För hundrafemtio år sedan formulerade Gregor Mendel sina s.k. ”mendelska lagar”. Han var en av vetenskapens största, ”genetikens fader”, förföljd igår och förbisedd idag av samma anledning: han var katolsk präst.

I februari och mars, för jämt 150 år sedan, presenterade den då 42-årige pater Gregor Mendel sina vetenskapliga rön för Naturhistoriska föreningen i Brünn(dagens Brno i Tjeckien) i form av fyrtioåtta tabeller. Därmed lade han grunden till genetiken.

Idag känner de flesta européer visserligen till hans namn, men knappast mer. Denne katolske naturvetenskapsman, hans liv, idéer och rötter har förblivit förvånande lite beaktade och det beror på att han var präst och ordensman. Dåtidens uppåtsträvande liberaler rynkade på näsan åt denne ”Kerzlschlicker”(vaxljusslukare).

Från fattiga förhållanden till en tiggarorden

Mendel kom från mycket enkla småbondeförhållanden. Han föddes som Johann Mendel den 20 juli 1822 i Heinzendorf vid Odrau i österrikiska Schlesien. På grund av sin enastående begåvning blev det möjligt för honom att studera vid det tyska gymnasiet i Troppau. Skolavgiften måste han dock själv tjäna in som lärare för de högre klasserna, men utbildningen möjliggjordes alltså för honom. Redan i föräldrarnas lantbruk intresserade sig Mendel för biodling och fruktförädling. I gymnasiet i Troppau fanns en berömd naturvetenskaplig samling, som skulle bli grundstenen för det senare schlesiska landsmuseet. Det erbjöd fascinerande åskådningsmaterial för Mendel.

Efter studentexamen kunde Mendel 1840 skriva in sig vid universitet i Olmütz (Mähren), en stad som på den tiden nästan uteslutande beboddes av tyskar. Trots sina studieframgångar vid den filosofiska institutionen, plågad av dålig hälsa, förblev det akademiska och sällskapslivet främmande för honom. Han drogs till ett annat liv. Efter sin faders död 1841 i en skogsarbetesolycka, var det meningen att sonen skulle överta den lilla gården. Det skulle ha inneburit slutet på hans akademiska bana men det avvärjdes genom att hans syster och svåger tog över gården. Det varade dock inte länge. I sina knappa levnadsanteckningar har han skrivit om plågsamma och ”bittra näringsbekymmer”, vilka slutligen ledde till att han fick avbryta sina studier och inträda i kloster. 1843 inträdde han i augustinerklostret St. Thomas i Brünn, Mährens huvudstad. Mendel som kom från fattiga förhållanden gick in i en tiggarorden.

Abbotsklostret St. Thomas i Brünn understödjer Mendel

Beteckningen abbotskloster är vilseledande. Mendel blev inte munk utan augustinereremit, en tiggarbroder. Klostret, grundat 1350, är fram till idag det enda abbotsklostret i augustinereremiternas orden. Det har historiska orsaker. Enligt landets författning hade prästerskapet rätt till en plats i lantdagen i Mähren. Eftersom Brünn (Brno) då ännu inte var biskopssäte, upphöjdes augustinerklostret i Brünn till abbotskloster. Därför kunde klosterföreståndaren, nu abbot i prästeståndet, delta i lantdagens möten. När Mendel inträdde i klostret antog han ordensnamnet Gregor, under vilket han skulle bli känd. 1845 kunde han återuppta sina studier, nu i teologi och lantbruk. Genom tyskböhmaren Franz Diebl, professor i lantbruk och naturhistoria i Brünn, kom Mendel i kontakt med den biologiska urvalsprocessen, korsningstekniker och fröförökning.

1847 vigdes han till präst och på grund av sina naturvetenskapliga intressen utsåg abboten honom tilll hjälplärare vid Brünns gymnasium. Vid lärarexaminationen, som extern kandidat på Wiens universitet, misslyckades han dock. Det som han på egen hand hade lärt sig räckte inte till. Hans abbot Cyril Napp var dock en förstående understödjare och Mendel kunde de följande åren studera på Wiens universitet. Hos Christian Doppler (dopplereffekten) fördjupade han sig i experimentell fysik och hos Franz Unger i växters anatomi och fysiologi. För andra gången misslyckades han dock vid lärarexaminationen 1856, något som forskningen sedan dess har förklarat med att examinatorn Eduard Fenzl ogillade Ungers vetenskapliga arbete. Mendel värderade det däremot högt och hade gjort det till sitt eget.

Mendels prydliga anteckningar - här ett korsningsschema.
Banbrytande och grunden för allt förädlingsarbete inom jordbruket.

Misslyckas men ger inte upp

Men Mendel gav inte upp. Samma år började han i klosterträdgården i Brünn att, under åtta år, systematiskt utforska ärftligheten hos ärtor genom korsningsexperiment. Genom att iaktta tusentals hybrider kunde han erhålla säkra vetenskapliga rön. Resultatet blev de mendelska lagarna, som idag p.g.a. enstaka undantag allmänt är kända som de mendelska reglerna. 1865 presenterades de för första gången och offentliggjordes året därpå i tryck. De förblev dock obemärkta i den fackvetenskapliga världen, som han strängt taget inte tillhörde.

Mendel kan framför allt betecknas som Charles Darwins motspelare. Mendels tänkande står på solid kristen antropologisk grund och står diametralt mot darwinisternas framstegstro. Han visade på skapelsens lagbundenheter. Darwinisterna var (och är fortfarande) övertygade om att människan av sig själv kan utvecklas till ett ”högre” väsen. Den tidens förhärskande positivism ville dessutom bara erkänna det man kan se och ta på. Det hade Mendel ingen nytta av. De av honom upptäckta lagarna verkar i det fördolda.

Det stora St Thomas-klostret där Mendel var abbot 1856 -1883.

Istället fick han snart nya uppgifter. Han uppskattades av sina medbröder och 1868 valdes han till abbot i St. Thomas. Ett ämbete som han, enligt tidens sed, utövade till sin död 6 januari 1884.

”Återupptäckten” av Mendel

Först omkring 1900 erkände botaniker, efter en ”återupptäckt” av hans publikationer, Mendels forskningsresultat. Den brittiske genetikern William Bateson översatte Mendel till engelska och påvisade att de mendelska reglerna är giltiga även för djurvärlden. Bateson präglade, det för Mendel fortfarande okända, begreppet genetik för ärftlighetslära. Nu gick det snabbt. Hans resultat blev vetenskapligt erkända och undervisades om i skolorna. Redan 1902 diskuterade Mährens lantdag att sätta upp ett minnesmärke över abbotten och sedermera berömde naturforskaren i St. Thomas. Människan Mendel förblev dock även i fortsättningen föga beaktad.

Nationalsocialisternas och därefter kommunisternas, totalitära regimer överlämnade senare Gregor Mendel, som vetenskapsman och präst, åt glömskan. Båda kom att styra över Mendels hemtrakt (Österrike-Schlesien) och verkningsområde (Mähren). Till detta har bidragit att det tyska arvet i de böhmiska länderna efter andra världskriget har rensats ut grundligt och radikalt. Mendels födelseort Heinzendorf blev Hyncice. Som tysk och som präst var han dubbelt förhatlig för de tjeckiska kommunisterna.

Också i den nuvarande tjeckiska republiken behandlas det tyska arvet styvmoderligt. Det framställs åtminstone förtäckt tjeckiserat. Detta blir också tydligt när man översätter till engelska i stället för tyska, även om det skulle vara rimligare tvärtom. Orsakerna är uppenbara.

Två institutioner strider om hur människan Mendel och hans verksamhet ska framställas

Mendel själv, liksom katolska kyrkan i sin helhet, hade hållit sig utanför den tjeckisk- tyska nationalitetskonflikten. Under artonhundratalet inträdde fler och fler tjecker i det dittills framförallt tyska abbotklostret. Det innebar inga problem för den tyske abboten Mendel. P.g.a. den starkare katolska prägeln i Mähren tillspetsades den etniska kampen aldrig så radikalt som i grannlandet Böhmen. De nya kommunistiska makthavarna upplöste klostret 1950 men 1989 återvände bröderna. Man anstränger sig i någon mån fortfarande om arvet efter Mendel. I Brünn finns både Mendelianum, sedan 1962 inrymt i de beslagtagna klosterbyggnaderna, och det nya Mendel-museet, sedan 2007 likaså i klostret. Det sistnämnda är en del av Masaryk-universitetet i Brünn. Där visar man den permanenta utställningen”Gregor Johann Mendel- man, abbot och vetenskapsman” . Den erbjuder i tidsenlig form en spännande inblick i den store naturvetenskapsmannen verk. De båda institutionerna befinner sig i konflikt. Klostrets abbot krävde av Mendelianum ett nytt utställningskoncept, som inte förteg människan och prästen Mendel, vilket man gjorde under den kommunistiska regeringen. När man ändå höll fast vid en ensidigt naturvetenskaplig framställning, grundade abboten i samarbete med Brünns universitet det nya Mendelmuseet. Alla kan fortfarande inte smälta det faktum att Mendel var katolsk präst.

Mendels betydelse för Orwells framtidsroman ”1984”

Det är föga känt att George Orwell skrev sin bok ”1984” efter det att han blivit medveten om vetenskapens kapitulation inför totalitära regimer. Den brittiske författaren berördes av flera vetenskapsmäns öden, t.ex. biologen och genetikern Nikolaj Vavilov, som svalt ihjäl i Gulag-lägret Saratov 1943, och N. Tulajkov och Gregorij Karpochenko som, liksom Vavilov, försvarade Mendels genetik och ställdes mot väggen och sköts av kommunisterna.

Mendels anhängare i Sovjetunionen berövades sina lärostolar, förvisades och dömdes till och med till döden. ”Genetikens fader” anklagades för att ha varit katolsk präst och med sina lagar ha lärt ut ”metafysisk vidskepelse”. För realsocialisterna en förebråelse värd döden.

20150323

Översättning: Didrik Wangel