Fatimabudskapet

av en benediktin

 


År 1985 blev Kardinal Josef Ratzinger, som då var prefekt för Tros- och lärokongregationen, av den italienska journalisten Vittorio Messori frågad om den tredje delen av ”Fatimahemligheten”, som ännu inte hade avslöjats. Journalisten som oroade sig för de förfärliga händelser denna hemlighet antogs förutsäga fick till svar av den blivande påven: ”Skulle detta vara fallet, ja, då borde det bara bekräfta den redan kända delen av Fatima-budskapet. Därifrån tillkännagavs ett varningsor, som möter den rådande ytligheten, en maning att besinna allvaret med livet, med Historien, med farorna som hotar Mänskligheten. Det är det som Jesus själv mycket ofta erinrar om när han inte tvekar att säga: Om ni inte omvänder er, skall ni alla förgås (Luk 13: 3). Omvändelsen är ett ständigt krav i det kristna livet – Fatima vädjar tillfullo om detta” (Entretien sur la Foi, - Samtal om Tron, éd. Fayard 1985, s. 128).

Denna maning att omvända sig, hur krävande den än må vara, kommer från Vår Herres älskande Hjärta. I sin moderliga omsorg om oss har den Heliga Jungfrun kommit för att på nytt låta oss höra den. Under de på varandra följande uppenbarelserna i Fatima ger Guds Moder, förebilden av vishet och oförliknelig godhet, prov på sin översinnliga pedagogik. Vid den första uppenbarelsen, den 13 maj 1917 upplyfts de unga visionärerna av henne till längtan efter Himlen: när Maria, obeskrivligt vacker, strålande av ljus, klädd i en fotsid klädnad och med en slöja som når ned till fötterna står framför Lucia, den äldsta i gruppen, frågar hon henne: ”Varifrån är ni, Madame?” – ”Jag kommer från Himlen – Och var önskar ni av oss? – Jag kommer för att be er att finnas här sex gånger i följd, vid samma tid som nu, den 13 i varje månad. Därefter skall jag säga er vem jag är och vad jag begär av er. – Kommer ni från Himlen? …Och jag, kommer jag till Himlen? – Ja, du skall komma dit. – Och Jacinta? – Hon också. – Och Francisco? – Även han; han måste också be sin rosenkrans…”

Himlen är vår tillvaros mål. ”Gud är oändligt fullkomlig och Helig i sig själv. I sin godhet beslöt han att skapa människan för att hon skulle få del av hans eviga liv” (Katolska Kyrkans Katekes, KKK, 1). De som dör i Guds nåd och vänskap och blivit fullkomligt renade lever evigt med Kristus. De är för evigt lika Gud eftersom de ser Honom ”sådan Han är” (1 Joh 3: 2), ansikte mot ansikte” (jfr 1 Kor 13: 12; KKK 1023). Saliga de renhjärtade, de skall se Gud ( Matt 5: 8). Livet av fullkomlig gemenskap och kärlek med den Heliga Treenigheten, med Jungfrun Maria, änglarna och helgonen, är en ren gåva från Gud samtidigt som det förverkligar människans djupaste längtan, tillståndet av en högsta och slutgiltig lycka. Ja, Gud har lagt längtan efter lycka i människans hjärta för att locka henne till Sig. Hoppet om att leva för evigt med Kristus, om Himlen, lär oss att den sanna lyckan inte ligger vare sig i rikedom eller välstånd, i mänsklig ära eller makt eller något mänskligt verk, hur mycket det än må vara till gagn, som vetenskap, teknik och konst, över huvud taget inte i något skapat, utan i Gud ensam, han som är källan till allt gott och all kärlek (jfr KKK 1723). ”Gud ensam förmår tillfredsställa oss”, säger Sankt Thomas avAquino. 

”Ja, vi vill”

Efter att ha givit barnen kraft med hjälp av det oskattbara löftet om Himlen, för Damen dem in i Återlösningens mysterium, som hon med utsökt finkänslighet ber dem att de skall tillhöra: ”Vill ni ge er själva åt Gud och bringa offer för hans skull, och villigt säga ja till alla lidanden som han vill sända er, för att gottgöra för syndarnas förolämpningar av hans gudomliga Majestät? Vill ni lida för att sona hädelserna mot Gud, liksom kränkningarna av Marias Obefläckade Hjärta? – Ja, vi vill! svarar Lucia – Ni skall få lida mycket, men Guds nåd kommer alltid att hjälpa och stödja er”. Samtidigt med dessa ord öppnade Visionen sina händer, och åtbörden sprider ut ett hemlighetsfullt ljusknippe som genomtränger deras själar så att de ser sig själva i Gud.

Den följande 13 juli avslöjar den Heliga Jungfrun en fasansfull verklighet för barnen: ”Vår Fru visade oss ett väldigt hav av eld, som tycktes vara under jorden, och mitt i denna eld demonerna och själarna, liksom genomskinliga glöd, svarta eller bruna, med människogestalt. De svävade i denna brand, höjde sig genom eldslågor som kom från dem själva, tillsammans med moln av rök. De föll tillbaka ned igen, från alla håll, som gnistor som faller ned vid stora eldsvådor, viktlösa och utan att hålla någon jämvikt, med rop och jämmer av smärta och förtvivlan, som ingav förfäran och gjorde att man darrade av skräck. Demonerna var olika varandra genom sina hemska och motbjudande skepnader av förfärliga och främmande djur, men genomskinliga och svarta. Denna syn varade bara ett ögonblick, tack vare vår goda Himmelska Moder, som i förväg hade sagt vad som skulle komma och lovat att föra oss till Himlen. Annars tror jag vi hade dött av fasa och rädsla. Sedan såg vi upp mot Vår Fru som milt och sorgset sade till oss: ”Ni såg Helvetet, som de stackars syndarnas själar kommer till. För att rädda dem vill Gud upprätta andakten till mitt Obefläckade Hjärta på jorden. Om man gör som jag nu skall säga er, skall många själar bli räddade och det skall bli fred”. 

Ännu ett bevis

Att Helvetet existerar väcker gensägelser. Syster Lucia skrev några år före sin död, som inträffade den 13 februari 2005: ”I världen saknas inte klentrogna som förnekar dessa sanningar, men de fortsätter ändå att stå kvar trots det faktum att de förnekas. Denna klentrogenhet befriar dem inte från Helvetets kval, om deras syndiga liv leder dem dit… I Fatima sände Gud oss sitt Budskap som ännu ett bevis för dessa sanningar. Detta Budskap återkallar dem i vårt minne för att vi inte skall bli vilseledda av de klentrognas irrläror, som förnekar dem och av de vilseleddas, som vanställer dem. För det ändamålet skänker oss Budskapet visshet om att Helvetet är en realitet och om att dit kommer de arma syndarnas själar” (Fatimabudskapets maningar – Appels du Message de Fatima, utg. Secrétariat Pastoureaux, 2003, kap. 14).

Under sitt offentliga liv tar vår Frälsare Jesus, vid flera tillfällen upp frågan om Helvetet, gehenna, elden som aldrig slocknar (jfr Mark 9: 43-48), bestämt för dem som ända intill livets slut vägrar att tro och omvända sig, där både kropp och själ kan gå under (Matt 10: 28). Kompendiet till Katolska Kyrkans Katekes (nr 395) manar oss: ”Dödssynden förstör i oss kärleken, berövar oss den heliggörande nåden och leder till den eviga döden i Helvetet om ingen ånger finns”. Kyrkans Läroämbete har mycket ofta uttalat sig härom. Påven Pius XII betonade den 23 mars 1949: ”Förkunnandet av sanningarna om trons grunder och de yttersta tingen har inte bara tillfullo bevarat sin lämplighet till i våra dagar, det har blivit nödvändigare och angelägnare än någonsin, även förkunnelsen av sanningarna om Helvetet. Detta ämne måste förvisso behandlas med värdighet och med förstånd. Men rörande kärnan i denna sanning har Kyrkan inför Gud och inför människorna, den heliga plikten att förkunna den, undervisa om den utan att uttunna den, sådan som den uppenbarats av Kristus, och det finns inte några omständigheter på grund av tiden vi lever i som kan förminska denna ofrånkomliga skyldighet. Den är bindande för varje prästs samvete som i sin ordinarie eller extraordinarie tjänst anförtrotts uppgiften att undervisa, påminna eller leda de kristtrogna, Visserligen är längtan efter Himlen ett i sig fullkomligare motiv än fruktan för de eviga straffen; men slutsatsen därav är inte att den för människorna även är det verksammaste motivet för att hålla dem borta från synden och för att omvända dem till Gud”.

En Moders omsorg

Det finns alltså ingen anledning att förvånas över Vår Frus mellankomst med barnen i Fatima. Som en god Moder som bekymrar sig om oss varskor hon oss med tanke på vår eviga frälsning och vår omvändelse. Den 13 oktober 1917 säger hon till de små visionärerna: ”Människorna måste bättra sig, de måste be om förlåtelse för sina synder, de får inte göra orätt mot Gud Vår Herre mera, som redan är alltför skymfad”. Från den stunden kunde barnen inte hålla tillbaka tårarna när de mindes sorgen i Uppenbarelsens ansikte. Lucia skulle senare kommentera Vår Frus ord på följande sätt: ”En så kärleksfull sorg de innehåller och en sådan bönfallande vädjan! Å, jag skulle vilja att de genljuder i hela världen och att alla vår Himmelska Moders barn lyssnar till hennes röst!”

Fatimas budskap är väsentligen Evangeliets. Från första början av sitt offentliga liv förkunnade Vår Herre: ”Guds rike är nära… omvänd er och tro på det goda Budskapet (Mark 1: 15). Denna appell finns alltid i hjärtat av Kyrkans förkunnelse. Sankt Benedikt ger röst åt den redan i Prologen till sin Regel: ”Lyssna min son till Mästarens undervisning och böj ditt hjärtas öra; tag villigt emot en god faders förmaning och fullfölj den i handling. Så skall du genom lydnadens möda återvända till honom, som du genom olydnadens tröghet gått bort ifrån... För att vi skall bättra oss från det onda medger han förlängning av våra livsdagar, såsom aposteln säger: Vet du inte, att Guds tålamod vill föra dig till bättring? (Rom 2 : 4). Ty i sin godhet säger Herren: Jag vill inte syndarens död, utan att han omvänder sig och får leva (Hes 18: 23)”.

Att omvända sig, att börja ett nytt liv innebär att komma tillbaka till Gud och visa Honom vår ånger över att vi har kränkt Honom. Särskilt överväldigad av Vår Frus sorg när hon ber att man inte skall förorätta hennes Son längre, ville han trösta Denne, och börja med att avhålla sig från varje synd. ”Jag älskar Vår Herre! Men han är så ledsen över alla syndarna. Nej! Vi skall inte begå någon synd mer”. Följaktligen är de tre barnen också beredda att möta förföljelser och döden hellre än att inte säga sanningen för att komma undan invändningarna. Men att ändra sitt liv betyder, förutom bikt för en präst för att få syndernas förlåtelse, att böja sitt hjärta och tygla sina sinnen för att göra bot för de synder man begått, och bli förenad med Kristus i hans lidande och död. Ett faktum som är mycket märkligt är att uppenbarelserna tänder en brinnande iver i de tre visionärernas hjärtan att få del i Kristus lidanden. De bestämmer sig till exempel för att ge sitt dagliga mellanmål till fattiga barn och nöja sig med vad de kan finna i naturen. En dag är det en mor till ett av barnen som ropar på dem att de skall få fikon som är av en särskilt god sort. Jacinta sätter sig bredvid korgen och tänker med välbehag på hur det skall bli att äta så härlig frukt. Hon tar ett. Men sedan, med en gång, ändrar hon sig ”Vi har inte uppoffrat något för syndarna än. Det här kan vi göra”. Och så lägger hon tillbaka fikonet i korgen. När Guds nåd fått komma in i en själ nöjer den sig inte med att göra bot för sina egna synder, den vill också offra sig för de andra. Det är därför Jacinta under sin långa och plågsamma sjukdom, vilken skall rycka bort henne den 20 februari 1920, känner sig stärkt av tillförsikten att hennes lidanden, förenade med Frälsarens skall omvända syndare och göra att de undkommer domen. Denna känsliga, till sin natur trumpna flicka blev tålmodig inför lidandet, ja, stark till och med. Kort före sin död sade hon till Syster Marie-Purification Godinho, nunnan som skötte henne: ”Botgöring och offer blir Vår Herre mycket glad över! Fly från lyx, fly från rikedom! Älska den heliga fattigdomen. Var fulla av kärlek, även mot illasinnade. Tala aldrig illa om någon och undvik dem som talar illa om andra. Var mycket tålmodiga, ty tålamod leder oss till Himlen. Bed mycket för syndarna! Bed mycket för prästerna, för bröderna och systrarna i kloster och för regeringarna. Prästerna borde inte ägna sig åt något annat än Kyrkans angelägenheter. De måste vara rena, ja, oförvitliga! Prästernas och brödernas och systrarnas olydnad mot sina överordnade och den Helige Fadern förolämpar Gud mycket”.

Botgöringen som Gud väntar sig

Vilka är de offer som behagar Gud mest? Några månader innan Vår Fru visade sig första gången, kom en Ängel och besökte barnen. Den sade till dem: ” Godtag och uthärda framför allt de lidanden som Gud kommer att sända er”. Många år senare skall syster Lucia skriva: ”Herren Gud önskar storligen att det åter skall bli fred, men det smärtar Honom att se ett så litet antal själar som är i nådens stillstånd, och beredda att tillämpa de försakelser som han begär av dem för att kunna hålla hans Lag. Och det är just botgöring som Gud fordrar nu, det är offer som var och en skall ålägga sig att göra för att leva ett rättfärdigt liv i överensstämmelse med hans Lag. Som försakelse önskar Han att enkelt och redbart uppfylla de dagliga arbetsuppgifterna och att godtaga besvärligheter och bekymmer; och Han vill att man låter själarna klart och tydligt få vetskap om denna väg. Ty många som tar ordet botgöring i bemärkelsen ”stränga botövningar” och inte känner sig varken starka eller generösa nog för detta, blir modfällda och börjar leva ett liv i likgiltighet och synd”. Vår Herre säger senare till Lucia även: ”Det offer som krävs av var och en är att uppfylla sina plikter och hålla fast vid min Lag; det är den botgöring som jag nu ber om och fordrar”.

Maningen att bedja Rosenkransen är också något som hör till det innersta i Fatima-uppenbarelserna. Den Heliga Jungfrun talar om denna bön vid flera tillfällen. 1917 känner världen ännu av första världskrigets fasor, utan att någon ser hur det skall ta slut. Vid den tredje uppenbarelsen, den 13 juli, framhåller Guds Moder Maria enträget: ”Man måste be Rosenkransen alla dagar till den Heliga Jungfruns ära för att få slut på kriget genom hennes förbön, därför att det bara är Hon som kan komma till vår hjälp”. Och den 13 oktober kallar hon sig själv ”Vår Fru av Rosenkransen”. Vid denna traditionella bön önskar hon att man i slutet av varje dekad lägger till: ” O Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från Helvetets eld, led alla själar till Himlen, särskilt dem som behöver din barmhärtighet allra mest”. Och så är det, Guds nåds hjälp sträcker sig så långt som möjligt, ingen är utestängd från Guds vilja att rädda människor, och följaktligen inte heller från MARIAS moderliga omsorg, som lär oss bönens roll som hörande till det allra viktigaste i frälsningsverket. ”Man måste bedja mycket för att själarna inte skall komma till Helvetet”, var något som Jacinta ofta upprepade.

Tag Rosenkransen i era händer

”Rosenkransen är en av de traditionella banor den kristna bön som hänger sig åt kontemplationen av Kristi ansikte har tagit… Kyrkan har alltid ansett att denna bön har en särskild verkan och anförtrott sina svåraste angelägenheter åt den, bedd i gemenskaper eller konstant praktiserad. I stunder då kristenheten själv var hotad blev det kraften hos denna bön som man tillskrev att faran övervanns, och Rosenkransens Jungfru hälsades som de Kristnas Hjälp” (Johannes Paulus II, Rosarium Virginis Mariae, 16 oktober 2002, nr 18, 39). Också idag, i en stund då vår värld som förkastat Jesus KRISTUS är på väg mot en avgrund, till omätligt stor skada för själarna, är följaktligen tillflykten till den heliga Rosenkransen nödvändigare än någonsin. Låt oss alltså följa Johannes Paulus II:s enträgna råd till oss: ”Man måste på nytt börja bedja tillsammans i familjen och bedja för familjerna, och då även använda sig av denna form av bön. Den familj som är förenad i bön förblir enad … Jag vänder mig till er, kristna familjer, till er, sjuka och äldre, till er ungdomar: tag med förtröstan Rosenkransen i era händer … Må min vädjan inte förbli död bokstav!” (ibid. 41, 43).

”Känn medömkan med din Moders Hjärta”

Fatimas budskap omfattar även devotionen till MARIAS Obefläckade Hjärta. Den 13 juni 1917 visar den Heliga Jungfrun för barnen sitt sårade Hjärta omvärvt av törnen, och säger till Lucia: ”Du måste stanna kvar på jorden. Jesus vill använda dig för att man skall lära känna och älska Mig; Han vill utbreda devotionen till mitt Obefläckade Hjärta i världen. Jag lovar dem som kommer att ansluta sig till denna devotion att bli räddade. Deras själar skall bli älskade med förkärlek av Gud, med en särskild kärlek, som blommor som av mig satts framför hans Tron”. Vid en senare uppenbarelse, i klostret Pontevedra (Spanien) den 10 december 1925, visade Vår Fru för Syster Lucia sitt Hjärta samtidigt som Jesus-barnet stod vid sidan av henne. Han sade till Lucia: ”Ha förbarmande med din heliga Moders Hjärta, som är täckt av törnen, som de otacksamma människorna ständigt trycker in i det, utan att det finns någon bland dem som gör en handling av gottgörelse för att ta ut dem”. Och så tillägger Maria: ”Betrakta, du min dotter, mitt av törnen omgivna Hjärta som de otacksamma människorna trycker in oavlåtligt genom sina handlingar. Vårda dig om, du åtminstone, att trösta mig, och säg från mig till alla som den ”Första lördagen de följande fem månaderna, efter att de gått till bikt går till den heliga Kommunionen, ber en Rosenkrans, och håller mig sällskap en kvarts timme medan de betänker Rosenkransens hemligheter för att göra en offentlig avbön gentemot mig, att jag lovar att hjälpa dem i deras dödsstund med alla de nådegåvor som de behöver för sina själars räddning”.

Man kan fråga sig vilka dessa förolämpningar är som utgör en sådan plåga för Vår Frus Hjärta. Allmänt sett är det alla synder som är en förolämpning mot Gud. Bland dem är det vissa som speciellt mycket sårar Vår Himmelska Moders Hjärta: först hädelserna mot hennes tre stora företräden, hennes ”Obefläckade Avlelse” (Marias Utkorelse och Fullkomliga Renhet), hennes evärdliga Jungfrulighet, och hennes gudomliga Moderskap; sedan förolämpningarna mot de bilder som föreställer henne; slutligen deras brott som lär barnen förakt, hån, och inte väjer för att lära dem hat mot sin himmelska Moder. Säkert bör man även anse som särskilt sårande för hennes Obefläckade Hjärta synderna mot renhetens dygd. Angående detta skall Jacinta delge Syster Marie Purification ord som hon fått av Vår Fru: ”De synder som framför allt kastar själar i helvetet är orenhetssynderna. Det skall komma nya klädmoden som kommer att förolämpa Vår Herre mycket. De som är Guds tjänare bör inte följa dessa moden”. Samma Jacinta sade, strax före sin död, till Lucia: ”Du skall stanna kvar här på jorden för att tillkännage för människorna att Herren önskar utbreda devotionen till MARIAS Obefläckade Hjärta. Säg alla att det är genom Marias Obefläckade Hjärta som Gud vill ge oss all nåd han skänker oss. Man måste be till detta Obefläckade Hjärta om dem … Jesus Hjärta vill att Marias Obefläckade Hjärta vördas tillsammans med hans.

Budskapet från Fatima är ännu aktuellt. På tröskeln till det tredje årtusendet uttryckte påven Johannes Paulus sig på följande sätt vid saligförklaringen av Francisco och Jacinta: ”Fatimas budskap är en uppfordran att omvända sig … Det vädjar till mänskligheten om att inte låta draken ta hem spelet, vilkens stjärt drog med sig tredjedelen av stjärnorna på himlen och kastade dem på jorden (Upp 12: 4). Människans yttersta mål är Himlen, hennes sanna hem, där den himmelske Fadern i sin förbarmande kärlek väntar på att alla skall komma. Gud vill att ingen skall förloras. Och därför sände han också för två tusen år sedan sin Son till jorden för att uppsöka det som var förlorat (Luk 19: 10). Han räddade oss genom sin död på Korset. Må ingen låta Korset vara förgäves! Jesus dog och uppstod för att vara den äldste bland många bröder (Rom 8: 29). I sin moderliga omsorg om oss kom den Allraheligaste Jungfrun Maria hit, till Fatima, för att be människorna ”att inte förolämpa Gud Vår Herre längre, som redan förolämpas så mycket”. Det är moderns smärta som tvingar henne att tala; det som står på spel, är hennes barns öde, och hon begär också av de unga herdarna: ”Bed, bed mycket, och offra för syndarnas skull; så många själar slutar i Helvetet därför att ingen finns som ber och offrar för dem”. (13 maj 2000).

Måtte vi kunna bidra till upprättandet av devotionen till Marias Obefläckade Hjärta i världen så att ett stort antal själar skall föras till omvändelse och brinnande kärlek till Jesus och Maria.

 Abbaye St Joseph de Clairval 25 mars 2006

 

 


Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved