”Därför ber jag den saliga, alltid rena, Jungfru Maria…” – dessa ord säger vi i syndabekännelsen i varje mässa. De pekar på det mysterium vi firar i dag. Vilket är det? Adventstiden är hoppets tid: vi går med Maria på hennes väg mot Betlehem där hon ska fullfölja sin unika uppgift att ge Guds Son åt världen, det uppdrag hon sade ja till vid ärkeängelns besök (Marie Bebådelse, 25 mars). Men idag strålar adventstidens ljus med en särskild glans, när vi katoliker firar JUNGFRU MARIAS UTKORELSE OCH FULLKOMLIGA RENHET.

Det är en högtid så viktig att kyrkolagen kallar den obligatorisk helgdag. Den som kan ska delta i mässan. Maria blev ”från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud den allsmäktige, med hänsyn till Jesu Kristi – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från arvsynden” (Katolska kyrkans katekes, nr 491). Vad menas? Att Maria är första tecknet på vad frälsning betyder för varje kristen: Gud har – skriver Paulus – utvalt oss i Kristus ”till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek” (Ef 1:4). Hela meningen med den gåva som Marias kropp bar inom sig, Jesus, var ju att befria oss från synden, det andliga ormgift vi har i blodet och som vi tyvärr ger vidare från generation till generation (”arvskulden/arvsynden”). Varje kristen blir i dopet renad från ”arvsyndens fläck” (Katolska kyrkans katekes, nr 402-409 och 1250), men Marias roll är speciell: redan innan Jesu ankomst, ja av evighet är hon utvald att bli hans första boning. Av hennes egen kropp ska hans kropp byggas. Det är något oerhört stort – och hon själv förbluffas när hon får veta det av ängeln Gabriel. Vi ska alla på var sitt sätt vara Guds boning, hans tempel.

Det är en nåd som vi människor förvärvar efter Jesu korsdöd – dopets nåd. Men Maria får del av denna nåd redan i förväg. Så skapad, så utrustad från sitt livs början kunde hon helhjärtat välkomna Gud med det stora JA som alla andra Evas barn har så svårt för att uttala. När Gabriel träder in i den unga flickans liv i Nasaret konstaterar han att hon är ”full av nåd” (jfr Luk 1:28). Det sägs så högtidligt att man känner att det närmast är hennes titel eller andra namn. Marias fullständiga överlåtelse till Guds vilja (”Se, jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”, Luk 1:38) bevisar att denna nåd är helt verksam i henne. Andens kraft är där. Maria är så att säga döpt i förväg.

Maria Immaculata, den obefläckade avlelsen, hon som är utkorad och fullständigt ren, är en stötesten för många. I protestantisk tradition vill man inte veta av denna del av vår kristna tro. Även många katoliker känner irritation över denna lära för att de har för sig att Maria därigenom kommer på distans av oss andra som är syndare. Men det är tvärtom: hon kommer nära. Hennes son är en gåva till syndare (Matt 9:13). Maria visar oss att alla har en särskilt plats i Guds plan. Det fanns mycket som Maria inte kunde men som du och jag kan. Och ska. Vi behövs alla i Guds frälsningsprojekt. Varje kugghjul är viktigt. Maria är central. Redan på 100-talet lärde kyrkofadern Justinos att Maria var en ny Eva, en kontrast till allt som varit innan: Eva, som var en ofördärvad jungfru, födde synd och död efter att hon tagit emot ormens ord. Jungfru Maria däremot var full av tro och glädje när ängeln Gabriel bringade henne det glada budskapet (Dial. Tryph., 100). Ett annat helgon, också från 100-talet, biskopen Ireneus av Lyon, skriver hur döden kom in i världen genom Eva och livet genom Maria: Genom sin lydnad blev hon för sig själv och för hela människosläktet orsak till frälsningen. Den knut som orsakades av Evas olydnad löstes upp genom Marias lydnad; vad jungfrun Eva band genom sin otro, det löste Maria genom tron. (Adv. haer., 3:22:4, här från Katolska kyrkans katekes, nr 494) Hur man än vill tolka dessa ord, så vittnar de om en stark medvetenhet om Marias universella betydelse hos de första generationerna av kristna. Varifrån kom då den stora kontrasten mellan Maria och Eva? Hur kunde det komma sig att Maria var så annorlunda? Det enda rimliga svaret är: genom ett enastående ingripande från Guds sida. Just syndafallsberättelsen lär oss ju att ingen människa av egen kraft kan ge Gud sitt helhjärtade JA.

De tidiga kyrkofädernas ord banar vägen för kyrkans insikt att Maria är en helt egen och speciell utgångspunkt i frälsningshistorien, hon är den som bevarats fri från personlig synd. Maria är som en plan, rak landningsbana mitt i urskogen, bland klippor och skrevor, som Guds ”flygplan” kan landa på. I henne har Gud förverkligat sin uppmaning hos Jesaja om att vägen för Herren ska banas i öknen, berg ska sänkas och dalar fyllas igen (Jes 40:3-4). I Maria är allt som Gud vill. Där kan Gud ”landa”. Denna landningsbana fick Gud själv skapa sig och det gjorde han i Maria. Om någon förargas över detta och vill påstå att Maria var en syndig människa så får de bevisa det. Visa oss Marias synd! Var det en synd att hon välkomnade Guds vilja och kallade sig Herrens tjänarinna och mer än gärna vill uppfylla hans vilja? Vi ser henne i Lukas evangelium lyssna till Guds ord, vi ser henne begrunda det, vi ser henne bevara det i sitt hjärta, och – framför allt: vi ser henne omedelbart handla efter det utan att hållas tillbaka av synd och tveksamhet (Luk 1:26-38; 2:19; 2:21; 1:39). Var är synden? Vi ser henne i Jesu sällskap, alltid diskret i bakgrunden, var det en synd? Under korset fasa stannade Maria kvar när de utvalda apostlarna och lärjungarna tog till flykten (Joh 19:25- 27). Vem skulle våga kalla det för en synd? Under kyrkans första tid förblev Maria en trogen medlem av kyrkan. Hon måste ha varit en central figur för hon är den enda som nämns vid namn i Apostlagärningarna tillsammans med listan över apostlarna i nattvardssalen (Apg 1:13-14). Var det en synd att hon var förblev trogen mot sin sons kyrka? Det är inte vi katolska kristna som måste försvara Marias syndfrihet. Det gör Skriften och traditionen.

Marias syndfrihet är en viktig del av det glada budskapet, den påminner oss om att frälsningen från syndens herravälde faktiskt finns – den är verklig! – men också om att den helt och hållet är Guds initiativ och inte någons förtjänst. Var och en av oss är utvald att delta på särskilt sätt i Guds frälsningsplan, och Guds nåd verkar på djupet: innan vi kan göra något gott ger han oss alltid gåvan, friheten att kunna det. Vi lyfts ur syndens träsk genom hans nåd. Maria var fullständigt fri, ty synd är ofrihet, en hämning som skadar vår rörelsefrihet. Maria är den hon är för att Gud vill det. Det är oförtjänt nåd, en gåva hon inte själv har meriterat sig för. Så är det också med oss. Där står vi på samma nivå som hon, vår moder och syster i kyrkan. Ingen ska känna obehag inför denna kvinna vid vår sida! Jubla idag, för Maria är här. Hon bär på ett barn som kommer att likna henne och som hon själv liknar. Jubla med denna unga mor, för Guds Son är också hennes son, hon som fick den fantastiska gåvan att vara gryningen som visar att solen snart går upp. Kristus kom, och han ska en gång återvända i härlighet. Inför denna andra soluppgång är du och jag viktiga aktörer. Vi har vår plats och uppgift i det stora sammanhanget, och vi utrustas med de gåvor som behövs. Vi ska tacka Gud för den speciella roll Maria fick — men inte underskatta vår egen. Ur en kommentar av den helige Anselm av Canterbury till ängeln Gabriels hälsning: Du kvinna, full, ja överfull av nåd, det är med din överflödande kärlek som hela skapelsen bestänkes och får liv på nytt! Skaparen har inte blott skapat sin skapelse.

Än mer, Skaparen har framgått ur skapelsen. Gud föder sin Son och jämlike ur sitt hjärta och älskar honom som sig själv. Han ger honom åt Maria, och han låter honom framgå ur Maria. Gud födde honom, genom vilken allt har blivit till; Maria födde honom genom vilken allt har blivit frälst. Ja, Herren är sannerligen med dig, du som av Herren fått en sådan ställning att hela skapelsen tillsammans med honom har så mycket att tacka dig för! Kyrkans bön på denna dag: Fader, från första ögonblicket beredde du den saliga Jungfrun till en värdig boning åt din Son. Därför ber vi dig att du, som med tanke på att Kristus skulle dö för alla människor, bevarade henne ren från varje fläck, ville helga också oss, så att vi på hennes förbön når vårt mål hos dig.

Särskilda läsningar på denna dag: 1 Mos 3:9-15, 20; Ef 1:3-6,11-12 och Luk 1:26-38

Källa: www.katolskakyrkan.se