Benedikt XVI beskriver Jungfrun av Orleans som ”ett lysande vittne” som ”visar på hur det kristna livet bör levas: genom att göra bönen till grunden för dagen, följa Guds vilja i alla skeenden, och åt alla ge kärlek utan åtskillnad och utan gränser.”  

Vatikanen City (AsiaNews) – Det som Jeanne d’Arc kan lära oss är att hängiva oss åt det offentliga livet och göra det till ett tjänande. Jeanne d’Arc är en god förebild för lekmän som som är sysselsatta inom politiken, särskilt när deras uppgifter är av det svåra slaget”. Hon är en av dessa starka kvinnor som visade på det Glada budskapets ljus i slutet av Medeltiden”, sade Benedikt XVI till åttatusen kristtrogna som församlats till audiens.

Jeanne d’Arc var en kvinna som älskade Jesus och kyrkan ”ända till slutet” och som ”med sitt lysande vittnesbörd uppmanar oss att leva det kristna livet fullt ut. Genom att göra bönen till grunden för dagen, följa Guds vilja i alla skeenden och ge kärlek åt alla utan åtskillnad och utan gränser.”

Hon föddes den 6 januari, 1412, i en välbärgad lantbrukarfamilj och stod Katarina av Siena mycket nära. De var ”två unga kvinnor ur folkets led, vigda jungfrur och lekmän, två mystiker som levde sina liv, inte i klostret, utan mitt i kyrkans dramatiska verklighet och i sin tid.”

Jeanne föddes under den stora krisen som kallas den stora schismen. ”När hon dog fanns det en påve och en anti-påve” och ”det rådde brödrakrig mellan de europeiska folken, det främsta av vilka var hundraårskriget”.. Som ung flicka fick hon en god kristen uppfostran men inte lära sig varken läsa eller skriva. Källorna till hennes liv är de vittnesbörd hon gav under två rättegångar, av vilka den första som dömde henne till döden innehåller långa. utskrifter av förhören som varade över två månader, och den andra som beordrades av påven Callistus III, som frikände henne, innehåller berättelser av 120 vittnen som alla var ögonvittnen och som innehåller fakta från hela hennes liv.  

"Av hennes ord vet vi att Jeannes liv som kristen mognar utifrån en mystisk erfarenhet som hon hade vid 13 års ålder”, när hon hörde ärkeängeln Mikaels röst kalla henne. ”Hennes svar blev genast ’ja’ och ett löfte om kyskhet.” Hon ber intensivt och ”den franska bondeflickans medkänsla och engagemang i sitt folks lidanden blir ännu mera intensiva genom hennes mystiska förhållande till Gud” .

"Relationen mellan den mystiska erfarenheten och hennes politiska uppdrag är något som är utmärkande för Jeanne.” Efter år av ”dolt liv följer en intensiv period i det offentliga ljuset. En period då hon är sysselsatt med lidelsefull handling.” Sitt frihetsverk påbörjar hon vid 17 års ålder. Hon är ”en mycket stark och beslutsam” kvinna ”som har förmågan att övertyga osäkra och modfällda män”. Hennes ”engagemang för befrielsen av sitt folk kan uppfattas som arbete för mänsklig rättvisa med användande av kärleken som medel”.  

I början av 1429 började Jeanne sitt verk för landets frihet. ”Vittnesbörden visar oss en ung kvinna på 17 år, mycket stark och beslutsam”. Hon mötte tronföljaren i Frankrike, den framtida kung Karl VII, som lät henne förhöras av några teologer. ”Deras omdöme var positivt; de ser inget underligt i henne utan bara en god kristen.” Den 22 mars, 1429, dikterar Jeanne ett viktigt brev till den engelske kungen och dennes män som höll på att belägra staden Orleans. "Brevet innehöll ett förslag till verklig fred där det skulle råda rättvisa mellan två kristna folk i Jesu och Marias namn, men förslaget avslogs.” Därefter överlämnade Jeanne sig åt kampen för stadens befrielse, som ägde rum den 8 maj. Den andra höjdpunkten i hennes politiska handlande var kröningen av kung Karl VII i Rheims den 17 juli, 1429. "Under ett helt år levde Jeanne tillsammans med soldater och utförde bland dem ett sant evangeliseringsuppdrag. Många av deras vittnesbörd visar på hennes godhet, mod och enastående renhet. Alla kallade henne, och hon kallade sig själv det också, för ”La Pucelle” – den oskyldiga, dvs Jungfrun.” Jeannes lidandes historia börjar den 23 maj, 1430. Hon togs till fånga och den 23 december fördes hon till Rouen, där en ”lång och dramatisk rättegång som leder till att hon döms börjar i februari 1431 och slutar den 30 maj med att hon bränns på bål. Det var ett stort och högtidligt domslut som avkunnades av två kyrkorättsliga domare” men i själva verket var det en stor grupp berömda teologer från Paris-universitetet, som var inkallade i rollen av juridiska rådgivare, som stod bakom det. De franska kyrkomännen hade från början en negativ syn på henne och hennes uppdrag. Rättegången visar en chockerande sida i Helgonens historia och är också en sida som belyser kyrkans mysterium, vilken enligt ett Andra Vatikankonciliedokument, är på en gång helig och i behov av rening. Det blev ett dramatiskt möte mellan detta helgon och hennes domare, vilka var kyrkans män. Jeanne står anklagad av dem och befinns henne skyldig, man dömer henne för att vara kättare och hon får det fruktansvärda straffet att brännas på bål.”  

De var "teologer som saknade kärlekens och ödmjukhetens dygder så att de inte kunde se Guds handlande i denna unga kvinna”. Detta får oss att tänka på Jesu ord: ”Guds mysterium avslöjas för dem som äger barns hjärtan, men förblir dolda för de lärda och visa.” Jeannes domare är alltså ”helt oförmögna att förstå henne, att se skönheten i hennes själ, de visste inte att de dömde ett Helgon till döden”. Jeanne överklagar beslutet hos påven den 24 maj men hennes begäran avslås. På morgonen en 30 maj tar hon emot kommunionen en sista gång och förs därefter till galgen. ”Hon bad en av prästena att hålla ett kors framför eldslågorna. Hon dör samtidigt som hon ser på den Korsfäste Kristus och flera gånger ropar Jesu namn.”  

Omkring 25 år senare äger en rättegång rum där domslutet annulleras. Detta visar att hon är oskyldig och på ”hennes fullständiga trofasthet mot kyrkan”. År 1920 blev Jeanne d’Arc helgonförklarad av Benedikt XV. Jesu namn, som hon uttalade under de sista ögonblicken av sitt liv, ”var som en ständig andedräkt i hennes själ, som slag av hennes hjärta, centrum i hela hennes liv.” Jeanne ”hade förstått att kärlek är det som omfattar Guds och människans verklighet , himmelen och jorden, kyrkan och hela världen.

Övers: NH