En vecka efter Benedikt XVI:s chockerande kungörelse kommer här en viktig vision han en gång gav uttryck för som ung teologiprofessor.

av Marco Bardazzi, Vatican insider, la Stampa

En omstrukturerad kyrka med mycket färre medlemmar som är tvungna att ge upp även många av de platser för tillbedjan som den byggt upp under seklerna. En katolsk minoritetskyrka, med föga inflytande på politiska beslut, obetydlig i samhället, förödmjukad och nödgad ”att börja om från början”.
 
Men även en kyrka som kommer att finna tillbaka till sig själv och komma tillbaka som en ”enklare och andligare” enhet efter denna ”totala förvirring”. Detta var den vision om kristenhetens framtid som gjordes för fyrtio år sedan av en ung bayersk teologiprofessor, Joseph Ratzinger. Att idag upptäcka den på nytt ger oss ytterligare en nyckel till hur vi ska uppfatta Benedikt XVI:s avsägelse för den gör att vi kan spåra hans gest tillbaka till hans uppfattning av kyrkans historia.

Framtidsvisionen gjordes under ett antal predikningar på radion som hölls av den dåvarande teologiprovessorn år 1969, under ett avgörande ögonblick i hans eget liv och i kyrkans liv. Detta var de turbulenta åren då studentrevolterna pågick som värst och då den första människan landsteg på månen, men även då debatten om Andra Vatikankonciliet som nyligen avslutats satte fart. Ratzinger, som var en av konciliets huvudaktörer, hade lämnat det tumultartade universitetet i Tübingen och sökt sin tillflykt till det lugnare Regensburg.
 
Han befann sig isolerad som teolog, för det hade blivit en söndring mellan honom och de ”progressiva” vännerna Küng, Schillebeeckx och Rahner om tolkningen av konciliet. Det var under denna tid som han fick nya vänner i teologerna Hans Urs von Balthasar och Henri de Lubac, med vilka han grundade en tidskrift, “Communio”, som snart blev träningsläger för några unga Ratzinger-vänliga präster, idag kardinaler, och vilka alla betraktas som möjliga efterträdare till Benedikt XVI: Angelo Scola, Christoph Schönborn och Marc Ouellet.

Under fem radiosända föredrag som inte är så kända – men vilka för en tid sedan publicerades av Ignatius Press i verket “Faith and the Future” – ritar den framtida påven upp sin egen framtidsvision för människan och kyrkan. Det är framför allt den sista lektionen, som han läste på julafton i en mikrofon hos Hessian Rundfunk, som antar tonen av en profetia.

Ratzinger sade att han var övertygad om att kyrkan befann sig i en epok som liknade den som följde på Upplysningen och Franska revolutionen. ”Vi befinner oss vid en enorm vändpunkt – förklarade han – i mänsklighetens evolution. I ett ögonblick som om man jämför det med övergången från medeltiden till modern tid verkar nästan betydelselös.” Professor Ratzinger jämförde den nuvarande eran med påve Pius VI:s, vilken blev bortförd av de franska republikanska trupperna och dog i fängelse år 1799. Kyrkan var då i händerna på en kraft som önskade för alltid förinta den, de egna egendomarna konfiskerade och de heliga ordnarna upplösta. 

En liknande situation, förklarade han skulle kunna inträffa för den nuvarande kyrkan, vilken enligt Ratzinger var frestad att reducera prästerna till enkla ”socialarbetare” och det egna verket till endast en politisk närvaro. ”Ur den nuvarande krisen – sade han – kommer en kyrka fram som förlorat mycket. "
 
Hon kommer att minska i storlek och blir tvungen att mer eller mindre återvända till nollpunkten. Hon kommer inte längre att kunna ha var de byggnader hon byggde upp under de goda åren. i och med att de kristtrogna minskar i antal, kommer hon även att förlora en stor del av de samhälleliga privilegierna.

”Hon kommer på nytt att bestå av små grupper, rörelser och en minoritet som åter sätter den kristna tron i centrum av sin erfarenhet. Det kommer att bli en andligare kyrka, som inte önskar ha politisk makt i det att hon flirtar med de konservativa ena minuten och med socialisterna den andra. Hon kommer att mista sina rikedomar och bli de fattigas och de behövandes kyrka.”

Denna process som Ratzinger ritade upp var ”en lång process, men när allt lidande kommer att vara över, kommer en ny makt att komma fram som är en andligare och enklare kyrka.” Då kommer människorna att upptäcka att de lever i en värld som består av ”osäglig ensamhet” och eftersom de har förlorat Gud ur sikte ”kommer de att vara förfärade över sitt armod”.  
 
Det blir då, och endast då, sammanfattade Ratzinger, som de kommer att se ”den lilla skaran av troende som något helt nytt. De kommer att se dem som ett hopp för sig själva, svaret som de i hemlighet hade hållit utkik efter.”

20130221

Övers. Natasja Hovén