Den 25 mars 1207 invigdes det första Tautra Mariaklostret. På latin hette det ”Monasterium Sanctæ Mariæ de Tuta Insula.» (Heliga Marias kloster av den trygga eller säkra ön). Det fanns munkar från Cistercienserorden, som redan 1146 hade etablerat ett kloster i Lyse nära Bergen, som fann denna vackra (och säkra) ö vid Frosta i Trondheimfjorden. Cistercienserorden har sin upprinnelse i byn Citeaux (Latin: Cisterium) i Bourgogne, Frankrike. Det var år 1098 en grupp munkar från benediktinorden som bröt sig ur och ville skapa en mycket strängare ordning - mer i linje med de fromma kraven från helige Benedikt av Nursia omkring 530. Under starkt inflytande från helige  Bernhard av Clairvaux (1090-1153 ) växte den nya orden snabbt och blev en spjutspets i korstågen mot muslimerna på 1100-  och 1200-talet. Redan vid Bernhards död fanns det 350 cistercienserkloster etablerade.

Till sist grundades också Tautra Mariakloster. Ett annan var Munkebys kloster nära Levanger, som förmodligen var grundat några år tidigare. Tautra-klostret stängdes först vid reformationen år 1537. Det var detta år som Norges sista katolska ärkebiskop, Olav Engelbrektsson (ca 1480-1538), skulle fly från sin fästning på Steinvikholmen - inte så långt från Tautra.

Därmed var det officiellt slut på den katolska eran i Norge. Ändå kan man se imponerande ruiner av medeltida cistercienserkloster i Trøndelag - både på Tautra och Munkeby. Där har de stått under nästan 500 år av protentatism

Det medeltida klostret vid Tautra har också fått plats i världslitteraturen. Vår nobelpristagare Sigrid Undset (1882-1949) har i sin mest kända medeltida roman - trilogin Kristin Lavransdotter - flätat in klostret i handlingen. Således ser Kristin sina två äldsta söner sätta kursen dit från Nidaros: "Nästa dag stod hon vid Brattøren och såg att lekbröderna från Tautra satt segel på båten som skulle föra bort prästen och hennes äldsta två söner." Senare blev de noviser i klostret.

Omkring det senaste årtusendeskiftet hände något betydande på Tautra ur katolsk synvinkel. Några framsynta personer hade under några år redan bett och drömt om ett nytt cistercienserkloster på den historiska ön Frosta. Tanken om att återupprätta ett cistercienserkloster lanserades först av en norsk cisterciensernunna - sr. Ina Andresen - som höll till i ett kloster i Frankrike. En stödgrupp grundades i början av 1990-talet med Unn Lindgard Madsø som initiativtagare och drivkraft. Idéen om ett nunnekloster vid Tautra möttes med entusiasm i både Trondheim och hos lokala myndigheter Frosta kommun. Pressen hade ett stort uppslag om klosterplanerna.

För att göra en lång historia kort: Efter några år med kapell och bostad i ett äldre hus på platsen, där sr. Ina och de två medsystrarna utgjorde det första kommuniteten, skedde en upplösning av  denna första etablering, detta på grund av sjukdom och andra orskaer.  Sedan följde en period av osäkerhet om framtiden. Men stödgruppen gav inte upp. Och tanken på ett nytt cistercienserkloster levde fortfarande, hos lekfolk och präster. År 1998 skedde inledningen på ett nytt kapitel. Cistercienserkommuniteten Our Lady of Mississippi Abbey i Iowa övervägde att etablera ett nunnekloster i Norge. Abbedissan i detta amerikanska kloster, Moder Gail Fitzpatrick, kom till Norge i januari och mötte stödgruppen för Tautra Mariakloster. Framförallt betonade moder Gail för gruppen hur mycket det skulle betyda om det skulle bli ett bli ett cistercienserkloster, både på grund av den historiska kontinuiteten och eftersom denna orden kännetecknas av sin fina spiritualitet och enla och stränga enkla och stränga livsföring i bön och arbete.

Den 28 januari 1998 beslutade systrarna i Iowa enhälligt att en ny klosterkommunitet skulle inrättas i Norge. Som första ledare, med delegerad myndighet från Iowaklostret, valdes Sr. Rosemary Durcan. Hon hade varit med redan vid grundandet av Our Lady of Missisippi sedan 1964 och hade också tidigare erfarenhet i klostret Our Lady of the Redwoods Monastery i Kalifornien. Sr Rosemary fick med sig fyra systrar till det nya livet på Tautra i Norge. Dessutom deltog två norska systrar i kommuniteten. Tre små hus, som redan fanns på ön, blev gradvis inredda som kloster. Invigningen av klostret ägde rum den 25 mars 1999.

Tanken på att bygga en ny och funktionell klosteranläggning tog sedan snabbt form. En byggfond bildades. Pengar samlades in, delvis genom inhemska och utländska gåvor, inte minst Tyskland och USA, och dels för att systrarna bidrog med att sälja rosenkransar, bivax och tvål som producerades i klostret. En arkitekt blev anlitad och planer utarbetades. Den 8 maj 2003 blev grundstenen för det nya klostrets lagd av Norges drottning Sonja.

Kort efter denna ceremoni kom den irländska cisterciensermunken Anthony O`Brien till Tautra som ny kaplan för Mariaklostret. Han är fortfarande där, till  välsignelse och glädje för sytrarna. Pater Anthony är en mångsidig och praktisk man, som trivs både som präst och själasörjare, men också i praktiskt arbete eller på fisketur.

Den 25 mars 2006 är också en årsdag i klostrets historia. Den här dagen blev Tautra Mariakloster självständigt som kloster i Cistercienserorden. Följande dag valdes Moder Rosemary Durcan som den första priorinnan i det självständiga klostret. Vid den här tiden, då det nya klostret var under uppbyggnad, var systrarna och deras klosterliv på Tautra redan känt på Frosta, invånarna i Trøndelag som helhet och också bland många andra i landet. Systrarna själva har beskrivit sin situation år 2006 så här: "Under de sju år som vi har varit här, finner vi att vi svarar väl på den andlig törsten som finns hos folk. Vi har blivit överväldigade av det intresse klostret har väckt och de många som kommer i busslaster och är med under våra tideböner. Det är klart att mycket av detta är turism och nyfikenhet, men besökarnas förmåga att gå in i vår tystnad och därmed vara en del av bönen, vittnar om något djupare och mer ...Vi upplever att våra liv här avmystifierar katoliker, nunnor och klosterliv för de flesta".

Det nya färdiga klostret blev överlåtet till nunnorna den 10 juli 2006. Den högtidliga invigningen av kyrkan ägde rum den 12 maj 2007. Drottning Sonja var återigen den främsta bland c:a 180 gäster. Konsekreringen av klosterkyrkan blev en vacker ceremoni. I enlighet med katolsk tradition lades också reliker i ett hålrum i altaret, inklusive reliker från Benedikt av Nursia och Therése av Jesusbarnet (Lisieux).

Det nya klostret är exceptionellt vackert, beläget på en ås på den låga ön. Byggnaden dominerar inte, den är på ett plan och låg. På detta sätt smälter  byggnaden in i naturen och är anpassad till vädret och inte minst vindförhållandena. Det är ibland väldigt svårt med Tautra. Den enda byggnaden som tornar upp sig lite högre är naturligtvis klosterkyrkan. I gengäld är den otroligt vacker. Det ger en djupt andligt lugn att sitta i kyrkan och delta i mäss- eller tidsböner, lyssna till systrarnas vackra sång och se ut ur genom det stora fönstret bakom altaret. Där ser man den skiftande fjordnaturen. I solsken är fjorden blå och inbjudande, i ruskväder, när nordvästen härjar, så är den svart och skrämmande med vita och farliga vågtoppar som bryter med fart. Det finns mycket ljus och mycket himmel på Tautra. Det ger också effekter inuti kyrkan, där solstrålar och takbjälkar, skuggor och ljus spelar tillsammans i en fascinerande symfoni. Ingenting är överdådigt på denna klosteranläggning. Det är enkelhet och rena linjer som dominerar. Så det borde också vara i ett cistercienserkloster av "den strikta observansen".

Ty det centrala är naturligtvis inte den yttre skönheten. Kärnan i allt är tron på Guds kärlek och allmakt. Systrarnas liv är fullt och helt vigda åt Gud. Som sr. Sheryl skriver någonstans: ”Den vita dräkten med långa ärmar vi får när vi lägger vårt sista klosterlöfte, sys i ett stycke utan öppning fram. Det är en symbol för att bli uppslukade av Gud och betyder att vi inte kan lämna klosterlivet. Ett enkelt liv i bön och arbete.”

Även om systrarna inte kan lämna klosterlivet, finns  det naturligtvis förflyttningar - vissa kommer och reser till andra kloster. Andra kommer som postulanter – för att pröva sin kallelse. Och vissa har varit i Tautra hela tiden, som den första priorinnan sr. Rosemary Durcan, Sr. Gil Christ, som också har varit priorinna, och norska sr. Hanne-Maria. Nuvarande priorinna, sr. Brigitte Pinot är fransyska.

Nu när klostret har funnits i några år och har uppenbarligen kommit för att stanna, finns det också systrar som är gamla och sjuka och dör på Tautra. Då uppstår särskilda behov som inte var tillräckligt beaktade under planeringen av huvudklostret, åtminstone inte när antalet sysselsatta sysselsätter ökar. De är nu sammanlagt fjorton systrar, från åtta olika nationer. Därför har systrarna sett det nödvändigt att planera för en expansion av klostret. En ny avdelning har redan planerats på nordsidan av den nuvarande byggnaden - placerad något lägre i terrängen som vetter ner mot havet. Här vill systrarna ha fyra nya sovrum och fyra sjukrum för äldre och/eller sjuka. Det är också önskvärt att ha ett litet kapell i denna nya byggnad - för de systrar som har svårt att röra sig. Det finns också anlagt en liten kyrkogård strax öster om denna nya sektion.

Att bygga nytt är dyrt, inte minst i Norge. Den totala budgeten för den nya avdelningen är ca. 25 miljoner norska kronor. Det har också denna gång funnits många generösa stöttepelare. Men en del arbete återstår. Det är alltid så att de sista miljonerna är det mycket svåra att få in.

"I vår tid, med vårt tempo och hektiska liv, behöver vi platser för bön och stillhet där vi kan hämta nya krafter. Kloster kan vara mycket viktiga också för dessa ändamål. "

Systrarna har dock lyckats förr. Tautra Maria-klostret har visat sig vara livskraftigt. Det är ett andligt kraftverk, med stillhet, sång och vacker liturgi som lockar många människor i vår stressande tid, där konsumtion och materiell njutning är det högsta "goda". Livet som en cisterciensernunna kommer med sin kontrasteffekt att fascinera många människor i dagens Norge. Som drottning Sonja uttryckte det på invigningen år 2003: " I vår tid, med vårt tempo och hektiska liv, behöver vi platser för bön och stillhet där vi kan hämta nya krafter. Kloster kan vara mycket viktiga också för dessa ändamål. " Och vid sin predikan vid invigningen av kyrkan 2007 sade biskopen: "Må detta kloster bli för oss och kommande generationer en plats som vittnar om Guds trofasthet och kärlek till oss. Må Jungfru Maria hålla sin skyddande hand över denna plats, denna kommunitet och alla som söker sin tillflykt här på livets väg mot Himmelska Fäderneslandet. "

Åren som har gått sedan dessa ord uttalades har visat att biskopen har blivit bönhörd. Och det finns ingen anledning att tvivla på att den Heliga Jungfrun, Guds och Kyrkans Moder, framgent kommer att vaka över det andliga livet i Tautra Mariaklostret.

20200522

Övers: US
Foto: Martin Innerdal Dalen

För bidrag, stora och små:

SPAREBANKEN MIDT-NORGE
 N- 7467 Trondheim
Byggkonto 4200 39 36192
Swift code (BIC) SPTRNO 22
IBAN: NO56 4200 39 36192
 (ange Tautra Mariakloster)
Go Fund Me: https:/www.gofundme.com/f/tautra-senior-wing

- I USA kan skattefria bidrag ges  genom att skicka check till:

Sr. Ciaran,
Our Lady of the MIssissippi Abbey, 
8400 Abbey Hill Rd
Dubuque IA 52003.

Märk med  "Tautra building fund"

Se även:
Bildspel
Tautra från ovan
Nybygget från ovan
Bildgalleri
Klostrets hemsida