Kära bröder och systrar!

Jag är tacksam över detta tillfälle att få träffa er som representerar många uttryck för det blomstrande lekmannaapostolatet i Korea […] Jag tackar ordföranden för det katolska apostoliska rådet för lekmännen, Paul Kwon Kil-joong, för hans vänliga välkomstord i ert namn.

Kyrkan i Korea är, som vi alla vet, arvtagare till generationer av lekmän och deras tro. De har varit trofasta i sin kärlek till Jesus Kristus, de har hållit fast vid kyrkan trots prästbristen och det ständiga hotet om sträng förföljelse. Den salige Paul Yun Ji-chung och de martyrer som saligförklarats i dag står för ett imponerande kapitel i den historien. De bar sitt trosvittnesbörd inte endast genom sitt lidande och sin död utan genom sina liv i kärleksfull solidaritet med varandra i kristna församlingar som utmärkt sig för exemplariskt visande av kärlek till nästan.

Detta värdefulla arv lever vidare i era egna verk i tro, människokärlek och tjänande. Mer än någonsin behöver kyrkan i dag trovärdiga vittnen för Evangeliets frälsande sanning, dess makt att rena och förvandla mäniskors hjärtan och givande kraft som bygger upp människornas familj i enhet, rättrådighet och fred. Vi vet att Guds kyrka endast har ett uppdrag och att varje döpt kristen är en livsviktig del av detta uppdrag. Era gåvor som lekmän och lekkvinnor är många och ni utövar olika slags apostolat, allt vad ni gör tjänar till att befrämja kyrkans uppdrag genom att tillse att den världsliga ordningen sprids och görs fullkomlig genom Kristi anda och att den leder till hans rikes ankomst.

Alldeles särskilt önskar jag ge mitt erkännande till alla de många företag och sammanslutningar som är direkt engagerade i att hjälpa de fattiga och behövande. Som de första kristna i Korea visat oss genom sitt exempel, uttrycker sig trons fruktbarhet i konkret samhörighet med våra bröder och systrar oberoende av deras kultur eller status i samhället. I Kristus är vi alla ett (Gal 3:28). Jag är mycket tacksam till dem av er som genom ert arbete och er vittnesbörd ger Herrens tröstande närvaro till dem som lever i utkanten av samhället. Denna verksamhet bör inte begränsas till medmänsklig omsorg utan även omfatta praktisk omtanke om mänsklig tillväxt. Det handlar inte bara om omsorg och hjälp i vardagen utan ni bör även se till era skyddslingars personliga utveckling. Det är en viktig och nödvändig uppgift att hjälpa de fattiga men det är inte nog. Jag ber er att fördubbla era ansträngningar i fråga om sådant som gynnar mänsklig tillväxt så att alla kan lära känna den glädje som kommer av att tjäna sitt dagliga bröd och ge stöd åt sina familjer. […]

Jag önskar även framhålla det fantastiska arbete som koreanska katolska kvinnor gör fö att främja kyrkans liv och uppdrag i detta land, som mödrar, som kateketer och lärare, och på tusen andra sätt. Här vill jag också betona hur viktig familjen är och det vittnesbörd som frambärs av familjer. I denna tid då vi upplever en stor kris i fråga om familjernas liv, uppmanas våra kristna församlingar att ge sitt stöd åt gifta par och familjer så att de på riktigt sätt kan fullfölja sitt eget uppdrag inom  kyrkan och samhället. Familjen är fortfarande grunden för samhället och den första skola för barn där de lär sig de mänskliga, andliga och etiska värden som gör att de senare kan bli stöttepelare som visar på godhet, integritet och rättvisa i våra församlingar.

Kära vänner, vilket ert särskilda bidrag till kyrkans uppdrag än är, ber jag er att fortsätta att bidra till de troende lekmännens utbildning genom ständig katekes och andlig ledning. Jag ber er att i allt ni gör arbeta i full harmoni till själ och hjärta med era präster och att ställa all er kunskap, talang och karisma i kyrkans tjänst så att ni hjälper henne att växa i enhet och missionssträvanden. Ert bidrag är avgörande ty framtiden för kyrkan i Korea – liksom i hela Asien – kommer till stor del att bero på att en ecklesiologisk vision kan utvecklas i en anda av gemenskap, deltagande och delande av gåvor (jfr. Johannes Paulus II:s eftersynodiska skrivelse  Ecclesia in Asia, 45).

Än en gång ber jag att få uttrycka min tacksamhet för allt som ni i helighet och kristlig iver gör för uppbyggandet av kyrkan i Korea. Må ni vinna ständig inspiration och styrka för era apostolat genom att motta det eukaristiska brödet, i vilket ”den kärlek till Gud och till mänskligheten som ligger till grund för apostolatet förmedlas och hämtar sin näring” (Lumen Gentium, 33). Jag åkallar glädje och frid i vår Herre Jesus Krist och vår Moder Marias kärleksfulla beskydd över alla er som deltar i den fysiska och andliga verksamheten i era församlingar, föreningar och kristna rörelser. Jag upprepar min bön att ni må be för mig. Låt oss nu alla be Guds moder och jag ger er därefter min välsignelse. [Bön och välsignelse] Och kom ihåg: Be för mig.

20140822

Inofficiell övers. Natasja Hovén.