av fader Catalino Arevalo, Loyola School of Theology

När fru Cory Aquino blev Filippinernas president år 1988, avlade hon sitt officiella besök i Vatikanen den 18 juni samma år. Det var en minnesvärd händelse i hennes liv. Vi har hört berättas att påven Johannes Paulus II avvek från manuskriptet när han läste upp sitt välkomstanförande för att säga till henne att hon för honom representerade det filippinska folkets särskilda kärlek till Vår fru av Fatima och att han var säker på att hon skulle bidra till att främja den särskilda kärleken (”pueblo amante de María” – ett folk som älskar Maria) under sina år som ledare för vårt land.

Ja, sannerligen har hon hjälpt oss att bevara denne kärlek som vi hyser till Maria, Jesu moder, som är så stark och levande i vårt folk under alla dessa år då hon varit en offentlig gestalt. Det är något hon fortsätter att göra ända tills nu. Hon fortsätter att vara ”rosenkransens apostel”. På så sätt har hon alltid visat prov på sin äkta tillbedjan av Vår heliga Moder, som varit så djup och verklig i hennes eget liv. Här skulle vi vilja säga något om ett särskilt radband som hon äger sedan år 1986 då ”The People Power”-revolutionen (EDSA uno) förde henne till presidentskapet på ett historiskt enastående sätt, med ”folkets makt som är bönens makt” (”People Power as Prayer Power”).

De tre barnen som Maria uppenbarade sig för i Fatima. Lucia till höger.
Syster Lucia	Kardinal Jaime Sin

I september år 1986 organiserade kardinal Jaime Sin och den dåvarande ambassadören vid Vatikanen, Mr. Howard Dee, i Fatima i Portugal ett internationellt teologiskt symposium om ”förbundet mellan Jesu och Maria hjärtan”, med närvaro av ett stort antal framstående europeiska teologer. Men kardinal tog en dag ledigt under mötena för att besöka syster Lucia dos Santos, ”den sista av barnen som såg Vår Fru av Fatima”, i hennes karmelitkloster i Coimbra. –Den Heliga Stolen (framför allt kardinal Joseph Ratzingers kongregation) hade givit tillstånd till besöket. Kardinal Sin var i sällskap av fader Socrates Villegas. Syster Lucia, som tillhörde karmelitklostret i Coimbra, var lycklig över att få detta samtal med kardinalen. Hon hade hört om händelserna i samband med ”People Power” och försäkrade kardinalen att hon och de andra systrarna hade bett – bett ivrigt och mycket – för vårt folks fredliga befrielse från diktaturen. Hon tycktes vara väl informerad om EDSA UNO.

Därefter gjorde syster Lucia något oväntat. Hon tog fram en rosenkrans som (sade hon) hon själv hade tillverkat, kula efter kula. Hon önskade att kardinal Sin överlämna den som en personlig gåva från henne själv och sedan sade hon något som förvånade – ’Säg till henne att vårda den väl’. Det var ett löfte om Vår Frus av Fatima välsignelse under hennes presidentämbete och därutöver.

Låt mig nu citera fru Aquino själv:

”Syster Lucia sände mig rosenkransen som hon själv tillverkat och gav med det ett budskap, nämligen att jag skulle få åtnjuta stöd och beskydd under mitt presidentämbete. Hon tillade emellertid att mera lidande skulle komma i min väg. Jag vet nu att detta var ett profetiskt budskap för jag fick övervinna sju anslag mot mitt liv och lyckades rädda min administration från att övertas av maktgiriga personer i uniform. Men eftersom jag hade Jungfru Marias beskydd, kunde jag hålla stånd mot dem och jag lämnade aldrig Malacañang, även när det stod under angrepp.”

Vi vet att president Cory överlevde de sju anslagen mot hennes liv och avslutade sin ämbetstid varefter hon överlämnade posten till sin valde efterträdare, general Fidel Ramos, år 1992. De sex åren av sin regering överlämnade hon åt Vår Frus av Fatima beskydd, åt Vår Frus obefläckade hjärta. År 1992 var året då 75-årsjubileet av undren i Fatima firades och fru Aquino, som inte längre var statsöverhuvud, begav sig till Fatima det året och i sin ägo hade hon ett tillstånd att få besöka karmelitklostret i Coimbra för att tala med syster Lucia. Hennes dotter Kris var med på resan. Hon kom i en liten grupp av personer som (helt oväntat!) även de fick träffa syster Lucia. Den före detta generalen för Comboni-fäderna, fader Manuel Lopes, som hade tjänat i Manila innan han blev vald till Superior General, var närvarande och agerade tolk. Eftersom han själv var från Portugal kunde han hjälpa till under samtalet mellan Tita Cory och syster Lucia.

Låt mig än en gång citera fru Aquino:

”När jag besökte syster Lucia år 1992, var det första hon frågade mig: ’Har Ni fortfarande radbandet jag gav Er?’ Jag svarade: ’Ja, men just nu har en systerdotter som bor i Boston och önskar bli med barn (lånat det). Jag känner det som en mycket stor ynnest att äga detta band med Fatima, så jag delar med mig av det med släktingar och vänner.’”

När vi frågade fru Aquino vem hon lånat ut radbandet till, vanligtvis när någon av dem hamnat i kris eller hade problem med hälsan – till exempel en svår förestående operation, eller när han eller hon önskade få ett särskilt nådebevis av Herren sade hon: Några som jag minns bland alla dem som har bett rosenkransen med hjälp av radbandet som syster Lucia gav mig, är: Teddy Benigno, Chino Roces, Ed Angara, Violy Drilon, Bea Zobel och hennes dotter Titoy Pardo, Sasa Lichauco, Doding Carlos, Meldy Cojuangco och hennes son Tony Sr., Christine Tan, Mercy Tuason, Howard Dee och Dodo Dee, Arbern Santos, Bettina Osmeña, liksom mina systrar, barn och barnbarn.”

Listan är förstås bra mycket längre och det finns rörande historier att berätta i samband med dessa ”lån”. Historien om Chino Roces liv är sannerligen värd att berättas. Den heroiske Chino hade bett fru Aquino att låta honom låna radbandet eftersom han väntade på att få dö. Han bad den dagligen tillsammans med sina kära, och gav sin sonliga tillbedjan till Vår fru när hans slut kom.

Syster Lucias rosenkrans har blivit något av en ”legend” redan. Fru Aquino var mycket rörd över de berättelser om hur mycket helande, styrka och tröst (till och med av under!) som rosenkransen givit dem som lånat det. Men hon undrade också, liksom andra har gjort, varför en så ödmjuk och helig person som syster Lucia var så skarp i sitt insisterande på att hon skulle ”ta god hand om rosenkransen”. En av de personer som var med fru Aquino i Fatima år 1992 sade: ”Jag tror att systrarna i Coimbra vet att vår Heliga Moder fortfarande visade sig för syster Lucia då och då, även under hennes sista år. (Det är intressant att notera att kardinal Tarcisio Bertone, SDB, Vatikanens nuvarande statssekreterare, som ”officiellt intervjuat” syster Lucia mer än en gång före hennes död, sade samma sak: ”Syster Lucia fick besök av den Heliga Modern under de senare åren av sitt liv.”) Några av systrarna tror att Vår Fru under ett av dessa besök höll rosenkransen i sina egna händer och välsignade den åt fru Aquino och gav henne löfte om sin närvaro och styrka i särskilda stunder av lidande och nöd. Det var därför som syster Lucia särskilt bad Tita Cory att ta god hand om rosenkransen. Vår Fru hade hållit den i sina egna händer.

Vad var fru Aquinos slutliga kommentar om varför hon satte sin tillit till Vår Heliga Moder och varför hon ber till  henne?  Här är hennes egna ord:

Vad är det jag lärt mig av undren i Fatima, vad är det jag själv upplevt av detta i mitt liv, och som jag kan dela med mig åt Er? När människor talar om Fatima då nämner de utan undantag Fatimas hemligheter. Dessa är de Fatimas ’tre hemligheter’ som Ninoy och jag upptäckte:

1.
För det första bönens makt, särskilt när vi dagligen ber rosenkransbönen till Vår Fru.

2.
För det andra är det vikten av att acceptera Guds plan med våra egna liv och att överlåta våra liv åt Maria.

3.
För det tredje är det den anda av offervilja som gör att vi utför Guds planer så som Han önskar att vi ska göra, i detta tar exempel av Maria och offrar av oss själva för att uppnå ett större goda i enlighet med Guds avsikt.

Dessa tre element är i själva verket sammanflätade, det ena leder till det andra, och resultatet blir en process som leder till fullständig omvändelse.

Syster Lucia dog i Coimbra den 13 februari 2005. Den 13 maj 2000 fick hon vara med om salighetsförklaringen av sina två kusiner, Francisco och Giacinta Marto i Fatima. Nu när hon, som vi hoppas och tror, har förenat sig med sina två kusiner i himmelen, vet vi att hon ber tillsammans med Tita Cory närhelst hon ber med den ”särskilda rosenkransen” i sina händer, likson hon (säkert!) förenar sig med oss när även vi ber den, en bön att Gud må äras alltmer och att Maria, vår Moder, alltid må vara med oss – ”nu och i vår dödsstund”, Amen.