(katobs.se) Påve Franciskus aviserade den 10 oktober att sjutton nya kardinaler kommer tillsättas den 19 november. Av dessa har fyra en hederstitel endast, utan möjlighet delta i en konklav. Värt att notera är msgr Mario Zenari, apostolisk nuntie i Syrien.

Biskop Cupich från Chicago har chockat många genom att hävda samvetet står över alla regler för när man kan ta emot heliga kommunionen. Objektiva synder existerar således inte enligt denna syn, till exempel att man sammanlever utanför äktenskapets sakrament. Enligt biskop Cupich så ska man inte använda katekesen som annat än en information om hur kyrkan lärt. I den sakramentala praktiken är det samvetet som får avgöra. Biskop Cupich väckte även uppseende i sitt tidigare stift Spokane genom att förbjuda sina präster delta i en årlig fyrtiodagars vaka för livet.

Ärkebiskop Blase Cupich

Ärkebiskop Jozef de Kesel efterträdde André-Joseph Leonard , ärkebiskop av Brüssel och primas av Belgien 2015, detta efter att Msgr Leonard oväntat inte fick sitt mandat förlängt efter bara fem år. Och heller inte - som brukligt för Belgiens primas - fick han någonsin motta kardinalshatten.

Ärkebiskop Jozef de Kesel

Msgr Leonard tillträde sitt ämbete, utvald av påve Benedikt att rädda ett falnande ärkestift, med allt färre kallelser. Företrädaren, kardinal Daneels hade en annan kandidat: Jozef de Kesel, flamländare liksom han själv. Daneels hade aviserat föräljning av ett antal kyrkor som en eftergift för "utvecklingen" och han såg de Kesel som den som skulle hålla i kniven. Kyrkan hade under Daneels ledning tappat mycket anseende, då kardinalen var misstänkt att ha skyddat en präst som under åratal begått sexuella övergrepp på en släkting. Saken gick så långt att kardinalen sattes under polisförhör efter husrannsakan.<

Men ärkebiskop Leonard valde en annan taktik än nedläggningar. Istället lät han bilda ett prästbrödraskap, De heliga apostlarnas brödraskap, och ett seminarium som mycket fort fick kallelser. En del tynande församlingar fick nytt liv. Efter bara tre år hade man 6 präster och 21 seminarister.

Ärkebiskop André-Joseph Leonard

Men när de Kesel tillträtt lät han stänga seminariet med motiveringen att det berövade Frankrike på kallelser. Konsekvensen blev att de flesta istället valde det civila livet. de Kesel har även öppnat för att celibattvången kan upplösas och prästämbetet öppnas för kvinnor. de Kesel har nu även aviserat försäljning av 31 församlingskyrkor till rena vrakpriser, detta bara i Brüssel. Några har överlåtits till muslimer som förvandlat dem till moskéer. Detta är en exceptionell åtgärd, som inte enbart beror på prästbrist. Man får gå tillbaka till Franska revolutionens dagar för att se något liknande. de Kesel, har precis som kardinal Daneels, hävdat att ett så stort antal katolska församlingar "inte passar in i en multireligiös och multikulturell dimension av vårt moderna samhälle".

Av de fyra kardinalerna som ej har rösträtt är Simoni det mest framträdande ödet. Under 30 år var han fängslad och brutalt torterad av den Albanska regimen. I fängelset läste han mässan på latin utifrån minnet endast. När han 1990 äntligen blev släppt trodde han det var ännu ett gement skämt. Men omedelbart efter sin frigivning började han med försoningsprocessen, och han förlät alla sina belackare och torterare under åren.

Alla kardinalerna
1- Msgr. Mario Zenari, som förblir apostoliska Nuncio i den älskade och misshandlade Syrien (från Italien)
2- Msgr. Dieudonné Nzapalainga, C.S.Sp., ärkebiskop av Bangui (Centralafrikanska republiken)
3- Msgr. Carlos Osoro Sierra, ärkebiskop av Madrid (Spanien)
4- Msgr. Sérgio da Rocha, ärkebiskop av Brasilia (Brasilien)
5- Msgr. Blase J. Cupich, ärkebiskop av Chicago (USA)
6- Msgr. Patrick D'Rozario, C.S.C., ärkebiskop av Dhaka (Bangladesh)
7 Msgr. Baltazar Enrique Porras Cardozo, ärkebiskop av Mérida (Venezuela)
8- Msgr. Jozef  De Kesel, ärkebiskop av Mechelen-Bryssel (Belgien)
9- Msgr. Maurice Piat, ärkebiskop av Port Louis (Mauritius)
10- Msgr. Kevin Joseph Farrell, prefekt för Kongregationen för lekmän, familjen och livet (USA)
11- Msgr. Carlos Aguiar Retes, ärkebiskop av Tlalnepantla (Mexiko)
12- Msgr. John Ribat, M.S.C., ärkebiskop av Port Moresby (Papua Nya Guinea)
13- Msgr. Joseph William Tobin, C.SS.R., ärkebiskop av Indianapolis (USA).

De ej valbara som ej deltar i konklaver:
1- Msgr. Anthony Soter Fernandez, ärkebiskop emeritus i Kuala Lumpur (Malaysia)
2- Msgr. Renato Corti, biskop emeritus i Novara (Italien)
3- Msgr. Sebastian Koto Khoarai, O.M.I, biskop emeritus i Mohale s Hoek (Lesotho)
4- Fader Ernest Simoni, präst i ärkestiftet Shkodrë-Pult (Shkodra - Albanien).

Vad är då en kardinal?

Ordet kommer från det latinska ordet för gångjärn, cardus. De första kardinalerna var inte främst heliga och fromma, utan inflytelserika och användbara personer i den romerska maktapparaten, kontakter som kunde öppna dörrarna för de kristna så att de kunde utöva sin tro. Under medeltiden användes titeln till alla som var knutna till en kyrka av betydelse, såsom Ravenna, Trier, Milano, och - från 400-taltes slut, Rom. På 800-talet utgjorde kardinalerna i Rom ett sorts påvligt råd, de sammanträde två gånger i månaden för att behandla frågpr om lagbrott, om förhållandet inom prästkollegierna och förhållandet mellan lekmän och kyrkan. De kunde även tillfälligt ta över ledningen i klosterkommuniteter och ordnar om så behövdes. Från början av 1100-talet fixerades antalet kardinaler till sju, Konciliet i Konstans 1418 fastställde antalet till tjugofyra. Sixtus X fastställde antalet till 70, efter de sjuttio äldre som Mose valde ut.

Kardinalernas exklusiva rätt att utse påve bland dem uppkom på 1000-talet. Redan i apostolisk tid valdes dock en ut som den främste. De fyra första påvarna Petrus , Linus, Kletus och Clemens var utsedda medan flera av de tolv apostlarna ännu var i livet. Men det kunde lätt uppstå maktpolitik inför valen, och när det tog nästan tre år för kardinalerna att bestämma sig, mellan 1268 och 1271, så införde påve Gregorius X den så kallade konklaven; för att förhindra liknande skandaler i fortsättningen så bestämde han att kardinalerna skulle låsas in tills de kommit överens.

Kardinalerna har en hel del privilegier, men även plikter. Under tidig medeltid hade de bland annat ansvar för fattigvården i de stift de var knutna till. Idag utgör de påvens "regering", med olika ansvarsområden.

Det finns idag 202 levade kardinaler. Kardinalskollegiets ordförande kallas dekan och den uppgiften tillfaller alltid den kardinal som är biskop i hamnstaden Ostia. Kollegiet har även en camerlengo, en kammarherre, som administrerar den Heliga Stolens egendomar. Från början har kardinalerna delats upp i kardinalsbiskopar, kardinalspräster och kardinalsdiakoner. 1962 beslutade Johannes XXIII att när man utnämns till kardinal blir man även biskopsvigd, om man inte redan är det. Men ännu idag kan, särskilt äldre präster utan pastoralt ansvar avsäga sig biskopsvigningen.

Påven kan utnämna kardinaler ”in pectore” vilket betyder att deras identitet av olika skäl inte kan tillkännages. Anledningen är ofta av politisk karaktär, eller pga risk för förföljelse. Vilka de är vet man inte, och påven får själv välja när han tycker att det är passande att avslöja namnen. Men under detta konsistorium är ingen kardinal ”in pectore”, och vi har namnet på dem alla.

20161011