I sitt meddelande inför de fyrtio dagarnas förberedelse för fastan manar Benedikt XVI till omvändelse och ett nytt liv, som han jämför med ett nytt dop. Här kommer hans instruktioner till hur detta skall ske,

av Sandro Magister




ROM, den 27 februari, 2011 –  Liksom varje år har påven författat en instruktion till de troende inför den kommande fastan, de fyrtio dagarna av förberedelse som de kristna gör inför fastan.

Han skrev den flera månader i förväg, undertecknade den den 4 november och den 22 november publicerades den.

Den 22 februari var också dagen då i Dublins katedral kyrkan av Irland firade en aldrig förr skådad botliturgi, där offren för prästers sexuella missbruk var närvarande. Biskoparna tvättade symboliskt fötterna på en del av dessa offer, liksom Jesus hade gjort före den sista måltiden.

Det var påven själv som hade satt kyrkan av Irland i ett tillstånd av bot och detta gjorde han förra våren genom ett brev som egentligen hade hela kyrkan som mottagare.

Detta var något som även tas upp i bok-intervjun ”Världens ljus”.

"Man skulle kunna säga att Herren ville pröva oss, kalla oss till en djupare rening [...] och att vi skulle börja om på nytt i en botfärdig anda."

Ordet ”rening” finner vi också i det första avsnittet i budskapet inför nästa fasta. Det är en rening som avser att leda oss till ”ett nytt liv i Kristus Herren”.

Och bot är också det som det handlar om i slutet av budskapet, där det också rekommenderas att fasta.
*

Men kärnan i påvens budskap för detta år är Dopet.

Påven skriver: "Kyrkan har alltid associerat påskvakan med firandet av dopet.” Och som alltid, ”erbjuder fastan oss en väg som liknar katekumenatet (= dopundervisningen för vuxna i den tidiga kyrkan, ö.a.)”.

Andra Vatikankonciliet manade också den kristne att tänka på ”vilka element av dopet som ingår i fastans liturgi”.

Vi måste alltså alla återigen gå in i Fastan, ”denna skola där vi lär oss om vår tro och det kristna livet”, och låta oss ledas av Evangeliets texter som läses från söndag till söndag.

I budskapets viktigaste del, som vi återger här nedan, tar Benedikt XVI på sig rollen av guide genom denna färd och leder oss steg efter steg, från den första söndagen i fastan fram till Påskvakan. På det sätt som han redan så ofta gjort i sina predikningar.

Nu ställer vi oss frågan: varför kände påve Joseph Ratzinger det vara ett behov att upprepa fastans betydelse av dop just i våra dagar?

Ett första svar vi kan ge är att det har att göra med en hjärtesak för påven: den ”nya evangeliseringen” av de områden där dopets sakrament nästan inte utdelas längre – vilket är fallet även i en del områden i själva Tyskland – eller där dopet ännu är vanligt men där den kristna tron är i fara att utslockna.

Ett andra svar vi kan ge är att påminna om det viktiga ändamålet som vår Trosbekännelse anger för dopet: ”ett enda dop, till syndernas förlåtelse” (nicenska trosbekännelsen, ö.a.).

I en tid som denna när syndamedvetandet till stor del har blivit fördunklat, påminner Benedikt XVI outtröttligen om det ondas verklighet och om den ende Herren som befriar oss från dess slaveri, genom dopet och det andra sakramentet som har att göra med förlåtelse och som är Boten och Botgöringen.

Även för dem som redan har döpts föreslår Benedikt XVI att de ska låta nästa fasta bli till en tid då de företar ett nytt katekumenat som får sin höjdpunkt i Påskvakan då doplöftena upprepas.

Påven talar om ett nytt katekumenat för alla och att det ska ske på den huvudväg som utgörs av fastaliturgin och den Heliga veckans liturgi. Och detta är något annat än den mycket speciella ”väg” som anbefalles av den rörelse som bär katekumenatets namn. (Den neokatekumenala rörelsen, ö.a.).

Detta är påve Benedikts budskap inför fastan detta år.

En fråga vi ställer oss är i vilken utsträckning det kommer att anammas och praktiseras av såväl kyrkoherdar som troende..

____________



Ur påve Benedikt XVI:s budskap inför fastan år 2011


Kära bröder och systrar, [...] när vi nu önskar börja vår vandring mot Påsken och förbereda oss på ett riktigt sätt inför firandet av Herrens uppståndelse – den allra mest glädjerika och högtidliga festen under hela det liturgiska året – vad kunde vara mera lämpligt än att låta oss ledas av Guds ord? Därför ger kyrkan i evangelietexterna som vi läser under fastesöndagarna oss en särskilt intensiv möjlighet att möta Herren när hon manar oss att gå det kristna upptagandets väg. Det är katekumenernas väg, de som skall upptas i kyrkan genom dopet, förberedas inför återfödelsens sakrament, i ljuset av de nya och avgörande steg som de ska göra i Kristi efterföljelse och för att på detta sätt överlåta sig på ett än djupare sätt åt Honom.

Den första söndagen i fastan visar oss på de villkor som är våra, oss människor här på jorden. Det rör sig om den segerrika kampen mot frestelsen, som är början på Jesu uppdrag. Detta är en uppmaning till oss att bli medvetna om vår egen svaghet så att vi sedan kan ta emot den nåd som befriar oss från synderna och ger oss ny styrka i Kristus – det är vägen, sanningen och livet (jfr. Ordo Initiationis Christianae Adultorum, n. 25). Detta utgör en kraftfull påminnelse om vad den kristna tron innebär då vi följer Jesu exempel och i förening med honom kämpar ”mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” (Ef 6:12), i vilken djävulen verkar och aldrig – ens idag – förtröttas att fresta var och en som önskar komma Herren nära. Kristus går segerrik ur kampen och öppnar våra hjärtan för hoppet samtidigt som han visar oss hur vi ska överkomma det ondas frestelser.

Evangeliet om Herrens förklaring ställer oss inför Kristi härlighet som föregår uppståndelsen och talar om människans heliggörande. Den kristna församlingen blir varse att Jesus leder den, liksom han gjorde apostlarna Petrus, Jakob och Johannes ”upp på ett högt berg där de var ensamma” (Matt 17:1), där de än en gång i Kristus, så som Guds sons söner och döttrar, tar emot gåvan av Guds nåd: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom (Matt 17:5).  Det är en inbjudan att lämna varje dags larm och brus för att istället gå in i närvaron med Gud. Han önskar varje dag ge oss ett Ord som tränger in i djupet av våra sinnen, ”så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt”  Heb 4:12), och förstärker vår önskan att följa Herren.

Den fråga som Jesus ställer till den samariska kvinnan: ”Ge mig att dricka” (Joh 4:7) hör vi i liturgin för den tredje söndagen. Den uttrycker Guds kärlek till varje man och kvinna och vill i våra hjärtan väcka längtan efter gåvan som består av ”en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv”  (Joh 4:14): Detta är den helige Andes gåva som förvandlar de kristna och gör dem till ”sanna gudstillbedjare som skall tillbe Fadern i ande och sanning” (Joh 4:23). Det är endast detta vatten som kan släcka vår törst efter godhet, sanning och skönhet! Endast detta vatten, som Sonen ger oss, kan bevattna våra oroliga och otillfredsställda själars öken, ”och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Gud”, enligt de berömda orden vi läser hos den helige Augustinus.

Söndagen då evangeliet handlar om den blindfödde mannen visar oss Kristus i sin egenskap av världens ljus. Detta evangelium ställer frågan till var och en av oss: ”Tror du på Människosonen?” ”Herre, jag tror!” (Joh 9:35. 38), utropar den blindfödde mannen i glädje och ger sålunda röst åt det varje troende tror. Underverket då han blir botad är ett tecken på att Kristus inte bara vill öppna vår yttre syn utan även den inre så att vår tro kan bli allt djupare och vi kan erkänna honom som vår ende Frälsare. Han upplyser allt som är mörkt i livet och leder män och kvinnor till ett liv som ”ljusets barn”.

Under den femte söndagen då vi läser om Lasaros uppståndelse konfronteras vi med det yttersta mysteriet i vår existens. ”Jag är uppståndelsen och livet... Tror du detta?” (Joh 11:25-26). För den kristna församlingen är detta ögonblicket då vi – tillsammans med Martha – sätter allt vårt hopp till Jesus av Nasaret: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen” (Joh 11:27). Förening med Kristus i detta livet förbereder oss så att vi kan passera dödens gräns och leva i evighet med Honom. Tron på de dödas uppståndelse och hoppet om det eviga livet öppnar våra blickar för våra livs yttersta mening: Gud skapade människorna så att de skulle återuppstå och leva och denna sanning ger vår mänsklighets historia dess slutgiltiga mening, även alla de individers mening som arbetar inom kultur, politik och finanser. Utan trons ljus blir slutet på hela universum en grav utan framtid, utan hopp.

Vägen vi går under fastan når sin fulländning under påskens Triduum (de tre heliga påskdagarna, ö.a.), särskilt under den Heliga nattens stora vaka: Vi förnyar våra doplöften, bekräftar att Kristus är Herren i vårt liv, att Guds liv gavs oss när vi återföddes ur ”vattnet och den Helige Ande” och bekänner igen vår önskan att besvara nådens verkan i oss och bli hans lärjungar.  [...]

I sammandrag kan vi säga att fastans väg då vi bjuds in att betrakta Korsets mysterium avser att låta oss lära känna Kristus och ”bli lik honom i en död som hans” (Fil 3:10), så att vi kan uppleva en djup omvändelse i våra liv, så att vi kan förvandlas genom den Helige Andes verkan, liksom den helige Paulus gjorde på vägen till Damaskus, så att vi kan låta våra liv formas enligt Guds vilja med dem, så att vi kan befrias från vår själviskhet, övervinna vårt begär att styra och härska över andra och öppna våra sinnen och ta emot Kristi kärlek. Fastetiden är lämplig för att låta oss inse våra svagheter och genom att göra en allvarlig genomgång av våra liv, ta emot Botens sakrament och dess nåd som förnyar, samt med fasta steg vandra mot Kristus.


Kära bröder och systrar, genom det personliga mötet med vår Frälsare och genom fasta, utdelande av allmosor och bön, leder oss vägen till omvändelse att återupptäcka Dopet. Låt oss denna fasta förnya vårt mottagande av nåden som Gud gav oss vid vårt dop, och låta det lysa upp och leda våra handlingar. Låt oss varje dag uppfatta vad detta sakrament betyder och kräver av oss genom att vi följer Kristus på ett än frikostigare och än mera äkta vis. Låt oss på denna väg överlämna oss åt jungfru Maria som lät Guds ord bli till människa i  sin egen tro och sitt eget kött. Låt oss, liksom hon gjorde, ta till oss hennes son Jesu död och uppståndelse och låt oss få evigt liv.

Vatikanen, den 4 november 2010

BENEDICTUS PP. XVI

__________


Hela texten finner ni på Vatikanens hemsida:

> "You were buried with him in Baptism..."

__________


Fotot visar ett dop som utförs av Benedikt XVI i Sixtinska kapellet.

__________

Övers. NH