av James F. Csank

Den berömde ateisten Richard Dawkins anslöt sig till kampanjen, den brittiska humanistorganisationen (BHA) gick med och innan man visste ordet av hade man samlat in över 200 000 pund sterling. Därför kan man numera på bussar i London och i städer lite överallt i England läsa budskapet: ”Det finns troligen ingen Gud, så sluta oroa dig och njut av livet.”

Ordet ”troligen” får en att rycka till, eller hur? Enligt den unga kvinnan som fann på denna slogan, komediförfattarinnan Ariane Sherine (var lugn, hon har nog inte hört talas om dig heller!) var det två skäl till att hon använde det. För det första ”så att våra annonser inte bryter mot några annonsregler”. (Kampanjen hade fått rådet av ”Kommittén för god annonskutym att ”om man tar med ordet ’troligen’ sårar man inte så lätt folks känslor...). Och för det andra för att tillkännage att samtidigt som ateister tror att Guds existens inte kan bevisas, erkänner en del av dem att det inte heller går att bevisa att han inte existerar. Ariane citerar Dawkins och säger att en ärlig ateist ”nästan säkert” tror att Gud inte existerar. Men hon ändrade Dawkins ”nästan säkert” till ”troligen” för ”troligen är kortare och mera slagfärdigt, vilket passar i en annonstext. Jag tror också att ordet är mera lättsamt och det gör budskapet på något sätt mera positivt.”

Vad beträffar resten av denna slogan så säger BHA ”att humanisterna tror att döden är slutet på vår personliga existens, att vi bara har ett liv och att vi måste göra det bästa möjliga av detta liv – Robert Ingersoll, en amerikansk humanist på artonhundratalet uttryckte det så här: ’Det är nu du ska vara lycklig!’”

Men låt oss nu ta en titt på detta ord ”troligen”. Om vi förmodar att gruppen är ärlig i sin obeslutsamhet då saknar dessa ateister inte bara modet att framföra sin övertygelse, de saknar även själva övertygelsen. Men trots detta har de lagt ner mycket tid och pengar på publicerandet av en övertygelse som de själva inte skriver under på. Vad kan vara dessa tvivlande Tomasars motivering?

Jag föreslår en mycket enkel motivering:. ”För att reta upp dem som tror.” Ateister tycker om att irritera oss andra. Många icke-troende anser sig vara intellektuellt överlägsna de stackars oupplysta troende. De som är lite intelligentare än de andra har tänkt ut pseudo-intellektuella filosofiska läror som bevisar att Gud inte existerar. De tror sig ha genomskådat universums mysterier och kommit fram till att det inte finns något annat än det som ögat kan se. De troende, säger de, skapar komplicerade modeller där de frambesvärjer scener av synd och frälsning och drömmer om ett liv i evig lycka i himmelen.

I ateisternas världsbild är det de själva som är realister, de troende är inget annat än drömmare.

En del ateister hyser tvivel om Guds icke-existens, men inga ateister tvivlar på slutet av sin senaste slogan: ”så sluta oroa dig och njut!” De flesta ateister önskar befria sig från Gud och Guds bud, vill vara fria från alla förpliktelser utom dem de själva ålägger sig, fria från obekväma moraliska restriktioner. Om de är ateister kan de göra i stort sett vad de vill, särskilt i fråga om sexualmoral. Deras ”otro” befriar dem från oron för vad som ska hända i livet efter detta.

För att få njuta av ett liv av nöjen och sökande av egen vinning är de villiga att pantsätta sina själar (vilka de visserligen tror sig sakna, men är de helt säkra?) på antagandet att Gud inte finns. Och som om detta inte var nog, vill de uppmana andra att inlåta sig i samma hasardspel.

1600-talsfilosofen Blaise Pascal föreslog ett liknande vad som han riktade till skeptikerna: Du måste välja mellan att leva ditt liv som om Gud existerar (lyda de tio budorden, dyrka och tillbe Honom, osv.) eller att leva som om Gud inte fanns (göra vad du vill närhelst du vill). Pascals trossats(vadhållning) kan sammanfattas i följande punkter:

1a. Om jag slår vad om att Gud finns och det stämmer – resultat: oändlig vinst.

1b. Om jag slår vad om att Gud finns och det stämmer – resultat: ingen förlust.

2a. Om jag slår vad emot detta påstående och Gud finns – resultat: oändlig förlust.

2b. Om jag slår vad emot och Gud inte finns – resultat: varken vinst eller förlust.

Om vi däremot ser på det hela med våra annonserande ateisters ögon får vi istället detta scenario:

1a. Om jag slår vad om att Gud finns och det stämmer – resultat: oändlig vinst.

1b. Om jag slår vad om att Gud finns och det inte stämmer – resultat: Jag går miste om ett liv i utsvävningar och sökande av egen vinning.

2a. Om jag slår vad emot detta påstående och Gud finns – resultat: oändlig förlust men jag kommer att ha haft roligt dessförinnan.

2b. Om jag slår vad emot detta påstående och Gud inte finns – resultat: Jag har vunnit ett liv i utsvävningar och sökande av egen vinning.

I det första fallet finns ett antagande där jag kan vinna allt. I det andra finns ett antagande där jag kan förlora allt. Det vore därför ett vist beslut att gå med på den vadhållningen där jag antingen vinner evig glädje, eller – i värsta fall – förlorar bara en del nöje.

Men så tänker inte den tvivlande ateisten (”humanisten”). Vad han säger är istället:

I det första fallet har vi en chans att vinna evig lycka, men på bekostnad av ett liv i utsvävningar och vinning. I det andra fallet finns det en risk att jag kommer att lida evig pina, men det är säkert att jag går miste om ett liv av nöje och vinningar. Det kloka rådet måste därför vara att se till att jag får ett liv fullt av njutning och välbehag.

Med andra ord: Gud finns troligen inte, men även om han finns, är ett liv i själviska utsvävningar värt den eviga olyckan som blir resultatet om jag har fel.

En underlig vishet. Ateister väljer något som – inte troligen, utan alldeles säkert – kommer att ta slut, hellre än något som, om de har fel, aldrig kommer att ha ett slut. Det har lite i sig av argumentet ”en fågel i handen är bättre än tio i skogen”. Roffa åt dig det som har ett slut, det som vi har här och nu – även om det kanske inte varar så länge och en gång alldeles säkert slutar – och glöm chansen till ett liv efter detta och priset du får betala om ditt val är fel. Ateister väljer det absolut ändliga framför det möjligen oändliga.

Tala om att spela med hög insats!

Övers.: NH

Se även ateisterna Ariane Sherin och Richard Dawkins förklara sig

20090716