Ledare:

Övergreppen: Normernas återkomst?

 


Övergreppskulturen inom medie- och kulturvärlden har tagit många med storm. Man diskuterar "strukturer" och personangreppen blandas med indignationen över ett helt samhällsklimat. Hur kunde det ske, är nu den stora frågan.

Ändå är det något som saknas helt: Att vad det handlar om är värdegrund. I decennier har vi pumpats fulla med att sexualitet i alla dess former är en mänsklig rättighet och en individinriktad, egoistisk sexualism skall premieras före den mera traditionella synen på sexualitet, som en del av en bestående ömsesidighet och självuppoffring för en älskad. I själva verket har just sexualism framhållits som ett uttryck för oberoende. Förbindelser och band i form av förlovning och äktenskap har utmålats som något begränsande och en kvarleva från "normsamhället".

Detta budskap har stegrats allt mer till, att man ska inte vara rädd att ta för sig och inte låta uppfostran, traditionella värden och normer få begränsa utlevelsen av de behov man har. Sexismen har gått allt längre ner i åldersklasserna, inte ens dagis och förskolebarnen är garanterade att bli skyddade från den.

I spetsen för denna utveckling har de privata lobbyorganisationerna RFSU och RFSL legat. Med ymniga bidrag från stat, kommun och landsting har de kunnat föra ut sitt extremt sexual- och individfixerade budskap. Man har fått tillträde till skolorna och ostört där kunnat driva sin linje, trots att allt har visat på att den är ödesdiger.

Våra ungdomar mår inte bra. Det skrivs ut psykofarmaka till 12-åringar, självskadebeteenden hos tonårsflickor är inte ovanligt. När det gäller tonårsaborter och självmord, ligger vi på topp i Europa. 

Att då se just Åsa Regnér, som var RFSU:s ordförande 2007–2012, framträda med förvåning och indignation över övergreppskulturen, känns inte trovärdigt. Idag skriver man på deras hemsida:

RFSU är stärkta i sin uppfattning om hur viktigt arbetet för allas rätt till sexualupplysning och tillgång till forum för diskussion är.

Inte en enda liten aning alltså om att kanske det just är denna upplysning som får många att tro att sexuell aktivitet är en mänsklig rättighet och det tillhör det moderna samhället att man man får ge och ta för sig när tillfällen bjuds. Till detta kommer en mediakultur som via TV-serier och kändiskultur pumpar ut budskapet att sex för egen del, om än med hjälp av någon annan, alltid ligger som nummer ett.

De personer som nu utpekas har knappast saknat "upplysning" Däremot en välgrundad människosyn, där sexualitet och integritet ingår i en helhet som är mycket större än en utlevelse av begären, och som ofta kräver att uppoffra just detta för en annan person, eller för den egna psykiska hälsan. 

Motkrafter finns, men de tas sällan på allvar.  Nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) bildades i november 2013 av några personer, som kände sig frustrerade över vilka budskap som förmedlas våra ungdomar när det gäller samliv. Målsättningen är att utveckla alternativa läromedel utifrån en helhetssyn på människan som ansvarsfull social varelse. Ungefär samtidigt har även Kroppens teologi lanserats av några katoliker. Idag drar deras kurser till sig hundratals ungdomar, som bara är trötta på det allt radikalare sexualfixerade samhällsklimatet. Hånfulla tonlägen har inte saknats från politiker och etablissemang gällande dessa initiativ, och stöd från samhället är inte att tänka på.

Inom varje människa finns inbyggt en känsla för vad som är rätt och sant och gott, och vad som är helt fel. Men det är inte alla som kan sätta ord på detta, utan det stannar vid en olustkänsla, eller rentav depression. Kanske ändå saken nu kommit i annat läge, så att man både i samhället och familjerna förstår att moral inte handlar om stympning, utan i själva verket är ett villkor för den frihet vi fått som medvetna individer.

 

20171109

Alla ledare

 



===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved