Det var kanske Benedikt XVI:s önskan inför sitt besök i Tyskland att vara alla till lags. Och vad gör man då när man ska tala inför Parlamentet? Då talar man om parlamentarikernas arbete: Om utfärdandet av lagar och grunderna till rättsväsendet ur på vilka dessa lagar bygger.  Med detta påvliga skott från höften överraskade den 84-årige påven genast den första dagen sina åhörare. Man kunde ju tro att den höga gästen från Rom i de tidigare veckorna och månaderna kunde ha känt sig provocerad och utmanad när det i fråga om det blivande påvebesöket från Tyskland enbart hördes de vanliga kommentarerna till de två-tre för medierna förargelseväckande ämnena.

Men så kom påve Benedikt, lät sig i rörande beskedlighet föras till förbundsdagens talarstol, såg säkert även de tomma platserna – och vände på saken. Det var han som provocerade, som gav en läxa. I hans mun – framför allt på Olympia-stadion – växte kyrkan åter till sin forna storhet, som för den positivistiska, relativistiska och i det stora hela gudlösa världen utgör en utmaning, en utmaning av allra största slag.

Även när det i den heliga Mässan i Berlin under torsdagens kväll handlade om det onda som skett i kyrkan, lät påve Benedikt sig inte rubbas. Det är ju just kyrkan som är botemedlet mot synd och död. Jesus Kristus, vinstocken, som ger sitt liv. Det var – tack och lov – ärkebiskop Rainer Maria Woelki, som då han hälsade påven välkommen i Olympia-stadion lät visa något av den berättigade stoltheten över att få en kristen i den hedniska omgivningen. För övrigt skulle man önska att många som under de gångna månaderna i Tyskland – ombedda eller inte ombedda – trodde sig behöva klaga över den som de ansåg vara den bristande reformivern inom den katolska kyrkan, skulle ha visat lite av den fasta ryggrad som påven visade.

Det är inte det moderna samhället som utgör en utmaning för kyrkan, det är tvärtom kyrkan som ställer de världsliga människorna och staterna inför en utmaning. Eftersom den kan ge ett tydligt svar på den viktigaste frågan, näst efter den om Gud. Benedikt XVI kunde alltså hålla ett innehållsrikt föredrag inför riksdagsledamöterna om deras dagliga arbete, om utfärdandet av lagar. Hur många av dessa kan göra det ännu? Två, tre eller elva eller tolv? Antalet riksdagsledamöter som helt enkelt tog till schappen, låter en ana det värsta ..

Det katolska självmedvetandet går hand i hand med den kristna ödmjukheten, som vet att det inte är människan som ”gör kyrkan”, utan Guds ande som leder Hans kyrka. Just detta är det som Benedikt XVI förkroppsligar. Efter den lyckade starten i Berlin kommer resten av påvens besök i Tyskland att bli ett enda storartat och vackert evenemang. Må de ansvariga för kyrkan i Tyskland sluta upp med att titta i förfäran på resultaten av gallupsundersökningar och lyssna på mediernas skrän. Må de istället lyssna mera på vad Gud vill att de ska göra. Då skulle påvens vittnesbörd ha nått även deras öron.

20110927

Källa: Die Tagespost

Översättning:_ NH