En enda timme

 

Tiderna förändras. För de som arbetar med ideella projekt noteras att det blir allt svårare att uppbåda frivilliga. Fackföreningarna för en tynande tillvaro, idrottsledare börjar kräva betalning och föräldraföreningar består ofta av en minimal styrelse plus några till.

Uppenbarligen har devisen att tid är pengar nått sin höjdpunkt när det gäller att praktisera den. De katolska församlingarna är knappast undantagna. När det tidigare inte var problem att få frivilliga, måste man idag mer eller mindre hugga tag i de som råkar infinna sig, till uppdrag som alltid betraktats som självklart hedersamma och Gudi behagliga. Vad beror det på? Självklart kan vi se bristen på tro även i detta fenomen. Om det nu är så, att livet bara är här och nu, då gäller det också att skaffa sig det bästa möjliga av allt - här och nu. Med pengar kan man göra mycket, och har man pengar måste man ju göra något som kräver pengar. Men att hjälpa en kyrkoherde med brevutskick eller en församling med att ordna en aktivitet, det konsumerar inte pengar, och det ger heller inte pengar. Så - varför då göra detta?

Kanske man istället väljer att shoppa med familjen. Då gör man ju det optimala, ser till att pengarna används och umgås med familjen. Är det inte detta som är meningen med livet?

Under söndagen firades på sina håll Corpus Christi - Kristi lekamens och blods högtid - med procession på gator och torg. Så vanligt är det inte längre, inte ens i gamla katolska städer på kontinenten. Kanske det är svårt att få människor att ställa upp, att tänka sig att vara två timmar i kyrkan istället för en, om ens den. Vi har inte tid, säger man. Vi har barn. Vi ska åka bort. Vi ska ordna hemmet. Vi ska gå på stan. Vi ska vila oss. Vi ska arbeta.

Så - en timme extra, en enda timme i vår Herres närvaro, för kyrkans heliga tro, för Hans sak, för att visa vår kärlek till Honom, som lät sig offras för att vi skulle förstå Hans oändliga kärlek. En timme i Herrens närvaro skulle vägas mot en annan aktivitet, något viktigare och mera värdefullt.

Människan är sannerligen ett mysterium.

20080530

Alla ledare

 



===============================
KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2006 All rights reserved