”Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda” (Joh 3:19).

Lyssna på aktualiteten i Guds ord:

”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Heb 4:12).

Ljuset har kommit in i världen

”men världen kände honom inte” (Joh 1:10),

och började hata honom (jfr Joh 15: 18).

”Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom” (Joh 1:11),

ja till och  med:

"De sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg” (Luk 4:29-30).

Den mediernas lynchning som kyrkan och den Helige Fadern utsatts för under de senaste veckorna utgör en illustration till dessa ständigt aktuella ord:

”Tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert” (Joh 15: 20).

Domarna har idag liksom igår behov av ”falska vittnesmål”, liksom de fick av de vittnen som stod upp inför Stora Rådet och hjälpte till att döma Jesus, i det att de vinklade till hans ord (Mark 14:57-58). Om Jesus, han som var en sådan baddare på att framföra sitt budskap, inte kunde undgå människornas onda vilja, har vi då att förundras över att kyrkan behandlas på detta sätt? Långt ifrån att underkasta sig den mänskliga kommunikationens lagar som världen säger sig vilja ålägga henne, kan kyrkan inte undandra sig sitt profetiska uppdrag. Låt oss inte benämna med orden ”blunder” eller ”tabbe” något som inte är annat än ett vittnesbörd om Sanningen.  

Detta gäller också de ord, fyllda av sanning och medkänsla, som den Helige Fadern yttrade om hur man bör bekämpa AIDS. Journalisterna, varav en del tillhörde den så kallade "katolska pressen” grep än en gång girigt tag i en liten sats. Politikerna, som ofta är allmänna meningens slavar, bjöd över – utan att bekymra sig om minsta urskillningsförmåga – och pekade på den Helige Faderns oacceptabla ord och ”kyrkans oansvariga diskurs”.

Kyrkans söner och döttrar, vi kan behålla huvudet högt, ty påvens ord har bekräftats av de afrikanska biskoparna och av statschefer i de länder där AIDS gör sina härjningar. De har avslöjat den ”latenta rasismen” hos dessa västerlänningar som önskar tvinga på Afrika – i den okränkbara sexuella frihetens namn – sina förödmjukande och schematiska planer, eller i den snikna materialismens namn, som man tydligt ser vem som drar nytta av. Detta är en diskurs som inte  håller inför fakta: Enligt Värlshälsoorganisationens statistik är AIDS på framfart allra mest i de länder som tar emot störst utdelning av kondomer. Där som det finns fler katoliker och man går ut med råd om avhållsamhet och trohet – även inom de statliga programmen – där kondomerna tas till i sista hand – befinner sig AIDS i nedgång. Vi kan tänka på Burundi och Angola. Inför vissa mediers förfalskning av fakta, och deras partiskhet, bör vi katoliker alltid gå till informationens källa och delge alla omkring oss det vi kommer fram till, genom att ta till alla medel, Internet till att börja med.

Men i sista hand, måste vi acceptera att det är nödvändigt att lida – i Kristi namn och utan att låta oss nedslås över alla nedsvärtningskampanjerna:

”Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er” (Jn 15, 19). Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen" (Joh 16:33).

+ Marc Aillet,

Biskop av Bayonne, Lescar och Oloron

20090328

Övers: NH