av Samuel Pruvot

Den mediakris som skakar kyrkan just nu, har inspirerat några lekmän att starta bloggen  "Urgence-pape... invitation au dialogue", detta i Frankrike. De gav sig själva uppdraget att möta situationen genom korrekt information och pedagogik. Vi möter här professionella skribenter och mediakonsulter som tror att det är möjligt att förändra situationen utan att för den skull förändra tron.

Intervju med Vincent Neymon, informationsansvarig för franska organisationen ”Secours Catholique” (lyder under Caritas).

Hur uppkom idén till denna blogg?

Det som utlöste den var ”kondomaffären” den 18 mars. Vi, Guillaume de Premare, informationskonsult, och Patrice de Plunkett (berömd fransk katolsk journalist) blev chockerade över den politisk-mediala världens samstämmighet i att fördöma Benedikt XVI. Det är vårt yrke att kommunicera. Vi fick till stånd ett svar på internet genom att skapa bloggen  Urgence-pape... invitation au dialogue och genast kom det reaktioner. Vare sig bloggarna var kristna eller ej, alla sökte de verktyg som skulle kunna hjälpa dem att förstå.

Hur analyserar ni den mediala berusningen ?

Det rör sig om ett klassiskt misstag. En stympad fras som dragits ur sitt sammanhang, sedan flera översättningsfel som följer på varandra. Den goda reflexen skulle ha bestått i att återvända till källan, till exempel genom KTO:s hemsida, och genom att konsultera vad som verkligen sades på italienska, med textad översättning. Ja, påven säger att användandet av kondomer kan förvärra aids-spridningen. Men man måste också lyssna på det han sade före och efter det avsnittet! Kyrkan påminner om den roll troheten spelar i att förhindra epidemins spridning. När Benedikt XVI talar om avhållsamhet och moral, är det inte på samma nivå som organisationer som Världshälsoorganisationen eller FN:s organ UNAIDS. Han har en större plan för samhället, inte endast något som innebär uppoffringar och hämmande förbud!

Räcker det med lite ”info” för att Evangeliets budskap ska nå fram?

Nej, det gör det inte. Till sist måste man alltid överlämna allt åt Guds allmakt och den Helige Ande. Men det betyder inte att det inte skulle löna sig att göra egna ansträngningar. Jag mediterar ofta över liknelsen om talenterna. Jag har fått en liten talent, en halv, kanske en fjärdedel, och det  inom kommunikationsområdet. Jag måste använda mig av den, få den att öka i värde. Det är  möjligt att det inte leder till så stora resultat, men jag måste göra det.

Handlar det alltså om David mot Goliat?

Det är mycket viktiga frågor som kommer fram. Det är plågsamt och svårt att ta itu med dem, men ger upphov til en mängd initiativ. Det är också på detta sätt som vi kommer allt närmare Gudsriket. Jag konstaterar att vissa icke-konfessionella medier i Frankrike som till exempel France Inter eller TF1 plötsligt upptäcker att det finns vissa luckor i deras diskurs. De börjar öppna en diskussion. Vår ambition är att tjäna dem, att ge deras reflektion näring.

Men fortfarande kallar man kyrkans positioner för ”rena medeltiden”...

Det är sant att det råder en viss förskjutning. Kyrkan ligger nämligen FÖRE världen och inte efter! Det som kyrkan säger kommer med tiden att visa sig i öppen dager. Jag tänker till exempel på encyklikan Leo XIII:s encyklika Rerum Novarum om kapitalismens faror. På sin tid kunde man inte förstå innehållet i denna encyklika. Så som världen ser ut idag, är det självklart.

Kan påven delegera sitt budskap till kommunikationsexperter?

När det rör sig om kommunikation handlar det alltid om pedagogik. Hur skall man få fram budskap som på grund av sin rikedom äger en ofantlig komplexitet? I en värld som rör sig så snabbt, en värld som älskar själva ögonblickets fascination, hur kan man få fram budskap som äger så djupa rötter? Det är tydligt att kyrkan bör ställa sig frågan om dess kommunikationsmedel är adekvata. Det är en fråga som tränger mycket djupt.

Hur bör man gå till väga?

För det första är det viktigt att förstå vem man har att göra med. Vem är det man vänder sig till? Kyrkan har skapats för världens skull, alltså måste hon vända sig till världen. Kyrkans budskap bör anpassas till världens förståelsenivå. Det finns saker och ting som inte kan förstås på en gång, saker som först måste klargöras. Vi måste använda oss av alla möjliga kommunikationsverktyg.  Det är inte omoraliskt att tala med reklambyråerna, att be om donationer, att sprida allmänna budskap på väldiga affischer eller genom tv.

Om man finslipar språket, förråder man då inte budskapet lite grann?  

Jag var närvarande i Parc des Princes år 1981 när Johannes Paulus II höll mässa där. Jag såg 45 000 unga skrika av glädje och ställa sig upp när han bad dem vara trogna och avhållsamma. Det är möjligt att få människor att förstå kyrkans budskap, till och med om det handlar om kondomer! Även om detta kanske är fallet, så måste det också framhållas att vi alla är kallade till att vara martyrer, det vill säga vittnen. Ett vittne tar alltid risken att bli lynchat. Jag låter mig inte duperas, att kommunicera innebär också att få stå ut med många misslyckanden.  Ibland måste man lära sig att det är helt i sin ordning att förbli ensam i öknen, så som Johannes Döparen var. Men låt oss inte genast ge upp. Låt oss inte genast tro att vi ska bli missförstådda. Den tanke som äger störst medial kraft är inte alltid den som tillhör majoriteten.  

I världen av idag krävs det av dem som arbetar inom kommunikationsområdet att vi är vinstgivande och producerar bra. De arbetar som enstöringar förlorar de jobbet. Det är annorlunda inom kyrkan. Kyrkan placerar budskap i människornas hjärtan och dessa kommer en dag att gro.

Är det verkligen nödvändigt att tala för öron som inte hör?

Ja, det är nödvändigt. Kristus gjorde det hela tiden! Var det vinstgivande att dö på korset? När man ser till allt som skett sedan 2000 år tillbaka, då kan kanske ställa sig frågan om Jesu akt ”lönade sig”. Människorna som stod under korset skulle haft svårt att tro det, men allt som skedde där har ju visat sig vara oerhört ”produktivt”!  

20090402

KATOLSK OBSERVATÖR har rättigheter till  Famille Chrétiennes artiklar.

Övers. : NH