(katobs.se) Under senare tid har alltfler röster höjts för att återinföra munkommunionen. Eftersom handkommunion är ett undantag så har biskoparna rätten att bestämma om dess upphörande. Så har också gjorts i ett flertal stift, och av betydande kyrkomän. Anledningarna är lite olika, men genomgående menar man att bruket med handkommunion medför en minskad vördnad för det Allraheligaste sakramentet.
Prinsessan Grace av Monaco mottar
den heliga kommunionen
Bruket att ta emot kommunionen i handen är inte gammalt. Det genomfördes första gången av kardinal Suenens strax efter det Andra vatikankonciliets avslutning och togs sedan upp av några andra kardinaler. Från Rom hade man svårt att hantera dessa brott mot föreskrifterna. Paul VI valde att lyfta förbudet och överlät åt biskoparna om de ville utdela undantag från regeln (indult) eller ej. Under 1970-talet försökte kardinal Bernardin införa handkommunion i USA, men de på biskopssynoden närvarande biskoparna sade nej. Man insamlade då röster via brev från biskopar som ej var närvarande på grund av ålder och sjukdom, och fick på så sätt önskad majoritet för beslutet.
Sedan har bruket spridit sig över hela världen. I takt med att vördnaden för sakramentet har minskat och missbruk rapporterats, så har det höjts röster för att munkommunionen skall respekteras. 2008 uttalade sig ärkebiskop Malcolm Ranjith, då sekreterare i Gudstjänstkongregationen, i starka ordalag mot handkommunionen. Han menade den införts på oklara grunder efter konciliet och att det medfört
... en successiv upplösning av den hållning som innebär vördnad inför de heliga eukaristiska gestalterna medan det tidigare bruket på bättre sätt bevarade känslan av vördnad. Istället fick vi en betänklig brist på inre samling och en allmän anda av ”vem-bryr-sig”
Flera kyrkliga ledare följde ärkebiskop Ranjiths råd att avråda från handkommunion.
Under 2008 utkom även biskopen av Karganada, Kazakhstan, Athanasius Schneider, med en utförlig utläggning om munkommunionen. Artikeln, som publicerades i L´Osservatore Romano, innehöll mängder med referenser till skrift och tradition, kyrkofäder och inte minst hänvisades till praxis i olika kyrkor i öst och väst genom historiens lopp.
 |
 |
 |
 |
| Ärkebiskop Ranjith |
Kardinal Cañizares | Biskop Schneider | Kardinal Cipriani |
Biskop Schneider framträdde även i en lång TV-intervju, där han metodiskt pläderade för en större vördnad för sakramentet i den heliga kommunionen.
Samma år förbjöd kardinal Cipriani i Lima handkommunion i sitt stift då man funnit smulor i hela kyrkan.
I december förra året uttalade sig den spanske kardinalen Cañizares, prefekt för Gudstjänstkongregationen, om handkommunion, och menade det inte bara var en formsak:
Det betyder tillbedjan, det betyder att känna igen Jesu Kristi verkliga närvaro i Eukaristin; det betyder respekt och en hållning där människan knäfaller inför Gud för hon vet att allting kommer från Honom och vi är förstummade, utan ord, inför undret och Guds godhet och nåd. Det är därför som det inte är detsamma att ta emot kommunionen i handen eller att ta emot den hur som helst, som att ta emot den i respekt och vördnad. Det är inte detsamma om vi tar emot kommunionen på knä eller i när vi står upp, ty alla dessa tecken har en djup mening. Det vi måste omfatta är den djupa inställningen hos en människa som knäböjer inför Gud - det är detta som påven önskar.
I maj detta år förbjöd den inflytelserika kardinalen Carlo Cafarra tre församlingar i Bologna att distribuera kommunionen annat än direkt i munnen. Detta efter att grava missbruk noterats i dessa församlingar.
En biskop kan inte förbjuda munkommunion. Men varje biskop har alltså rätten att tillåta handkommunion. Värt att notera är dock att påven Benedikt XVI uteslutande utdelar kommunionen i munnen, såväl i Peterskyrkan som under sina resor.
Se även:
