av MICHAEL COREN

Det är fascinerande att se hur alla dessa personer som nu passar på att drämma till den katolska kyrkan, hur de kommer ut ur sina garderober. Deras ursäkt är att den romersk-katolska kyrkan nu håller på att kodifiera sin uppfattning om homosexuella präster.

Med en blandning av okunnighet, självbedrägeri och trendiga klichéer har samma personer som tidigare ofta förvägrade katoliker medborgerliga rättigheter och arbetstillfällen funnit ännu något som de kan använda till att klå upp fienden med.

Ingen kan bli förvånad över detta. Katolicismen är en omutlig vägvisare och väktare som orubbligt står fast och inte låter sig förledas till att acceptera moraliskt förfall och materialistisk extremism. Den är en spegel i vilken den moderna världens absurditet reflekterar sig. Och den moderna världen gillar det inte alls...

Kritikerna reagerar när Kyrkan ställer upp för social rättvisa, ropar på att vapenhandeln måste få ett slut, understödjer de fattiga, förklarar att krig och rasism är fel och påtalar den fruktansvärda klyftan mellan ekonomin i den utvecklade och den underutvecklade världen. Men inget väcker ett sådant uppror som när Kyrkan anger hur man ställer sig till homosexualitet. Att säga något som kan uppfattas som att vara emot den, det är att bryta mot det allenarådande och klart lysande budordet som säger att inget får komma i vägen för vår tids liberala tänkande.

Men kyrkan har goda skäl att tveka till att anta homosexuella personer till prästämbetet. Den betraktar homosexualitet som en ”objektiv störning” men tycker också att homosexuella bör ”tas emot med respekt, medlidande och finkänslighet”.

Rena rama kristendomen. Guds plan för skapelsen, den utsökta skönheten i skillnaden som Han lät vara när han skapade man och kvinna, användandet av sexualiteten inte bara som ett medel för tillfredsställelse utan också som ett sätt att prisa och ära Gud.

De hebreiska och grekiska texterna är otvetydigt klara, den tidiga kyrkan och kristendomens tradition också. De som inte vill acceptera detta befinner sig längst ut i en lång rad av personer som alltid har påstått sig vara kristna men som alltid har föredragit tidens lovprisningar framför Guds sanningar.

Det andra skälet till varför den katolska kyrkan är så bestämd i sin uppfattning är att den mest utförliga och objektiva studien om pedofilskandalerna i USA, gjord av John Jay College of Criminal Justice i New York, kom till slutsatsen att 80% av offren i denna typ av skandaler inom det romersk-katolska prästerskapet i Nordamerika under de senaste 50 åren har varit pojkar i åldern mellan 11 och 17 år. Inte flickor, inte pojkar under pubertetsåldern. (En annan sak: procentsatsen av denna typ av handlingar – hur vidriga dessa än må vara – bland romersk-katolska präster är densamma som procentsatsen bland andra folkgrupper. Men media fäster särskilt stor uppmärksamhet vid sexbrott just inom den katolska kyrkan.)

Även om det är lugnande för en del människor att få kalla krisen som katolicismen fick bemöta för en pedofilkris, är sanningen den att det var en homosex-kris som kyrkan hade att göra med. De flesta gay-män önskar inte ha sex med pojkar som är under 12 år, det är dem vämjeligt. Några heterosexuella män och några heterosexuella präster våldtar unga kvinnor och pedofili är både en heterosexuell och homosexuell perversion. Homosexuella människor måste behandlas med kärlek och skyddas av samma lag och medborgerliga rättigheter som alla andra.

Men detta får inte fördunkla sanningen. Även om en del människor skulle föredra att den bara sakta tonade bort.

Ursprunget till detta problem finner vi i det andra Vatikankonciliet. Detta koncilium införde under 1960-talet många bra reformer och en del nödvändiga förändringar. Det tragiska är emellertid att en del ivrare tog tillfället i akt att förvrida kyrkans lära. En del seminarier blev till centra för homosexuell intagning och dörrar som tidigare varit stängda öppnades

Ända fram till Johannes Paulus den Stores pontifikat och nu hans efterträdares...

Nu när kyrkan försöker rätta till situationen anklagas den, javisst, det var att vänta, för bannlysning av homosexuella, men de människor som kommer med sådana anklagelser är de som verkar att bry sig mera om fashionabla politiska åsikter än om unga och sårbara mäns välfärd.

katobs.se från Toronto Sun med benäget tillstånd