"En persons kallelse kan inte sägas vara fullbordad om den ägnat sig åt lite förströdd läsning och är författare till några sporadiska skrifter.”
                                                                            
-- A. D. Sertillanges, Förord till 1934 års upplaga.

Många av oss önskar att vi när vi var yngre hade haft någon som kunde ha berättat för oss om vissa ting, ofta om särskilda böcker som – när vi tänker på den tiden – hade kunnat hjälpt oss i planerandet av våra liv, i synnerhet hade de kunnat uppenbara för oss sanningen i olika ting. En del av sådana böcker handlar nämligen om vad som är sant, om verkligheten, om ”det som är”. Men andra böcker handlar snarare om ”hur ska jag bära mig åt för att lära mig det?” En sådan bok har jag själv skrivit,  Another Sort of Learning (Ignatius, 1988).  I den boken nämner jag A. D. Sertillanges' bok om ”det intellektuella livet” såsom varande en de få böcker som kan ge en bra start åt alla som verkligen är intresserade i det ämnet en bra start.   

Men Sertillanges ger mer än en god start.  Han berättar tydligt hur vi bör starta, hur vi bör läsa och skriva, hur vi bör ordna vår tid, ja, ordna vår själ. Han riktar även sin uppmärksamhet till den andliga dimension utan vilket ett sant intellektuellt liv inte kan existera.   Kanske vi har lärt oss hos Aristoteles att vi är förnuftiga djur, att det kontemplativa livet inte är något som vi bör sträva efter. Nästan ingen talar om för oss vad detta begrepp kan betyda i en positiv mening, att vi kanske till och med kan uppnå om vi uppfyller några inte helt lättförståeliga villkor. Men även om vi har en svag aning om att det intellektuella livet är något ädelt och upphöjt, och något som kan hänföra oss, har vi nästan aldrig hört vad vi bör göra om vi vill uppnå detta slags liv. Vi känner inte någon som ger oss en detaljerad redogörelse för förutsättningarna för att uppnå det. Vi är också medvetna att visheten kommer mycket senare i livet än vi först trodde. Och ändå misstänker vi att det kanske kunde ha funnits sätt som hade hjälpt oss om vi bara känt till dem.
                     
År 1921 skrev den store franske dominikanfadern, A. D. Sertillanges (1863-1948) en bok som han gav namnet La Vie Intellectuelle.  Denna bok blev en omedelbar succé och trycktes i många upplagor och på många språk.

Eftersom boken kan tyckas lite föråldrad bad jag utgivaren att i den nya upplagan låta sätta in ett nytt förord, och blev i det sammanhanget ombedd att skriva det. Läsaren kunde kanske ställa sig lite undrande till vissa råd han får av fader Sertillanges, som rådet att göra upp ett kartotek över viktiga tankar, det var förstås under en tid då datorn inte ens var uppfunnen. Detta korta förord är helt enkelt mitt sätt att säga att det är viktigt att denna underbara bok alltid finns på lager i nya upplagor och såväl ungdomar som äldre lärdomssökande personer och alla däremellan måste ges möjlighet att konsultera den. När jag använt boken i min undervisning, ofta i samband med en kurs om Thomas av Aquino, har studenter efteråt sagt att detta var en bok de mindes för den hade lärt dem hur de skulle gå vidare med sin vetgirighet på ett praktiskt och effektivt sätt, inte bara under sin tid som studenter utan även under hela sitt liv.

Vid första anblick är denna bok, såsom jag redan antytt, en underlig, lätt föråldrad bok. Vid andra anblicken visar den sig emellertid vara nyttig om än krävande. Sertillanges talar om hur vi bör göra anteckningar, hur vi ska börja skriva och låta publicera det vi skriver, hur vi ska organisera våra anteckningar och på så sätt få ordning på tankarna som ligger bakom. Det är alltså lätt föråldrat eftersom vi inte längre använder oss av pennor och skrivmaskiner utan andra, mera sofistikerade medel för anteckning och utgivning, som skulle ha förundrat honom. Men jag ber er att hålla i minnet att Thomas av Aquino, om vilken Sertillanges skrev så väl och som är den som har givit honom inspiration till denna bok, kanske hade blott 25 produktiva år på det 1200-tal då han levde. Han hade inte tillgång ens till de medel som Sertillanges hade på 1920-talet. Och ändå är Thomas av Aquinos produktion bland det mest briljanta och djupsinniga som någonsin skrivits.  

Hur bar sig Thomas av Aquino åt? Säkert hade han inte skrivit mera eller bättre om han haft den senaste datorn till sitt förfogande. Det hade kanske till och med varit till hinder. För den helige Thomas av Aquino utvecklade ett fantastiskt minne och förmåga att ha alla de stora författarnas verk som skrev före honom till hands i detta minne, inklusive den heliga skrift. Att nå fram till denna vishet tog förstås en lång tid av ivrigt läsande, till och med för denne helige, men han lärde sig hur man skulle göra det. Det Sertillanges lär oss är hur vi var och en på vårt eget sätt kan efterlikna den store medeltida lärde dominikanfadern i hans sätt att leva ett passande intellektuellt liv, ett liv fullt av ärlighet och bön, av flitigt arbete som mynnar ut i kunskapens glädje.

När vi läser Sertillanges bok kan vi inte undgå att känna hur han ger oss tillgång till en del av de hemligheter som tillhörde Thomas av Aquino när denne skapade sitt stora verk. En dag innehåller bara 24 timmar, en vecka och en månad är likadeles begränsade. Sertillanges ber oss inte att ge upp de enkla sysslor som utgör vår vardag och att vi ägnar oss på heltid åt det intellektuella livet, så som den helige Thomas gjorde. Nej, med sin i det stora hela praktiska syn på saken lär oss Sertillanges istället hur vi kan organisera våra liv för att kunna skapa oss en solid grund, kanske redan som unga, för att sedan i resten av livet bygga på denna grund. Sertillanges lär oss kort och gott vad goda vanor betyder, disciplin, ja även att vara produktiva och sanna. Han tror att det är möjligt att leva sant intellektuella liv om vi tar oss tid att en eller två timmar om dagen allvarligt ägna oss åt högre ting. I detta ger han inte prov på dogmatisk stränghet utan ger endast praktiska råd. Att bara tänka på den tid vi kanske tror oss förlora är att inte förstå vad Sertillanges vill säga oss.

All slags inlärning innebär i början ansträngning och utgör ett slags ”slit och släp”. Vi kan helt enkelt kalla det för hårt rutinarbete. Vi behöver komma till en punkt där vi börjar finna glädje i det vi lär oss, där vi brinner av längtan att återvända till våra synpunkter och tankar eller till andra personers skrifter om ett visst ämne. Och när vi börjar komma dithän, det är då det börjar bli fascinerande. Chesterton, vars eget intellektuella liv var lika pulserande livfullt som någons i vår tid, anmärkte en gång att det inte finns något sådant som ointressanta ämnen, bara ointresserade människor. En stor del av denna brist på intresse beror helt enkelt på att vi aldrig har lärt oss hur och varför vi skulle kunna komma till insikt om ämnena i fråga.   

Sertillanges lär oss att sätta våra egna liv under luppen. Han drar sig inte heller för att nämna att våra moraliska tillkortakommanden, både de allvarliga felen och mera lindriga sådana, kan hindra oss från den frihet från oss själva som gör att vi kan urskilja det som inte är vi själva, att se det som verkligen är.  "Önskar du äga ett rikt inre liv (have an intellectual life)?" frågar Sertillanges i sin egen introduktion till 1934 års upplaga. ”Börja då med att skapa inom dig en ’tystnadens zon’.” Vi lever i en värld full av buller, av en slags oro som fyller våra dagar och våra nätter. Vi har så mycket som distraherar oss, även om vi ibland tror att dessa ting kanske skänker oss kunskap. Sertillanges är säker på att vi har nog med tid. Men han är också säker på att inte inser det eftersom våra liv tycks oss så till brädden fulla av aktivitet. Vi finner den nödvändiga tiden först då vi blir intresserade av att få veta och längtar efter denna kunskap.  Sertillanges ber oss att utsätta oss själva för den samvetsrannsakan som består  i att granska både våra synder och tillkortakommanden och användningen av vår tid.  

Ett”intellektuellt” liv, ett liv som ägnas kontemplation, andakt och begrundan, är ett liv fullt av dynamik och ivrig verksamhet, men det är en verksamhet som äger ett mål, som sträcker sig efter kunskap och som i sanningen finner målet för denna kunskap. De som vi idag ofta kallar för ”de intellektuella” är kanske inte de som Sertillanges tänkte på när han talade om ”det intellektuella livet”. De intellektuella som klass betraktade  – Paul Johnson skrev om detta i sin berömda bok The Intellectuals – kan mycket väl utveckla teorier och förklaringar som just är produkten av deras egna mentala rubbningar. Vi får aldrig glömma att ett intellektuellt liv kan vara ett ytterst farligt liv. De största lasterna kommer inte från köttet utan från anden, redan Augustinus sade det. Den fallne ängeln var före sitt fall den ljusbringande, den som stod Gud närmast. Sertillanges tvekar inte att varna oss för risken med att det uppstår ett nära samband mellan vår kunskap om sanningen och vår vägran att ordna vårt inre liv så att det blir ett gott liv. Det intellektuella livet kan vara ett farligt liv och är det ofta. Men för den skull bör vi inte bestrida den glädje det kan ge. Och Sertillanges bemödar sig om att leda oss till den kunskap med vars hjälp vi kan förstå vem vi är och få kunskap om världen och om Gud.

När vi börjar läsa denna bok blir vi säkert till att börja med förvånade över att hur praktisk och detaljrik den är. Den är en slags manual där vi steg för steg får anvisning om vad vi härnäst bör göra. Vi har en tendens att betrakta det intellektuella livet som en slags jättelik insikt som kommer till oss en morgon när vi håller på att raka oss eller göra iordning frukost. Sertillanges förnekar inte att en del av en insikt kan drabba oss på det sättet. Men det normala är att det krävs en slags vana i att sträva efter sanningen, efter kunskap, en ständig nyfikenhet om vad verkligheten är.
  
Denna bok är inte i första hand menad för akademiker, även om den inte kan skada någon enda av dem. Den är inte heller avsedd att läsas för gemene man, för slaktaren, bagaren eller stearinljusmakaren. Men den är läsvärd för många och inte alltid för dem som avlagat en universitetsexamen i fysik eller metafysik. Det är en bok som lär oss att vara fria och självständiga, att söka kunskap och veta varför det är viktigt att hålla sig oberoende av medier eller av ideologi som ofta är det som dominerar vårt tänkande. Det är en bok som inte direkt ”lär” oss att veta, men lär oss hur vi kan bära oss åt för att skaffa god kunskap och fortsätta med denna strävan. Boken har som mål att hålla vårt inre levande genom att den ger oss anvisning i hur vi kan växa till i lärandet, lugnt och tålmodigt, och ja – även kritiskt.    
                     
Jag skulle gärna placera The Intellectual Life på varje seriös students skrivbord och även på den oseriöses. Platon sade en gång att våra liv är ”icke-seriösa” jämfört med Guds. Lite av den avspända inställningen, den känsla av frihet som kommer från att ägna sig åt införskaffande av kunskap och längtan efter den försöker denna bok ingjuta i våra sinnen. Att helt enkelt äga denna bok och se den ligga på våra skrivbord eller i vår bokhylla är en ständig påminnelse om att det kunskapstörstande, intellektuella livet inte är något främmande och att även vi – var och en av på sitt eget sätt – har en möjlighet att ta del av det.
 
Om vi läser denna klassiker och tar till oss av det den vill förmedla, anpassar det till vår egen dator, till vårt eget val av läsning, till vår egen uppdelning av vår dag, så borde det vi lär oss där inte utgöra något problem. Boken kommer att kunna ha en bestående, konkret verkan på våra liv. Om vi följer dess allmänna principer kommer den att berika våra liv på det inre, förbryllande underliga,  men underbara sätt som antyds i bokens magnifika titel – Det intellektuella livet (La vie Intellectuelle).  Jag ser inget skäl att slå sig till ro med något mindre än det. Den store franske dominikanen lär oss än idag hur vi kan bära oss åt för att skaffa kunskap, men bara om vi är fria nog att låta honom göra det.   
                                                                                                                       -- James V. Schall, S. J.
                                                                                     
Georgetown University, Askonsdagen, 1998

20091213

James V. Schall, jesuitfader och professor i politisk filosofi vid Georgetown university of philosophy, med en rik bokproduktion bakom sig, är en av de få personligheter med en renässansmänniskas stora rikedom i fråga om den bildning vår tid äger. Mest lästa böckerna är The Order of Things och Another Sort of Learning, ingen av dem ännu översatt till svenska.

Övers: NH