Missionär utsänd av det påvliga institutet för främmande missioner berättar om skönheten han ser i islam

 

av Piero Gheddo

En katolsk präst som lever bland muslimer i Bangladesh talar här om sin existentiella dialog med islam. Det är möjligt att lära av varandra, utan att för den skull ge avkall på sin egen religiösa identitet, anser han. 

Dakha (AsiaNews) – Fader Carlo Buzzi är en italiensk missionär tillhörande det Påvliga nstitutet för främmande missioner och han har verkat i Bangladesh sedan 1975. I syfte att lära känna islam inifrån valde han från början att ha sin verksamhet bland landets muslimer. Han har lyckats att bli accepterad samtidigt som han förblir en katolsk präst som ger vittnesbörd om sin tro genom att bygga skolor, hjälpa de fattiga och behövande och skapa en församling i centrum av Sirajgong. I början slog man honom, skymfade honom och förstörde en liten kyrka han låtit bygga. Men när människorna såg hur han handlade utan tanke på sig själv började de acceptera honom.  Nu accepteras han och gillas av alla. Här följer ett samtal jag hade med honom för en tid sedan (hela intervjun kommer på italienska i augusti-september-numret av  AsiaNews).

Fader Buzzi anser att om man inte levt bland muslimer kan man inte förstå islam. Islam är inte så som det presenteras i västliga medier. Tron på en Gud är mycket stark bland vanligt folk. Deras dagliga liv regleras helt av de muslimska påbuden. Vare sig det regnar eller solen skiner klockan 6 på eftermiddagen går små pojkar till moskén med sin bönematta och stannar där till klockan 7.

Islam har djupa rötter ty att be fem gånger om dagen, stiger upp tidigt och låter dig omskäras vid 6-8 års ålder är mycket krävande och till och med smärtsamt. Att fasta är en kollektiv handling, människor tävlar med varandra om att fasta och frågar: ”Har du fastat? Jag har gjort det ..” Att fasta är något du gör men du gör det samtidigt som  något som är mycket viktigt, med stor beslutsamhet.

Sedan har vi bönen. Att stiga upp klockan 5 varje dag är en vana som du sedan har hela livet. Den gynnar skapandet av en fast karaktär och en anda av offervilja.

Det islam jag ser är starkt för den skapar människor som omfattar sin tro med stark övertygelse. Visserligen möter vi här också skenhelighet, gudsnådelighet, tron på att rättfärdighet kommer genom utförandet av påbuden samt tvång, men de inser att dessa felsteg finns och därför har de sympati för de kristna. De anser att de kristna är uppriktigare och mera rättframma.

Islam har en starkt mystisk ådra och i min uppfattning förtjänar en religion som tillåter mystiska erfarenheter all vår respekt.

Ja, mystik finns bland muslimer och även de har helgon. En muslim som ber och är uppriktig i sin relation till Gud är en god människa. Eftersom så många muslimer lever på detta sätt, ber och är ärliga och uppriktiga, upplever även de Gud och vi kan inte be dem att säga: "Vår religion är felaktig. "

Jag är kristen och jag är säker på att jag aldrig kommer att bli muslim, och jag säger till muslimerna: Försök även ni att vara goda och uppriktiga muslimer och försök att lära känna Gud genom bön och ärlighet och på samma gång hjälp era medmänniskor och förlåt dem deras fel.

Muslimer förstår även de tio budorden. Deras lära har liknande företällningar. På samma sätt som vi är uppriktighet och ärlighet egenskaper som är viktiga. Det är lika svårt för dem att utöva dessa egenskaper som det är för oss kristna att leva enligt Guds vilja, men många av dem lider när de ser muslimer handla i motsats till Guds vilja.

I detta skiljer de sig från de kristna. Många kristna tror att de kan tala med Gud och ha en tvåvägsrelation med Honom. Även om de anser att de inte behöver gå i kyrkan, älskar de ändå Gud och sin nästa. Det är nog för dem. Men så är det inte för muslimer. De måste följa vissa regler: Be fem gånger om dagen, bege sig till moskén, fasta, ge allmosor, visa sig solidariska mot dem som har mindre än de själva, osv.

Medan vi kristna ser alltför mycket till våra egna inre liv och våra samveten (som kan vara motsträviga och ovilliga) snarare än att vi bryr oss om att följa Lagens bud, fokuserar muslimer alltför mycket på yttre regelverk och religiösa bruk, vilka ofta frambärs av en attityd av ”jag är heligare än du”.

Jesus kom för att uppfylla den gamla Lagen, lära oss att älska alla, att alla män och kvinnor äger samma värdighet . . .  Denna princip finns inte i islam. Därför hjälper Jesus Kristus oss att förstå vad muslimer behöver och att det glada budskapet kan vara till nytta även för dem.

Jag tvivlar inte på att islam så som den lärs ut innebär många felaktigheter. Ta det där med kvinnans underlydande roll till exempel, till och med bildade muslimer håller med här. Men om de å ena sidan beundrar oss kristna och vår värld är de å den andra helt emot vår extremistiska och arga feminism som gör kvinnor till  män och bygger sin aggressiva lära på att kvinnor måste bli som män. 

De accepterar att kvinnor måste tillerkännas samma värdighet som män. Men de tror också på att de båda könen kompletterar varandra och att deras roller inom samhället är avsett att vara olika, vilket de anser vara så som naturen har velat ha oss och på att det finns fysiska och psykiska skillnader. De betraktar våra vanor med ängslan där vi ger kvinnor en roll som inte omfattar att vara mödrar och ha många barn.  

Medan vi nästan helt koncentrerar oss på individens samvete och rättigher är deras uppfattning att det för en muslim istället är viktigt att uppfylla Lagen.

Men den koranska lagen är sannerligen motsatt Guds vilja när det kommer till skillnaderna mellan män och kvinnor. Vi kristna har skapat ett samhälle där rättigheter är viktigare än skyldigheter. Där individens rättigheter råder över samhällets och där personlig lycka är viktigare än att uppoffra oss.

Jag vet inte var jag ska dra linjen mellan dessa båda uppfattningar men jag anser att vi kan söka den tillsammans. Ingen av oss kan säga att allt vi gör är rätt och Guds vilja, ej heller att allt som muslimer gör är helt fel.

Vilka är de värden inom islam som människorna uppfattar varje dag och som du har mött och vad kan dessa värden lära oss kristna?

Otvivelaktigt är det deras djupa och uppriktiga tro på Gud. Att be till Gud och göra detta till ett offer är något som fyller vardagen och påverkar människor, familjer och samtalsämnena. De tror verkligen på sina ord när de säger: ”Vi är i Guds händer ... Vi ber och gör Guds vilja...”

De har också en stark känsla för broderskap och deltar ofta i hjälpaktioner till dem som behöver hjälp. I en stad så full av fattiga människor som Dhaka (12 miljoner människor), har familjerna många barn. Och ändå ser du aldrig barn som lämnats åt sitt öde att ta hand om sig själva, så som du ser i många kristna städer, t.ex. São Paulo i Brasilien. Muslimer har visserligen hem för föräldralösa barn men så snart ett barn mister sina föräldrar finner man genast en fosterfamilj åt det, även om den är fattig och barnrik.

20140520

Från asianews.it med benäget tillstånd

Övers. NH

 
 
Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
© KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2010 All rights reserved