Kära bröder och systrar!


På den andra söndagen i fastan skänker får vi alltid i liturgin evangelietexten om Herren på Härlighetens berg. Evangelisten Lukas lägger särskild vikt vid att det var medan han bad som Jesus blev liksom förvandlad: Evangelisten ger här en beskrivning av hur Petrus, Jakob och Johannes upplever en stund av djupaste samhörighet med Jesus under ett slags andlig reträtt med honom på ett högt berg  (Luk 9:28). Herren som kort dessförinnan gjort en förutsägelse om sin död och uppståndelse (9:22), ger nu sina lärjungar en försmak av sin härlighet. Och även här, liksom i dopscenen, hör vi den himmelske Faderns röst: ”Detta är min son, den utvalde, lyssna till honom”  (9:35). Närvaron av Mose och Elia, som representerar lagen och det gamla förbundets profeter,  är av betydelse. Hela förbundets historia leder fram till Honom, till Kristus, som företar ett nytt ”uttåg ur världen” (9:31) , inte till det förlovade landet, så som under Moses tid, men till himmelriket. Petri ord: ”Mästare, det är bra att vi är med” (9:33) betyder att det är omöjligt att hejda denna mystiska erfarenhet. Den helige Augustinus säger ”[Petrus] ... på berget ... hade  Kristus som själslig spis. Varför skulle han komma ner och återvända till möda och plågor, när han där uppe var full av upphöjda känslor och helig kärlek till Gud vilket gjorde att han önskade tjäna Gud i helig nit?” (Sermo 78.3).


Vi kan hämta en mycket viktig lärdom när vi mediterar över detta avsnitt i evangeliet. För det första, hur viktigt det är med bön. Utan bön blir all apostolisk verksamhet och goda gärningar inget annat än tom handlingsiver. Under fastan lär vi oss att ge tillräckligt med tid åt bönen, både den privata och den gemensamma, för bönen ger ny andedräkt åt vår andliga liv. Att be betyder inte att isolera sig från världen och från världens split och kiv. ”Det kristna livet" – skrev jag i mitt budskap för fastan – "består i att ständigt gå upp på berget för att möta Gud och att sedan komma tillbaka ner, upplyftad av den kärlek och styrka vi har fått från Honom, för att därefter kunna tjäna våra bröder och systrar med Guds egen kärlek”  (n. 3).


Kära bröder och systrar, jag känner att detta Guds ord särskilt är riktat till mig, nu vid detta skede i mitt liv. Herren kallar mig att ”gå upp på berget”, dvs. att ägna mig ännu mera åt bön och betraktelse. Men det betyder inte att jag överger kyrkan. Tvärtom, ifall Gud ber mig att göra detta så är det för att jag ska kunna fortsätta att tjäna kyrkan med samma hängivenhet och kärlek som jag gjort hittills, men på ett sätt som är mera lämpat för min ålder och mina krafter. Låt oss åkalla den heliga Jungfru Marias medling: må hon alltid hjälpa oss alla att följa Herren Jesus i bön och kristliga verk.
Benedikt XVI

20130225

Inofficiell översättning: Natasja Hovén