället sågs ärkeängeln Mikael sticka svärdet tillbaka i skidan uppe på krönet av mausoleet uppe på Castel Sant-Angelo och därefter upphörde pesten och mausoleet fick namnet det bär än idag.

En annan farsot upphörde på 1500-talet tack vare Jungfru Marias medling, när den helige Pius V bar denna ikon i procession till Peterskyrkan.

Och under sina första missionsresor hade jesuiterna med sig reproduktioner av ikonen, vilken de satte mycket högt och ärade.

Pius XII ägnade den sin vördnad när han utfärdade sin dogm om Jungfru Marias upptagning i himmelen och placerade den ånyo i Peterskyrkan år 1954 vid hundraårsjubileet av kungörandet av den oblefläckade avlelsen.

Johannes Paulus II ägnade denna ikon sin vördnad och satte upp en kopia av den under firandet av Världsungdomsdagen i Rom år 2000.

Med början av den i Köln år 2005 som firades av Benedikt XVI, har alla följande Världsungdomsdagar haft med en kopia av Salus Populi Romani , tillsammans med Korset.

Påve Franciskus ville också ha med den till Världsungdomsdagen i Rio de Janeiro i juli i år. Hans första utflykt efter valet till påve var till Sta. Maria Maggiore, där han knäböjde framför denna ikon.

Bilden av jungfru Maria är den som kallas Theotokos Odigitria och visar Guds moder med Barnet i famnen. Barnet ser kärleksfullt på henne samtidigt som högra handen lyfts som för en välsignelse. Det verkar som om han därigenom anger den väg vars riktning och innehåll hans moder redan känner till.

Det som slår oss när vi betraktar denna ikon är Marias intensiva blick som uppmanar betraktaren att även han eller hon gå den väg som anges av Sonen. Hon ser in i fjärran, i den riktning som Barnet visar på. Hennes högra hand som håller om Barnet verkar upprepa Jesu gest och förstärka den.

Förr i tiden, under festdagen till jungfru Marias upptagning i Himmelen, välkomnade ikonen Salus Populi Romani vid ingången till Sta. Maria Maggiore-basilikan den ikon som kallas Kristus ”acheropita” (grekiska för ”icke av människohand målade”) och som förvarades i ”Sancta Sanctorum” i påvens residens i Lateranen och som fördes dit i procession. I en slags dans mellan de två ikonerna betygade Sonen Modern sin vördnad.

Påve Franciskus beslut att placera denna Gudsmoderikon i centrum under vigilian för fred – inte kopian utan originalet – innebär alltså att kraften i hela ikonens historia förstärks. Påven framhåller härmed Gudsfolkets tro som under hela historien under farofyllda ögonblick samlats runt denna ikon för att be om ett tecken från himmelen, ty ”vad som är omöjligt för människor är inte omöjligt för Gud”.

I nedanstående kommentar ger fader Innocenzo Gargano sin åsikt om den djupa meningen av denna ikon under den av påve Franciskus påbjudna vigilian.

Fader Gargano, en munk från klostret i Camaldoli, har varit prior i det romerska klostret San Gregorio al Celio, grundad av den påve som givit det sitt namn och är en mycket lärd munk, vars specialitet är kyrkofäderna och särskilt den store Gregorius, som denna ikon alldeles särskilt är förbunden med.

FRÄLSNING INTE BARA AV BEFOLKNINGEN I ROM
UTAN AV HELA VÄRLDEN

av Innocenzo Gargano

Att påve Franciskus låtit själva originalet till ikonen Salus Populi Romani vara med i slutet av den fasta som utlysts för att be Herren, genom medling av Jungfru Maria, Guds moder, om fred i Syrien, Mellanöstern och i hela världen, har förbryllat många av de troende.

Vad kan väl vara meningen av att sätta fram denna ikon på altaret bredvid det Allraheligaste sakramentet och med påve Franciskus nästan hela tiden liggande på knä?

Denna fråga kan besvaras endast om vi tänker på att en ikon aldrig är detsamma som en målning, vem än det var som skapade den, för till skillnad mot en enkel målning, som inbjuder åskådaren att se på den för att beundra dess harmoni och skönhet, är en ikon istället ett föremål som gör den person den avbildar på något sätt närvarande.

Och det är inte allt: eftersom ikonen är laddad av den kraft som har givits den av alla dem som befinner sig framför den och som tack vare den har sina sinnen vända mot Gud, skänker den tillbaka till alla som ser på den med tro, allt det som den fått ta emot från de troende.

Det är framför allt denna ikon – som erkänts av kyrkan äga en särskild verkan – då den varit upphov till ett flertal ”mirabilia Dei”, Guds underverk - som återspeglar, på nytt skapar och ingjuter i de personer som vänder sig till den i all enkelhet och öppna för Guds vilja samma nåd som gavs jungfru Maria, Guds moder, enligt det mått av tro som var och en är uppfylld av.

Själva ikonen Salus Populi Romani - alltså ingen kopia i stil med dem många kristna bär i sina plånböcker – är laddad med allt detta. Den bär med sig trosarvet från alla de generationer av kristna som, manade av jungfru Maria, bett om fred, säkerhet och hälsa som en början på den frälsning som hennes Son, Jesus, Frälsaren lovat oss alla.

Detta är skälet till att det var särskilt viktigt att den 7 september låta den äkta ikonen Salus Populi Romani bäras fram, som ett tecken på den frälsning som inte endast romarna utan hela världen har blivit utlovade genom den fasta som påve Franciskus påbjöd och fick genom deltagandet av miljontals katoliker, kristna, troende och människor av god vilja, vilka alla önskar harmoni i världen och fred.

Endast basilikan Monreale, med sina underbara mosaiker, kunde ha jämförts med den paradisiska synen av Petersplatsen under denna vigilia där människor från hela världen samlades runt altaret och där Guds ord, tillsammans med det Allraheligaste sakramentet, uttalades av påve Franciskus.


_________________
Fotnot: Fader Garganos nämnande av Monreale syftar på ett mästerverk i kristen konst: basilikan som uppfördes på 1100-talet av den normandiske kungarna av Monreale, på kullarna ovanför Palermo, och som inuti är helt täckta av mosaiker som illustrerar hela Guds plan för världen och historien.

Av alla mosaikerna i Monreale är de som föreställer skapelsen höjdpunkten. I den första ser vi Guds ande klyva avgrunden med förbluffande energi och skapa ”harmoni” där det tidigare rådde kaos.

Och det är just den ursprungliga harmonin som Gud i sin vishet skänkte skapelsen och människorna – i kontrast till synden som kom in i världen när Abel dödades och till vilken krigen är det tragiska arvet – som var det första ämnet i den medition som påve Franciskus höll under vigilian den 7 september.

> “And God saw that it was good”
Under tolv episoder skapade för TV 2000 i år illustrerade fader Gargano och konsthistorikern Sara Magister hela cykeln av mosaiker hela mosaikcykeln i Monreale och deras mening och anda.

De tolv episoderna som var och en varar i en timme kan ses på You-tube på nedanstående länk:

> Il "Credo" nei mosaici di Monreale
Den första episoden är den som beskriver skapelsemosaikerna:

> "Io credo in Dio, Padre onnipotente, creatore del cielo e della terra"

___________
Den lilla boken med texter, sånger och böner som lästes upp och sjöngs under vigilian och som gavs till de närvarande på Petersplatsen kan tas upp här:

> Veglia di preghiera per la pace con il Santo Padre Francesco

20130916

Om ni vill läsa de senaste artiklarna, gå till den engelska hemsidan
> www.chiesa

Med benäget tillstånd från Sandro Magister

___________________
Övers. Natasja Hovén

 
 
Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
© KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2008 All rights reserved