Den amerikanska tidskriften Inside the Vatican har varje år valt ut 10 ”Årets personer” (People of the Year) – män och kvinnor som visat prov på särskilt mod, kunskap och tro och en vision. Här följer detta års val, av vilka vi finner en för svenskar välkänd person, moder Tekla, Birgittasystrarnas generalabedissa i Rom. 

 Inside the Vatican’s "Tio i topp" för året 2009

Varje år under de senaste tio åren har Inside the Vatican valt ut tio personer, män eller kvinnor, för att dra uppmärksamhet till det viktiga arbete dessa har utfört och visa på det mod, vishet och kärlek som dessa personer visar prov på under sitt arbete.  

Urvalet skulle ha kunnat göras mycket större, en läsare föreslog vi skulle ha ”femtio i topp”, men det viktiga för oss är att visa att det i vår tid finns sådana människor som kan vara ”hoppets tecken” för oss alla.

I år har vi lagt särskild vikt vid människor som arbetar inom områden där det råder politisk eller teologisk konflikt.  

Det är män som kardinal Dario Castrillon Hoyos i Colombia, f.d. ansvarig för den påvliga kommissionen Ecclesia Dei, som under många år arbetade på att hålla kommunikationslinjerna öppna med de mera traditionella katolikerna. Vi har valt honom till Årets man som numme ett i listan.

Nummer 3, 9 och 10 ges till män som under många år arbetat för att gynna det ekumeniska samarbetet, där det är nödvändigt att få till stånd djupgående diskussioner för att överbrygga missuppfattningar och få till stånd samförstånd och gemenskap, utan att för den skull någon part måste avstå från sådant som är viktigt i den egna trosuppfattningen. Det är den rysk-ortodoxe lekmannen Leonid Sevastianov, den österrikiske katolske lekmanen Dr. Johann Marthe, och den italienske katolske ärkebiskopen Antonio Mennini.

Vi har också särskilt uppmärksammat ärkebiskop Menninis framgångsrika arbete på att skapa ett klimat av tillit och förtroende mellan katoliker och ortodoxa i Ryssland. Trots att ärkebiskopen placerats på nummer 10 i listan, ger vi honom det längsta spaltutrymmet, eftersom vi i enlighet med Jesu lära om att ”de sista ska bli de främsta” anser att hans arbete är av oerhörd vikt – även i ljuset av löftet Vår fru av Fatima gav oss.

 Robert Moynihan
P.S. Vi välkomnar förslag på kandidater till nästa års ”Tio i topp”-personer. För de som läser vår news flash ber vi att de sänder oss epost-adresser till personer som de tror skulle ha nöje av att läsa vår news flash och eventuellt att bli prenumeranter på vår tidskrift.


--- 

6. Moder Tekla Famiglietti

”Även om öppnandet av ett nytt hus bara skulle tjäna till att rädda en enda själ, som annars inte skulle ha haft möjlighet att lära känna Kristus, så vore det värt det.” – Moder Tekla Famiglietti, Birgittasystrarnas generalabedissa

 Under 2010 kommer viktiga åminnelsefester att fortsätta att äga rum inom ”Den helige Frälsarens orden av den heliga Birgitta” (Ordo Sanctissimi Salvatoris Sanctae Brigittae, O.SS.S.), i dagligt tal kallad ”Birgittinsystrarna” efter grundaren, den heliga Birgitta av Sverige (1303-1373).

Festligheterna började för nästan 3 år sedan, den 24 april, 2007, när man firade ”den andliga övergången” (pious transit) av saliga moder Maria Elisabeth Hesselblad i Rom år 1957.

Och mera nyligen, den 1 oktober, 2009, firades tioårsjubileet av den heliga Birgittas upphöjelse till skyddshelgon för Europa.   

Den 24 april, 2010, kom så ett annat tioårsjubileum, nämligen det av moder Hesselblads saligförklaring.  

Slutligen kommer vi den 8 september 2011 att få uppleva hundraårsminnet av moder Hesselblads återupprättande av den svenska grenen av birgittinorden (år 1911) efter ett avbrott om flera århundraden.

Många goda och lovvärda händelser inom kyrkan äger rum i stillhet utan medial bevakning. Den fenomenala expansionen av birgittinorden, särskilt i den s.k. tredje världen, under ledning av den nuvarande generalabedissan, är en sådan händelse.

Moder Tekla Famiglietti har varit den ledande kraften för denna orden i mer än 30 år och under hennes tid har inte mindre än 16 nya kloster öppnats i hela världen, de allra senaste i Kuba, på Filippinerna och i Indonesien. Det finns birgittinkloster i Italien (närmare bestämt i Rom, Farfa Sabina, Assisi och Neapel-Camaldoli), Sverige (Djursholm, Falun), Norge (Heimdal), Finland (Åbo, Stella Maris), Danmark (Maribo), Estland (Tallinn), Polen (Czestochowa, Gdansk), Tyskland (Bremen), Nederländerna (Weert), England (Iver Heath, Birmingham och Holywell i Wales), och Schweiz (Lugano). Orden finns också i Mellanöstern, både i Palestina (Betlehem) och i Israel (Jerusalem), liksom i Asien, särskilt i Indien (Marikunnu, Bangalore, Kalamassery, Pallavaram, Mysore, Nantoor, Trivandrum, Puttur, Sipcot, Goa, Chikmagalur, Kurnool, Belgaum, Mumbai, Kannur och Amachal) och på Filippinerna (Tagaytay, Montevista), i Indonesien (Bali, Maumere). Den finns också i Förenta staterna (Darien, Connecticut) och i två stater i Centralamerika och Mexiko (Tacambaro, Mexico City samt i La Paz, Colima, Guadalajara) och på Kuba (Havanna).

Det finns nära 700 birgittinsystrar utspridda över 50 kloster och man får i medeltal ta emot 30 nya kallelser varje år, vilket betyder en tillväxt om 4% varje år.

När vi besökte henne skulle moder Tekla just bege sig till Indien för att avlägga visit i sina många kloster, vilket vittnar om Asiens allt större betydelse för ordens apostolat.  

Närvaron i Indien tog sin början på 1930-talet. Den 10 april, 1937, reste 12 systrar från Brindisi för att bege sig till Malabar. Det finns många exempel i ordens historia på hur viktig just siffran 12 är!  

Det är intressant att notera att moder Hesselblad – som själv skulle ha lett denna grupp om inte hennes hälsa redan då var svag – påminde sina ordenssystrar att den östliga kallelsen var något som hade djupa rötter i birgittinorden. Den gick tillbaka ända till det första grundandet i detta område under den heliga Birgitta. Den första indiska birgittinnunnan, Maria Caterina (inom orden vanligen kallad ”den svarta Maria Caterina”), anslöt sig till den heliga Birgitta och till dennas dotter Katarina  först i Neapel och sedan i Rom. Efter Birgittas död beslöt den indiska systern att följa med hennes dotter till Sverige för att begrava Birgittas kvarlevor och slutligen att avlägga klosterlöftet och inträda i det nyligen upprättade klostret i Vadstena, där hon levde ett heligt liv som avslutades med en helig död.

Men hur har denna expansion varit möjlig? Det måste konstateras att den endast kan ha uppstått genom en sund förening av den karisma som orden utstrålar och dess kallelsekraft.  

Om vi går till birgittinordens hemsida under http://www.brigidine.org/Brigidine/210/0/Who+We+Are.html läser vi att karisma beskrivs som ”den lyckliga syntesen av ett aktivt och ett kontemplativt liv, grundat på meditation av Guds ord, apostoliskt arbete och kristen lära, och på en djup Kristuscentrerad anda, där Kristus ställs i centrum av det kyrkliga livet med tonvikt på eukaristin”.  

När hon tillfrågades om Asien var ett svårt område att bearbeta och om det var svårt att upprätta nya hus där, höll moder Tekla med i princip, men påpekade också att det ”inte var omöjligt”, ty ”överallt önskar människorna att få uppleva närvaron av ordenssystrar och längtar efter de ord som dessa systrar uttalar”.  

Alla människor i våra dagar söker värden att rikta in sina liv efter ”och med en ordenssyster kan de öppna upp sina hjärtan och börja en dialog”. På så sätt får de någon att visa det som moder Tekla kallar ”sina gömda skatter”. Moder Tekla säger sedan: ”De börjar på så sätt att få en relation med Gud, just med Gud, och de vill veta hur mycket du som är en nunna känner till, och det är underbart att få till stånd en sådan dialog.”  

När de samtalar på detta sätt, säger moder Tekla, ”då kan det även hända att de säger vissa ting som är av privat natur, men slutligen blir resultatet att de öppnar sina hjärtan åt Gud. Och detta är en sann Guds nåd.” 

Alberto Carosa med benäget tillstånd.

Övers. NH