av Sandro Magister

ROM, den 7 maj, 2008 – De 138 muslimernas brev tillsammans med det som följt på brevet är inte det enda som lett till dialog mellan den katolska kyrkan och företrädare för islam. I Vatikanen har flera olika spår öppnats upp och dialog förs mellan flera olika samtalspartner.

De senaste samtalen med muslimska representanter ägde rum i Vatikanen med åtta representanter för Den islamska organisationen för kultur och relationer i Teheran (The Islamic Culture and Relations Organization of Tehran) vilket betyder att det rörde sig om representanter för Shia som har sitt centrum just i Iran men som även finns i många andra länder. Shia-muslimerna utgör tillsammans 12-15% av det muslimska förbundet över hela världen.

Konferensen började måndagen den 28 april och avslutades onsdagen den 30 april då ett möte hölls med närvaro av Benedikt XVI i en sal i anslutning till den stora audienshallen. Den heliga Stolen rapporterade att “påven var särskilt nöjd med valet av ämne”.

Och ämnet var faktiskt det ämne som ligger Joseph Ratzinger allra varmast om hjärtat – “Tro och förnuft inom kristendom och islam”.

Detta ämne hade delats upp i tre underavdelningar som var och en hade en katolik och en muslim som talade om den:

1. Om ämnet "Tro och förnuft: vilket är förhållandet mellan dem?" talade på den katolska sidan Vittorio Possenti, professor i politisk filosofi vid Venedigs universitet och medlem av den Påvliga akademin för samhällsvetenskaper;

2. "Teologi/Kalam som en undersökning av det förnuftsmässiga i tron”, i detta ämne var talaren från den katolska sidan Piero Coda, teologiprofessor vid det Påvliga Lateranuniversitetet och ordförande för det italienska teologiska förbundet;

3. "Tro och förnuft när de möter våldets fenomen” hade som talare på den katolska sidan jesuiten broder Michel Fédou, teolog och kyrkohistoriker från Centre Sèvres i Paris.

Förutom dessa tre talare bestod den katolska delegationen av Ramzi Garmou, den kaldeiske ärkebiskopen i Teheran, ärkebiskop Pier Luigi Celata, sekreterare vid det påvliga rådet för interreligiös dialog; Khaled Akasheh, ledaren för islam vid samma råd och Ilaria Morali, professor i dogmatisk teologi vid det påvliga gregorianska universitetet och specialist på de icke-kristna religionerna.

Ordförande för hela kollokviet var kardinal Jean-Louis Tauran, ordförande för det påvliga rådet för interreligiös dialog och Mahdi Mostafavi, ordförande för Den islamska organisationen för kultur och relationer i Teheran.

Mostafavi är en sayyed, eller en av profeten Muhammeds direkta ättlingar och fram till för två år sedan var han biträdande utrikesminister i Iran. Innan han återvände till Iran, sade han till den romerska tidningen "Il Riformista":

"Jag träffar president Ahmadinejad åtminstone två gånger i veckan. Andliga och etiska värden är något som finns i grunden för alla våra beslut inom regeringen och jag är dess andlige rådgivare."

Detta räcker för att visa hur höga personer Irans ledning utsåg till att närvara i kollokviet i Vatikanen och hur nära relation dessa har till president Ahmadinejad, som tillhör en av de allra hårdaste lägren i regimen som Khomeini grundade och den allra mest fientlige mot Väst och den som mest hårdnackat vägrar att erkänna Israels rätt att existera.

Vi måste också notera att regimen i Teheran under de våldsamma demonstrationer som följde på Benedikt XVI:s Regensburgtal utmärkte sig för sin lågmälda reaktion. Irans shiitiska islam ligger flera längder före sunnitiska islam när det gäller att på det religiösa, kulturella och till och med politiska planet uppehålla goda relationer med kyrkan i Rom. Efter att ha träffat den nye apostoliske nuntien i Iran, ärkebiskop Jean-Paul Gobel, den 6 april, kallade president Ahmadinejad Vatikanen en positiv kraft för skapandet av rättvisa och fred i världen. Eller, i enlighet med Irans egna intressen, en möjlig allierad i kampen mot USA och länderna i Europa.

Detta kollokvium var det sjätte i en rad av flera dylika kollokvier. Nästa kommer att hållas i Teheran om två år och föregås av ett förberedande möte. Detta betyder inte att kyrkan i Rom intar en medgörlig ståndpunkt i alla dessa samtal. Professor Possenti, som var en av talarna i den senaste samtalsrundan, undertecknade en appell emot Irans president Ahmadinejad den 3 november, 2005, på grund av dennes anti-israelitiska uttalanden. På detta följde en protest i form av en sit-in framför Irans ambassad i Rom.

En annan medlem av den katolska delegationen vid kollokviet, Ilaria Morali, är även hon allt annat än undergiven. Hennes tes är att dialogen mellan den katolska kyrkan och de icke-kristna religionerna måste basera sig på de två dokument från 1964 som var de första som fastställde riktlinjer för ett sådant arbete: påve Paulus VI:s encyklika "Ecclesiam Suam" och Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution "Lumen Gentium”. Ingen av dessa säger att de icke-kristna religionerna leder till frälsning. Den ende Frälsaren är Jesus Kristus, vilket på nytt upprepades i deklarationen "Dominus Iesus." Därför är dialogens syfte framför allt missionerande, dess mål är att utsträcka det "colloquium salutis" som Gud i Kristus har skapat med mänskligheten. Det är bara på ett lägre plan som den söker bygga upp gemensam terräng för att på denna bygga etisk och kulturell förståelse som kan leda till en fredlig samexistens.

Den 17 april när han talade till 200 representanter för icke-kristna religioner i Washington bekräftade Benedikt XVI detta:

"Kristendomen ger världen Jesus från Nasaret [...]. Det är honom som vi tar med oss till den interreligiösa dialogens forum. Den brinnande önskan att gå i hans fotspår är det som gör oss kristna angelägna att öppna våra sinnen och hjärtan för en dialog med våra bröder i de andra religionerna.”

I talet som han läste upp för sina muslimska kollegor tolkade professor Possenti Assisi-mötet för fred den 27 oktober, 1986 i ljuset av detta kristologiska ljus:

"Mötet visade att Evangeliet inte kan förenas med våldets härskande. Han som dog på korset var offer för våld, inte våldets utförare. Jesu lidande och död avslöjar det våld som de hedniska religionerna bar i sitt inre. Det var början till en revolution som inte gick att hejda. Det visar upp bilden av den lidande Tjänaren som lider på grund av sin kärlek. Den är symbolen för icke-våldet och för kärleken som utger sig själv för andra."

Beträffande relationen mellan religion och våld sade Possenti:

"Våldet måste visas upp som det är: något som människan, inte Gud, skapar.”

I slutet av kollokviet den 28-30 april kom de två delegationerna överens om sju punkter som kan sammanfattas på följande sätt:

"1. Tro och förnuft är båda Guds gåvor till mänskligheten.

"2. Tro och förnuft motsäger inte varandra men tron kan ibland ha överhanden över förnuftet men aldrig dölja det.”

"3. Tro och förnuft är till sin innersta natur oförenliga med våld. Varken förnuftet eller tron får användas till att rättfärdiga våld. Olyckligtvis har båda dessa begrepp ibland missbrukats till att sprida våld. Om detta varit fallet så är det dock inte något som kan göra att vi ifrågasätter vare sig förnuftet eller tron.

"4. Båda sidorna kom överens om att fortsätta att samarbeta i syfte att främja äkta religiositet, särskilt andligheten, att uppmuntra respekten för symboler som anses vara heliga och att verka för att kristna och muslimer iakttar de moraliska värdena.

"5. Kristna och muslimer måste gå ett steg längre än att bara visa tolerans. De bör acceptera sina respektive skillnader på samma gång som de bör inse att de har mycket gemensamt och tacka Gud för det. De uppmanas att visa ömsesidig respekt och att under inga omständigheter finna sig att religiösa trosuppfattningar förlöjligas.

"6. I samtal om religion måste alla slags generaliseringar undvikas. Skillnader i trosuppfattning mellan kristendom och islam som beror på olika historiska bakgrund är viktiga faktorer att ta hänsyn till.

"7. Religiösa traditioner kan inte bedömas endast genom att hänvisa till en enda vers eller rad i de båda religionernas respektive heliga böcker. Det är nödvändigt att se till att man har en holistisk syn när man bedömer varandras religioner och att man tillämpar en lämplig hermeneutisk metod för att få en någorlunda rätt uppfattning om dem."

Förutom Sayyed Mahdi Mostafavi, bestod den muslimska delegationen av fyra lärde män som alla bär titeln "Hojjat al-Islam": Mohammad Jafar Elmi, som tillhör The Islamic College for Advanced Studies i London; Hamid Parsania, professor i filosofi och mystik i Qom och rektorn vid Baqir al-Ulum-universitetet; Mahdi Khamoushi och Mohammed Masjedjamei. Samt Rasul Rasulipour, dean vid den humanistiska fakulteten vid Tarbiat Moallem-universitetet. Den bestod även av diplomaten Mohsen Daneshmandmember och Abdolrahim Gavahi.

De åtta representanterna för Shia gav påve Benedict XVI en kopia av Koranen i gåva. Den officiella iranska nyhetsbyrån ISNA rapporterade att påven hade kallat det ”en värdefull bok” och kommenterat kollokviets ämne med följande ord:

"Tro och förnuft är två ting som världen av idag behöver mera än under någon annan tid och det är vår skyldighet att ge samhället den förklaring av begreppen som det behöver.”

Alla artiklarna i www.chiesa om detta ämne finner man under: > Focus on ISLAM

Puplicerad med tillstånd från:

Översättning: NH

20080512