Färden till Betlehem (Luk 2:1-5).

 


Beträffande Josefs och Marias färd till Betlehem, finns det tre saker som det är lämpligt att vi mediterar över.

Den första är vilket tålamod den Heliga familjen visade. Det var ganska lång väg till Betlehem, minst fyra dagars färd, och det var en mycket obekväm resa. Det fanns två vägar de kunde ta, antingen den som gick via Sichem, Betel och Jerusalem, eller den som går längs med Jordan-floden och passerar förbi Jeriko och Jerusalem. Det var december månad och under den månaden brukar det råda stor kyla i Palestinas bergstrakter, det blåser en kall vind och regnar och snöar nästan jämt. Denna resa var allt annat än en nöjesresa. Men de bar tålmodigt alla strapatserna.

För det andra måste vi meditera över resenärernas ödmjukhet och enkla sätt att förhålla sig. För de familjer som var ättlingar till kungliga personer, särskilt till kung David, gav en dylik resa möjlighet att pråla med sig själva och visa upp sig inför de andra. De brukade ta alla tillfällen i akt att dra de andras uppmärksamhet till sig. Men inget av detta vidlåter Josef eller Maria, som färdades ödmjukt, på det sätt enkelt folk färdades i det landet och vid den tiden. Andra färdades med uppbådande av all ståt, men de pressade sig inte före utan lät de andra inta första platsen. Och trots detta  – vem är de egentligen? Jo, de ädlaste och heligaste av människor. Vem av Frälsarens förfäder har rest i det landet så lågmält och enkelt som de? Vi kan bara tänka på den pompa och ståt som omgav Förbundsarken när den fördes till den trakten!  Nu är det istället den levande arken som färdas här gömd i Marias kropp. Där den färdas fram skänker den välsignelse åt alla den passerar!

Det tredje vi bör tänka på är hur den Heliga Familjen färdas i andakt och bön. Om människorna visar sig desto mera andaktsfulla och tysta ju närmre de befinner sig Gud, hur andäktiga måste då inte Maria och Josef ha varit, de vars alla tankar och känslor gällde Frälsaren som snart skulle födas! De var de enda som kände till mysteriet, de enda som med sina böner och längtansfulla tankar kunde representera människosläktet. Våra resenärer talade alltså föga och bad mycket. Eller snarare, de färdades fram, helt och hållet inneslutna i sin tysta bön, mitt bland de andra resenärernas skrik och glam.

20091224

Från http://santabarbaradelareina.blogspot.com

Översättning från spanska: NH

 
 
Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
© KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2008 All rights reserved