Antikyrkliga journalister  – detta var att vänta – har i efterhand velat klandra påven för hans tal i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. De skulle vilja fördöma tyskarna som kollektiv grupp för det som skedde där

(kreuz.net, Birkenau) Enstaka journalister har hängt upp sig på följande passus ur Benedikt XVI:s tänkvärda tal i Birkenau och velat klandra honom för det:

”Det var nödvändigt att jag skulle komma hit. Det var och är min plikt eftersom den följer av sanningen. Det är deras rättighet som har lidit att sanningen bärs fram. Det är Guds uppdrag till mig att jag som efterföljare till Johannes Paulus II och samtidigt ett barn ur det tyska folkets led, står här som en folkets son. Detta folk över vilket en skara förbrytare kom med lögnaktiga löften, med löfte om storhet, upprättande av nationens ära och betydelse, med löfte om välstånd . De vann makt också genom terror och skrämseltaktik och kunde så bruka och missbruka vårt folk till ett verktyg för sitt förstörelseraseri och sin härskarlust”.

Den spanska dagstidningen ’El Mundo’ meddelade i en stort uppslagen rubrik med anti-tyska undertoner med referens till passagen att det tyska folket hade missbrukats ”av en skara förbrytare”:

”Benedikt XVI befriar det tyska folket från deras ansvar för nazistiska förbrytelserna”.

Han gav tyskarna ett slags syndaförlåtelse från deras påstådda ”kollektiva ansvar” för de nationalsocialistiska förbrytelserna.

Den spanska konkurrerande tidningen ’El Pais’ förklarade att påven hade yttrat förståelse för sitt folk: ”Enligt honom är deras enda skuld att de lät det nationalsocialistiska partiet komma till makten.”

Den i Berlin utgivna vänsterextremistiska och kyrkofientliga tidningen ’Tageszeitung’ anser att påvens skildring av vad Förintelsen var är ”suddig” och säger: ”Så var det inte.”

Påven är ingen historiker och det är nödvändigt att han refererar det som forskningen kommit fram till, anser tidningen. Han måste känna till den ideologiska kontexten för de argument han lägger fram. Han måste vara mera noggrann i det han anför.

”Att tala på ett så vagt sätt som Joseph Ratzinger gör över Auschwitz är inte bra. Ingen påve får göra det, och framför allt inte en tysk påve”, mästrar artikeln.

’Frankfurter Allgemeine Zeitung’ talar om en ”luddig formulering”. Den kan missförstås som en historisk utsaga som befriar från skuld. Den befattar sig inte alls med det som historikerna kommit fram till genom att studera källorna och hur medbrottslingarna, medanalyserarna och medlöparna skildrat det som hände.

’Libération’, som är en vänsterextremistisk tidning som utges i Paris, menade att påvens ord utlöser ”ett visst obehag”. Det verkar som om han med dem ville rehabilitera Tyskland.

Den vänsterkatolska dagstidningen ’La Croix’ skrev att Benedikt XVI inte ville döma tyskarna kollektivt. Han ville ej heller kommentera ”den antijudiska stämningen som var förhärskande i kyrkliga kretsar vid de judefientliga nationalsocialisternas tillträde till makten”.

Företrädare för italienska judar sade sig vara ”perplexa”. Ordföranden för den judiska församlingens övergripande förbund talade med anledning av påvens tal om ”rådlöshet”. Talet hade ”lite förenklat” beskrivningen av den nationalsocialistiska tiden och Förintelsen.

Överrabbinen i Rom, Riccardo di Segni, som ibland visat sig polemisk, hävdar att tyskarna bär på en kollektiv skuld. Han känner sig inte övertygad av påvens tolkning av det tyska folket som att de också var ”offer” och inte hörde till förföljarna.

Italienska tidningkommentatorer kritiserade att det i påvens tal hade fattats ord som ”skuld” och ”antisemitism”. Den helige fadern hade praktiskt taget utmålat tyskarna som att de hade låtit sig ”förföras”. Den romerska vänstertidningen ’La Repubblica’ talade om Ratzingers påstådda ”tigande”.

Det fanns också andra meningar. Det polske överrabbinen Michael Schudrich och den israeliske ambassadören i Polen, David Peleg, sade sig vara imponerade av påvens besök i Auschwitz.

I söndags talade överrabbinen om ett stort ögonblick i processen som vill försoning mellan de båda religionerna. I lördags hde han i Warszawa blivit attackerad och lätt sårad av en obekant person.

Till och med de traditionellt antiklerikala brittiska medierna avstod från att kritisera påven.

Besöket var enligt dem kronan på verket i den långa försoningsprocessen mellan påvens hemland Tyskland och de östliga grannarna. Det var ett ögonblick av största historiska betydelse, så skrev dagstidningen ’Daily Telegraph’.

’Times’ menade att en dystert blickande Benedikt XVI med sin bön om förlåtelse och försoning hade brutit det tabu i ämnet som hittills rått mellan kristna och judar.

30 maj 2006