Kardinal Blázquez:
Evangeliet är inte en vägledning för mänsklig utveckling
och ej heller kyrkan ett NGO

 

Före Andra Vatikankonciliet förknippade vi genast Guds närvaro med Herrens närvaro i eukaristin.

Det räcker inte med att säga att jag gör gott mot min nästa och att det räcker med det.

En lärjunge till Jesus läser evangeliet, bör läsa evangeliet, delta i sakramenten och leva i enlighet med kärleksbudet”. Evangeliet är inte endast en vägledning för mänsklig utveckling och kyrkan ej heller blott ett NGO.

Ärkebiskopen av Valladolid och ordföranden för den spanska biskopskonferensen, kardinal Ricardo Blázquez, har skrivit ett brev med anledning av högtiden Corpus Christi i vilket han fäster uppmärksamhet på hur lite vikt en del kristna lägger på eukaristin.

”Ett liturgiskt firande är inte en konstnärlig akt” börjar kardinalens brev, ”det som vi ser och hör uppstår ur ett osynligt djup”, tillägger han.

”Före Andra Vatikankonciliet förknippade vi genast Guds närvaro med Herrens närvaro i eukaristin”, säger ordföranden för de spanska biskoparna och tillägger att konstitutionen om den heliga liturgin nämnde ”olika former” för Kristi närvaro i kyrkan, men den eukaristiska närvaron ”är den viktigaste genom sin intensitet” och eftersom den på ett sakramentalt sätt innehåller ”Jesus Kristus själv”.

Kardinal Blásquez påminner om att det är den 23 juni som kyrkan firar Corpus Christi, och tillägger att inför tillbedjan av Kristi kropp, går vi inte förbi honom ”som om det inte var något särskilt” och inte heller behandlar vi honom ”utan aktning eller respekt”. Han påminner om att vi mottar honom i munnen eller i handen ”respektfullt”. ”Det är inte en vanlig brödbit utan bröd som förvandlats till vår Herre Jesu Kristi kropp”, säger kardinalen.

”Om någon skulle observera oss och se hur vi tar emot den heliga kommunionen, skulle han inte tycka att vi ibland saknar vederbörlig respekt och vördnad?” frågar den spanske prelaten. ”Varje söndag har vi träff med Herren, och mässan är själva centrum för vår kyrka” och därför ”utan eukaristin skulle kyrkan inte existera”.

Och eftersom det är på detta sätt, fortsätter kardinalen och frågar: ”Varför låter vi så ofta bli att gå i mässan på söndagen? Det är även de nyligen konfirmerade ungdomarna eller barnen som gör sin första kommunion som saknas i mässan och eukaristin på söndagen.”

Det räcker inte med att säga att jag gör gott mot min nästa och att det är nog” säger Blázquez, den kristne ”bör läsa evangeliet, delta i sakramenten och leva i enlighet med kärleksbudet” och säger till sist: ”Evangeliet är inte endast en vägledning för mänsklig utveckling och kyrkan ej heller blott ett NGO.”

Hela brevet från kardinal Ricardo Blázquez

Corpus Christi-högtiden

PUBLICIDAD

Ett liturgiskt firande är inte blott och bart en konstnärlig akt som på ett harmoniskt sätt kombinerar böner och sånger, gester och rörelser, ageranden mellan människor, ord och tystnad, starkt och svagt ljus… Det som vi ser och det som vi hör kommer ur ett osynligt djup, äger en transcendens av ett andligt slag, understöds av gudomlig närvaro. När vi går in i kyrkan, går vi ut från gatan in i det heliga rummet som tar emot oss för att vi vill fira den kristna gemenskapen i Guds närvaro.

Före Andra Vatikankonciliet förknippade vi genast Guds närvaro med Herrens närvaro i eukaristin. Konstitutionen om den heliga liturgin nämnde genom att utvidga bilden, olika slag av Kristi närvaro i kyrkan, av vilka den eukaristiska närvaron i ”heliga gestalterna”, i vinet och brödet, är något särskilt genom sin intensitet och eftersom den på ett sakramentalt sätt innehåller ”Jesus Kristus själv” som utgav sig för oss och som är helig i all tid.

Det finns olika sätt av närvaro som upplyser och förbereder för den eukaristiska närvaron. När vi lyssnar på Guds ord, är det densamma Jesus som talar till oss och som ber oss att tro på honom och gömma hans ord i våra hjärtan. Aposteln Matteus påminner om detta på olika sätt som alla har det gemensamt att de talar om Jesu närvaro. Han är ”Emmanuel”, det betyder ”Gud-med-oss” (jfr Matt. 1:23). Genom sin människotillblivelse lever Guds son hos oss. Längre fram lovar Jesus:”Där två eller tre är samlade i mitt namn där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20). Och i slutet av Evangeliet försäkrar han: ”Jag är med er till tidens slut” (Matt 28:20). Det är i detta sammanhang som vi bör se den människoblivne Guds sons närvaro ibland oss, han som utlämnade sig själv åt lärjungarna som det bröd som är hans kropp. ”Jesus tog brödet och efter att ha välsignat det bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ’Tag och ät, detta är min kropp’.” (Matt 26:26). Och i det liturgiska firandet av eukaristin är det denne vår Herre som ger oss sin kropp.

Den 23 juni firar vi högtiden Corpus Christi, eller Sollemnitas Sanctissimi Corporis et Sanguinis Christi (Kristi kropps och blods högtid). Det är en högtid som vi kan säga är en fortsättning på skärtorsdagen då Eukaristin invigdes. Kyrkan koncentrerar sin tro, tillbedjan och mission på Herrens upphöjda närvaro som medföljer oss på vår väg. ”Gud är här” Kom, låt oss tillbedja honom!”.
Vid detta dyrbara tillfälle, låt mig påminna om några perspektiv på Corpus Christi-högtiden. Inför vår Herre i det konsekrerade brödet knäböjer vi i tillbedjan. Vi går inte förbi honom ”som om det inte vore något särskilt”. Vi behandlar honom inte utan aktning eller respekt. Vi mottar honom i munnen eller i ena handen som vi tar med den andra respektfullt. Att tillbe betyder lydnad och koncentration på sakramentet med vår blick och i hjärtat. Det är inte ett vanligt bröd vi tar emot utan ett bröd som förvandlats till Vår Herre Jesu Kristi kropp. Om någon skulle observera oss och se hur vi tar emot den heliga kommunionen, skulle han inte tycka att vi ibland saknar vederbörlig respekt och vördnad? Kära bröder och systrar, se hur det reflekteras i våra gester om vi äger tron på Kristi sakramentala närvaro i eukaristin.

Att tillbe – adorar – betyder ordagrant “ad-ora” (till ansiktet), dvs. förena vårt ansikte med Herrens osynliga. Tillbedjan innebär förening i kärlek, att knäböja inför Jesus och erkänna honom så som aposteln Tomas gjorde, vilken dessförinnan hade avstått från att tro på sina kamrater som försäkrade att de sett den uppståndne Jesus: ”Min Herre och min Gud” (Joh 20: 28). Att tillbe innebär att knäböja med hela vårt liv inför Herren, som är den ende Herren, den ende Guden. Att tillbe innebär att avstå från alla ”avgudar”och överlämna oss i Herrens tjänst och genom honom i tjänst av alla våra bröder. Tjänaren böjr sig inför sin Herre och avstår från att stå i centrum. Även vi lever ”för Honom, med Honom och i Honom.” Han är vårt ursprung, vr väg och vårt mäl (Jfr Rom 11:36).


Eukaristin är som den källa ur vilken Herrens nåd och kärlek flödar och den är kyrkans och den kristnes centrum (jfr Konstitutionen om den heliga liturgin, 10 och 47). Det är i deltagandet i eukaristin som den kristnes upptagande i kyrkan har sin höjdpunkt. Alla kristna är välkomna att delta i firandet av eukaristin, generation efter generation, alltsedan kyrkans början ända till nu. Varje söndag har vi stämt träff med Herren. Eukaristin är i centrum av kyrkan, minnet av Jesu död och uppståndelse, festen som gör att vi inte tappar modet i våra liv, den är bandet som förenar oss i kristen kärlek, panten som tillförsäkrar oss evigt liv. Utan eukaristin skulle kyrkan inte existera.


Och eftersom det är på detta sätt, ställer jag några frågor med pastoral oro: Varför låter vi så ofta bli att gå i mässan på söndagen? Varför är det även de nyligen konfirmerade ungdomarna, eller barnen som gör sin första kommunion som saknas i mässan och eukaristin på söndagen. Här har föräldrarna det främsta ansvaret, liksom lärare, kristna, kateketer, präster, ordensfolk. När någon avlägsnar sig från den kristna gemenskapen, kyls tron ner, det kristna brödraskapet upplöses, evangeliet glöms bort och det allt svårare att komma in i gemenskapen på nytt. Det räcker inte med att säga att jag gör gott mot min nästa och att det är nog. Den kristne deltar i eukaristin och tron öppnar hans blick så att han i den som är fattig och behövande upptäcker Jesus Kristus själv (jfr Matt 25: 35-40). En lärjunge till Jesus läser evangeliet, deltar i sakramenten och lever i enlighet med kärleksbudet. Evangeliet är inte endast en vägledning för mänsklig utveckling och kyrkan ej heller blott ett NGO.

“Gud är här, kom låt oss tillbe honom!”. Låt oss fira Corpus Christi-högtiden i tro och kristet brödraskap.

20190623

Övers. NH

 
 
Tillbaka Förstasidan Från början
===============================
© KATOLSK OBSERVATÖR 2005-2010 All rights reserved